Well, this is bad on so many levels

Jag har nyligen läst ut Rob Lowes självbiografi ”Stories I only tell my friends”.

Det finns en passage i boken som jag fastnade lite extra för, och så klart har den med ”The West Wing” att göra, serien där Rob spelade Sam Seaborn i fyra säsonger innan han tröttnade på särbehandling och lämnade allt ungefär samtidigt som Aaron Sorkin, skapare och manusförfattare, också gick vidare.

Just Sorkin spelar huvudrollen i stycket som fastnat hos mig.

Rob Lowe blir nyfiken på rollen som Sam Seaborn, till den milda grad att han accepterar att sänka sitt standardgage med mer än hälften. Han åker till någon studio för att testa för rollen, i konkurrens med en rad totalt okända skådespelare.

Sorkin ska nämligen ha sagt uttryckligen att han inte vill ha några stjärnor med i serien. Rob Lowe är en stjärna, för att uttrycka det milt.

Väl på plats i studion vet Rob att han ska läsa upp scenen i första avsnittet där Sam Seaborn har en väldigt dålig dag, och försöker övertala det han tror är Leo McGarrys dotters lärare att tala om vem som är dottern (ni som sett scenen vet).

När Rob slår sig ner med manuskriptet och ska börja läsa inser han att han ska läsa mot Aaron Sorkin. Det har aldrig hänt tidigare under hans karriär att en manusförfattare gör den här typen av testläsningar personligen.

Han inser också att anledningen till att Sorkin gör det helt själv är att han vill kolla om Lowe fixar rollen, de långa monologerna och rytmen i manuset – som ju är något av det bästa som någonsin skapats för TV (och film för den delen).

En liten bit in i monologen inser Rob att det får bära eller bistra. Han slänger manuset på golvet och fortsätter monologen ur huvudet. Han läser allt, kommer till den sista raden i scenen:

– Well, this i bad on so many levels.

Sorkin, och resten av studion, börjar skratta.

– See, I told you it was funny, säger Sorkin till folket omkring sig.

Rob Lowe får rollen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *