Varför inga ettor i krogrecensioner?

Om man ska betygsätta restauranger i recensioner tycker jag man ska gå hela vägen och använda hela skalan.

Det ska direkt sägas att jag är inte helt övertygad om att det verkligen är så himla intressant att sätta ett betyg på ett enskilt krogbesök.

Däremot tycker jag att det är mer relevant när man som krogrecensent gör ett par återkommande besök och därefter sätter ett sammantaget sifferbetyg. Fast det sätter ju både redaktionsbudgetar och principer som ”vanliga kroggäster besöker också bara krogen en gång”, stopp för.

Så med det sagt: Jag förstår logiken bakom användandet av siffror.

Dels är det lätt för läsaren att snabbt avgöra om besöket var bra eller dåligt, och dels underlättar det för recensenten som kan luta sig mot siffrorna, och därmed slippa gå de extra meterna i texten för att verkligen ge en så korrekt och tydlig bild av besöket som möjligt.

Men om man nu använder siffror ska man använda alla.

Jag minns inte senast en krog fick en etta av Bong i Sydsvenskan. Minns ni?

Det har säkert skett, men med tanke på att det är sågningarna man minns så tror jag det var ganska längesedan.

Med tanke på att man bara har en femgradig skala är lite anmärkningsvärt, eller hur?

Det är lättare att sätta en tvåa än en etta. En etta kräver att man verkligen har på fötterna, och att sätta en etta efter ett enda besök är tufft. Då blir det nog lätt en tvåa istället (det kanske var en engångsföreteelse att maten smakade skit).

Oavsett vad man tycker om Bong, så har recensenten/-erna stor makt över kroggästernas val av krog i Malmö och Lund. En etta i stadens enda tidning är ett hårt slag mot en krog.

Jag tror det väger in.

Eller vad tror ni?

******

På samma tema notrerar jag att AOK.dk har gjort en sammanställning av ”Årets bedste och ringeste restaurantanmeldelser”, som görs i samarbete med Berlingske Tidenes recenster, däribland den profilstarke Søren Frank.

Ingen krog har fått mindre än två på den sexskaliga stjärnan.

Men här tycker jag mig ana att en tvåa egentligen är en etta, enligt samma haltande logik som gör att en fyra på den tiogradiga Gazetta dello sport-skalan (italiensk fotbollstidning) är lika med halshuggning.

Som till exempel recensionen av Hotel Crown Plazas restaurang Storm, som fick en tvåa:

”For eksempel forretten, salat af dansk hummer: Denne konge-ingrediens var det på eller anden måde lykkedes kokken at spolere til absolut ligegyldighed, den smagte af overhovedet ingenting og var underligt hård.”

******

Recensionerna som jag hittar på Bong på Sydsvenskan.se sträcker sig bara tillbaka till augusti, och där finns i alla fall ingen etta.

Om någon minns senaste ettan får ni hemskt gärna tipsa mig med en kommentar.

******

En tänkbar invändning mot mitt resonemang ovan är att recensenter i regel inte väljer de allra sämsta restaurangerna, utan går till de som är lite bättre.

Men även detta resonemang haltar. Även ”sämre” krogar kan överraska, och håll med om att många riktigt dåliga krogupplevelser faktiskt ägt rum även på ställen som är både populära och upphaussade.

46 reaktion på “Varför inga ettor i krogrecensioner?

  1. Kan bara tala för mig själv. Jag bestämde mig när jag jag började sätta betyg (skala 1-6) i Nöjesguiden att det ska krävas väldigt mycket för att få högsta samt sämsta betyg. Jag ville inte urholka dessa betyg på ytterkanterna, det måste betyda något att få högsta och man ska ha gjort fel på alla punkter för att få sämsta. Det finns två krogbesök jag gjort som varit urusla och som jag i efterhand, och med många fler krogar att jämföra med, ångrar att vi inte gav vårt sämsta betyg till, dödskallen. Det är Dal Cuore för ett år sedan ca och Operagrillen i somras. Samtidigt är det, som du säger, förödande för en krog att få ett så lågt betyg och det är bra att recensenterna tänker innan de ger lägsta betyg. Och på samma gång ska man naturligtvis ha krav på restaurangerna.

    Bra reflektion. Jag tycker själv att betyget är det svåraste i recensionen och vill helst att läsarna ska läsa hela texten för att få en helhetsbild av besöket.

  2. Intressant. Hur stor del av betyget lägger du på hur maten smakar/är presenterad och hur stor del är själva bemötandet av restaurangpersonalen?

    Vad hade du tex satt för betyg på den ”trevliga” kvarterskrogen Vespa (Malmö) den kvällen vi var där för några år sedan med Mia och Helen? Alltså då maten var helt ok (för vad vi betalade) men bemötandet kanske sämst i världen?

  3. Maten väger tyngst och är det som först och främst bedöms. En krog med dålig mat men superb service kan aldrig få ett högt betyg. Men servisen är jätteviktig och kan vara en vågmätare. Är maten en 6:a men servicen vacklande då får krogen en 5:a. Om man skulle få in en dålig köttbit drar det ner betyget, men om servicen hanterar det enligt alla konstens regler; ber om ursäkt, ger oss en ny rätt och bjuder på något i slutändan åker betyget upp ett steg igen. Andra saker som spelar in är lokalen, priser och för att inte glömma förväntningar på krogen. Till viss del bedöms en krog i sin kategori; förväntningarna och kraven på en krog som Trio är högre än Vespa.

    Så tror jag.

  4. Håller i stort med Karin om bedömningskriterierna. Det är en sammanvägning där maten kommer först, servicen därefter och sedan andra kringliggande faktorer.

    Dålig mat är dålig mat, oavsett pris. Men en väldigt dyr krog bör bedömas efter sin prisvärdhet.

    Det vore intressant att även höra vad Sydsvenskan/Bong har för kriterier för de olika betygen. Det är ju ett faktum att det verkar vara oerhört mycket lättare att få en femma än en etta…

    Jag brukade krogrecensera och sätta betyg en gång i tiden. Först på Nöjesguiden, sedan på KvP och även en kort period på Pause.

    Dock tyckte jag aldrig riktigt att det var min grej. Jag skriver hemskt gärna om krogar utifrån ett mer ”konsumentorienterat” perspektiv. Det rena recenserandet lämnar jag åt andra.

  5. och vem testar krogrecensenterna?
    Att bedömma en kvarterskrog som serverar pasta/kyckling/såsbasbea/biff/skagen kan säkert dom flesta bedömma om det är bra eller dåligt, men att recensera en krog som Trio kräver en del matkunnande om man ska kunna ge den typen av restaurang ett riktigt omdömme. Och där ser jag och flera med mig det stora problemet att dom flesta tidningar släpper iväg vem som helst som en liten belöning, gratis krog besök mot att skriva lite godtyclingt om det, så vet jag att det gick till på i vart fall Stockholmsredaktionerna för både aftonbladet och expressen för något år sedan. Skickar man iväg vem som helst på att recensera opera? eller den senaste nobelpristagaren i Litteratur?
    Däremot så gillar jag perspektivet som Renntun skriver om krogar på och tycker väl att det är där dom flesta tidningar borde hålla sig, i Sverige idag så finns det nog på sin höjd 5-6 personer som besitter kunskapen att resencera maten på Sveriges/Skånes/Köpenhams toppkrogar, upplevelsen är ju en annan sak.

  6. Den här frågan är intressant.

    En invändning mot ditt resonemang är ju att det vore lite krångligt om man var tvungen att vara exakt lika bra som de man bedömer för att ha rätt att ha åsikter om deras prestation.

    T ex så anser jag mig vara såpass kunnig om fotboll, och MFF i synnerhet, för att kunna komma med insatta och välgrundade åsikter om vad som är bra och vad som är dåligt i det sammanhanget.

    Lite komplexare blir det ju om man överför resonemanget på mat. Vem kan egentligen exakt redogöra för hur Trio-kockarna lagat varje rätt utöver kockarna själva?

    Men genom att följa deras restauang genom återkommande besök kan man ju sätta deras insatser i realation.

    Men som sagt, jag tycker sifferbetyg på krogrecensioner är ganska ointressanta och onödiga.

    Jag tycker gott att man kan ha åsikter om krogbesök och trycka dessa i en tidning utan att behöva vara kock själv, men så fort man börjar sätta sifferbetyg gör man sken av att det är någon form av vetenskap och då är man ute på tunn is.

    Så, gärna recensioner men skippa betygen. Då blir det rättvisare för alla parter.

  7. Självklart så ska man kunna ha åsikter utan att vara på samma nivå som kockarna själva, men man bör ju vara ganska insatt i ämnet och förstå vad dom gör, även om jag personligen inte är en anhängare av allt för avantgardistisk matlagning så behövs den trots allt för att föra matlagandet framåt och ibland så handlar det ju inte om i fall det är gott i bemärkelsen en Snickers är god, det kanske inte smakar speciellt bra utan är en maträtt som är tänkt att framhäva olika texturer.
    Men till syvende och sist så är det nog till Bastard och Brogatan man går om 10 år också…och finns kvar

  8. Jag tycker en etta kan vara motiverad även om recensenten endast har besökt restaurangen vid ett enda tillfälle då en krog även under en dålig dag bör ha en lägstanivå som inte ens är i närheten av det absoluta bottenbetyget och kan man inte hålla en sådan minimumnivå kan man gott förtjäna ettan.

    Däremot tycker jag att en krog bör besökas flera gånger för att en seriös femma ska kunna delas ut. Ett toppbetyg kräver att krogen ALLTID levererar. Har du letat bland recensionerna efter det där perfekta stället att gå ut och äta bröllopsdagsmiddag, eller vad det nu kan vara, på så ska du veta att ett ställe med högsta betyg är ett ställe som alltid håller måttet inte en restaurang som råkade ha en enskild toppendag när Bong tittade förbi.

    Sedan är det ett stort problem att matrecensenterna ofta inte kan särskilt mycket. Björn af Kleen berättade i sitt sommarprogram hur han blev tillfrågad om, och tackade jag till, att bli matrecensent trots att han inte kunde ett smack om mat. Jag tycker inte, för att anknyta till diskussionen ovan, att man måste vara någon mästerkock för att ha rätt att få recensera restauranger men ett visst engagemang och intresse tycker jag man kan kräva. Dels av respekt för läsarna och dels då dessa recensioner ofta har en oerhört stor betydelse för hur det går för en restaurang.

  9. Klokt resonemang om ettan i jämförelse med femman.

    När det gäller krogrecensenters kunskaper tänkte jag också på Björn af Kleens uttalande i sitt Sommar-program.

    Det är ju lite töntigt att kokettera med sin okunskap, och ger knappast recensenten någon tyngt i krogvärlden. Men om man vänder på det, och säger att recensionerna inte är till för krogarna utan för gästerna så kan man ju faktiskt motivera varför man inte behöver vara kock för att recensera.

    Men det kräver ju i så fall man verkligen skriver recensionerna utifrån ett gästperspektiv och inte på något sätt försöker ge läsaren intryck av att man är expert.

    Och skulle man välja en sådan infallsvinkel på ”recensionerna” skulle jag gärna läsa dem, men jag hade inte definitivt inte velat se några betyg på hur bra eller dålig krogen är.

    Däremot ett betyg på hur man uppfattade besöket som GÄST.

  10. Siffror,plus och getingar bör inte används i bedömning av krogar. Beskriva hur man upplever mat, dryck, miljö, prisvärdhet betjäning. I slutklämmen kan man skriva ungefär så här.

    Jag var på Atmosfär i förra veckan och säger.
    Hit kommer jag gärna igen.

    Förrförra veckan på >Kin Long. ”Inte så bra som det brukar vara men jag provar nog igen” o s v.

    Jag kan säga att vid ett besök på Bastard deras första vecka inte inbjöd till återbesök, men det blir det snart.

  11. Gissar att du under dina år som kock arbetat på krogar som besökts av recensenter som satt betyg. Hur har du upplevt detta?

    Vad var det du inte gillade med Bastard, förresten?

  12. Ett problem med krogrecensioner typ Bong är att både Trio, Bastard och Bullen kan få högsta betyg. Man väger inte riktigt in pris/presanda/kvalitet. Föredrar recensioner där man bedömer Mat/dryck, pris och miljö var för sig. Är det också många bedömmare under en lång tid typ Zagat, så blir trovärdigheten otroligt mycket större. En ny krog ska heller inte bedömas förrän dom har några månader på nacken.

  13. Mycket intressant diskussion! Ett tips är att läsa Stefan Stenudds bok om sitt mångåriga krogrecenserande under vinjetten ’bong’ i Sydsvenskan.

  14. Min kommentar om kunskap har ju inte med att göra om man är kock, duktig på att laga mat eller inte, utan handlade mer om att det det bör finnas kunskap hos en recensent för att bedömma maten på en krog, kockar är väl sällan bra recencenter? Dom har ju en förmåga att sönderanalyser och ta det roliga från det mesta i matväg i vart fall i bloggvärlden. Problemet med krogrecentioner är ju att dom har en stor genomslagskraft så därför bör ju bedömmningen vara hyfsat nyanserad och korrekt, inte godtycklig. Sen är det oftare intressantare att läsa om stämmningen än om maten. ”hur var sorlet, slamret från köket, dom övriga gästerna, personalens bemötande, inredningen, musiken…och ja maten”.
    Hade julmiddag med jobbet på en av stans bättre krogar för ett par veckor sen, alltid högsta betyg i dom flesta medier, var det bra? Jo, maten var otroligt kompetent, serveringen likaså, Stämmningen? som på en uppsluppen begravning…går jag dit igen? ja nästa gång nån bjuder mig säkerligen, men jag lägger inte en halv hyra av mina egna pengar på att sitta i ett ”mattempel” och vara andaktsfull och känna mig utvald i en halvtom lokal.

  15. ”Det är ju lite töntigt att kokettera med sin okunskap, och ger knappast recensenten någon tyngt i krogvärlden. Men om man vänder på det, och säger att recensionerna inte är till för krogarna utan för gästerna så kan man ju faktiskt motivera varför man inte behöver vara kock för att recensera.

    Men det kräver ju i så fall man verkligen skriver recensionerna utifrån ett gästperspektiv och inte på något sätt försöker ge läsaren intryck av att man är expert.

    Och skulle man välja en sådan infallsvinkel på ”recensionerna” skulle jag gärna läsa dem, men jag hade inte definitivt inte velat se några betyg på hur bra eller dålig krogen är.”

    Nä, man behöver som sagt inte vara kock men jag menar ändå att man bör besitta kunskap och engagemang om man ska skriva ”recensioner”, betyg eller ej. Att skicka iväg någon som helt saknar detta och sedan motivera det med att man ger ett ”gästperspektiv” tycker jag är att ha ganska låga tankar om sina läsare. Man skulle inte skicka någon helt okunnig att recensera en en ny uppsättning på Malmö Opera med motiveringen att man vill ge ett ”publikperspektiv”.

  16. Bastard serverade en anrättning gjord på grisfot och har fallit i den glömska den var värd. Det kan vara för att det var andra dagen de hade öppet som jag uppfattattade matsedeln som lite kort.
    Men beroende på min kärlek till inälvsmat och andra ovanliga styckningsdetaljer så kommer jag att besöka Bastard, men då skall jag försäkra mig om att det finns kalvbräss på menyn.

  17. Karl: Håller med om att jag tror att stämningen, gästerna och atmosfären på krogen är väldigt viktiga beståndsdelar. Därför tycker jag det är konstigt att Bong envisas med sina illustrationer.

    Okej om de hade föreställt krogen, som i DN, men dagens tomatburk är ju bara trist och tillför ingenting. Dessutom gissar jag att illustratören inte besökt krogen utan bara fått texten mailad till sig.

    UDP: Jag säger inte att man ska ”recensera” helt utan kunskap. Jag försökte bara måla upp en tänkbar vinkel på hur man borde göra i de fall man vill ha en Björn af Kleen som ”recensent”.

    Sven: Ok! Gör ett nytt besök. Det är dom värda!

  18. Jo, jag förstod det men min poäng är att hellre än att hitta vinklar för att låta någon som Björn af Kleen recensera så borde man se sig om efter mer kvalificerat folk men jag har en känsla av att vi nog ligger rätt nära varandra i åsikten kring detta men att vi pratar förbi varandra.

  19. Kanske dags för Öresundsregionens första? webbaserade krogtyckare sida utan poängsystem? Har inte kontaktnät nog/eller kunskap själv att starta en men du verkar ju ha en hel del läsare Måns 😉

  20. Har länge velat få bort poängsystemet från recenssioner. Mest för att av någon orsak så tror läsare att betyget är en lag satt av kungen och kejsaren.
    Inte som med musik eller film t.ex. där folk enkelt bildar sig en egen uppfattning.

    Att recensenten ska ha mycket bra kunskap är väl självklart, allt annat vore ju ett hån mot både läsaren och restaurangen. Däremot är ju många matrecensenter härliga översittare som tror sig veta det mesta om allt utan att ha en aning.
    Men man skulle ju liksom inte låta en jazzrecensent bedöma en hårdrocksskiva… SÅ bara för att man är intresserad av kanelbullar så borde man inte få skriva om Trio…

    Däremot tycker jag man kan se, ofta i Bong, att de är ute på djupt vatten. Att de recenserar en restaurang och man kan utläsa att de inte har en aning om vad de sysslar med, men de ge ett bra betyg ändå för att andra mer kunniga hyllar den. Och då då förlorar man ju hela idén med att vara anonym och oberoende. Och då recenserar man ju inte heller ur gästpespektiv, i fall man då inte vill lära läsaren att inte tänka för sig själv…

    Framförallt tycker jag man ska ta bort poängsystemet för läsarna som de har på AOK.dk. Mest för att restaurangerna själv kan påverka.

    Överlag borde man titta på på andra länder hur de gör. I London ger recensenterna nästan aldrig betyg utan försöker ge bra bild av vilken typ av restaurang det är. Vad man som gäst kan förvänta sig när man går dit.

    Det får ni gärna starta!

  21. Dessutom tycker jag det känns som om Bong och även Nöjesguiden recenserar samma typ av restauranger hela tiden. Eller restaurangerna får plats inom en viss ram. Malmö/Lund är för litet för att samma restauranger ska recensseras vartannat år. Vore det inte bättre att man försökte vidga lite på vyerna, och åka ut till krogen som ligger där vid Dig, Måns, persiska eller vad det är. Brasilianska på värnhem. Sås & Krås och andra kvarterskrogar, inte bara Bullen och de runt Möllan. Ge lite andra restaurager en chans till lite uppmärksamhet.

  22. Nöjesguiden har recenserat den brasilianska vid Värnhem. :-) På två år har vi inte recenserat samma krog två gånger och vi försöker hitta krogar i alla områden, Dockan, Västra hamnen, innerstaden, Möllan, Värnhem… Med endast två krogar i månaden är det svårt att täcka upp alla, och kvarterskrogar i ytterområden som inte gör mycket väsen av sig och som tenderar att ha samma menyer var man än går hamnar därför oftast utanför. Men tipsa gärna om intressanta krogar till karin.ericson@nojesguiden.se

  23. Karl: det vore kul att satsa på något sådant!

    Olle: Har också ofta den känslan, att recensenterna försöker påskina att de vet mer än de gör. Som läsare/gäst är det inte alltid lätt att se igenom det, men det gissar jag ni kockar gör.

    Jag tror anonyma recensioner ökar risken för sådant beteende. Dessutom blir det ointressantare med anonyma recensioner.

    Den persiska heter förresten Aras och är alltid värd ett besök. Ofta välbesatt dessutom!

  24. Jag tycker nog ändå att krogrecensioner bör vara anonyma. Detta innebär naturligtvis ett stort ansvar för tidningarna att se till att deras skribenter är kunniga men det ska vi väl kunna kräva?

    Att skicka ut en välkänd krogskribent som blir igenkänd så fort han/hon kommer innanför restaurangens dörrar säger naturligtvis väldigt lite om vad som kommer att möta Svenne Svensson när han stiger in genom samma etablissemangs portar.

  25. Nja, jag håller nog inte med.

    Ett anonymt, enskilt besök har också sina nackdelar, och jag tycker det minst dåliga av de två alternativen nog trots allt är en signerad recension.

    Minns inte vilken kock det var jag pratade med om detta, eller om jag läste det någonstans, men hursomhelst: kocken i fråga berättade att det liksom inte finns så särskilt mycket att göra om man upptäcker att t ex Søren Frank sitter i restaurangen. Rätten smakar vad rätten smakar, och visst, man kan fjäska lite extra med servicen.

    Såklart serverar man inte maten kall, men å andra sidan kommer läsaren att få en chans att lära känna skribenten precis som man lär känna skivrecensenter.

    Hur kul hade det varit om Andres Lokkos recensioner var anonyma?

  26. Nej, främst är det ju servicen och det allmänna bemötandet som blir onaturlig men det är ju en inte oviktig del av besöket.

    Det bästa tror jag är att det är anonymt i meningen att restaurangerna inte vet vem recensenten är men det behöver inte betyda att texterna är osignerade utan det går ju bra att recensera under pseudonym. Så länge läsaren vet att det alltid är samma person bakom denna signatur, och inte olika som med Bong, så skulle detta ge läsaren möjlighet att, som du skriver, ”lära känna skribenten” samtidigt som man kan dra nytta av alla anonymitetens fördelar.

    Den enda anledningen för en matrecensent att motsätta sig ett sådant system som jag kan se det är ren fåfänga. Man vill helt enkelt ha sitt namn i tidningen och kunna utnyttja de fördelar detta ger när man är ute i krogsvängen.

    Exemplet med Lokko haltar då artister inte kan skicka ut ett annat, bättre, recensionsexemplar till honom för att han är Lokko medan som sagt restaurangbesöket kan bli ett helt annat, om än främst gällande service och bemötande, för den tongivande skribenten jämfört med Svenne Svenssons.

  27. Jag ser det från mitt perspektiv som läsare, och personligen tycker jag det blir betydligt mer intressant att läsa signerade recensioner än anonyma.

  28. Jaja, det är väl en smaksak helt enkelt. Jag ser recensionerna främst som konsumentupplysning. Tar jag då hjälp av dem för att planera en schysst restaurangkväll så känns det viktigt för mig att veta att om det står att stället har extremt vänlig och proffsig service så är det verkligen så det är när man kommer dit som gäst, även om man inte är en känd krogskribent.

  29. ALLA matjournalister och recensenter är Don Quixote. Väderkvarnar överallt att slåss mot, och kanske en trogen, snäll och uppmuntrande Sancho Pancha vid sin sida. Skriver ingående om mat för en läsekrets som oftast mest går på krogen för att ha en mysig stund utan barnen, bli lite upppassade och sen slippa diska. Få känner skillnad på färska och frysta ärtor.
    Vill man ha sann konsumentupplysning ska man lyssna på sina kompisar – en recension kan i sämsta fall säga något om hur maten var en viss given kväll och kanske vad man kan förvänta sig ungefärligen om man går dit. Och i bästa fall kan det vara underhållande läsning. En oinspirerad text om en fantastisk restaurang är det största brottet mot läsarna, och krogen – vare sig det är anonymt eller inte.
    Så, matsamhället behöver fler Cervantes – både bland recensenter, kockar och vanliga kroggäster.

  30. Visst det går väl att hålla med om det mesta du skriver men det har väldigt lite med diskussionen kring fördelarna med anonyma matrecensenter att göra.

  31. Jag ser helt enkelt inga fördelar.
    Om man ska ha den stora fina Michelinguiden som riktmärke så är nog 8 av 10 inspektörer där väldigt välkända. Inte av gästerna såklart, inte officiellt sett heller, men definitivt av restaurangerna.
    Ett annat exempel som brukar tas upp är Ruth Reichl på New York Times, som klädde ut sig och bokade under falskt namn och betalade med kort i påhittat namn etc i 14 år och skrev anonymt för den mäktigaste tidningen i världen. Jag var ute och söp med henne i Spanien förra året och frågade hur hon kunde hålla sig så hemlig så länge. Denna den coolaste tanten i världen svarade att hon var nog anonym i ca tre veckor, sen visste alla. Men vad var poängen med alla peruker och identiteter då, frågade den svensken genast. ”Oh that, just for fun really!”

  32. Nä, det är klart att anonymiteten kanske inte alltid är så lätt att upprätthålla med det är inget argument mot att försöka. Om man däremot, som du, inte ser några fördelar med det så är det ju en helt annan sak. Jag har lyft fram varför jag tycker som jag tycker och det kan man ju hålla med om eller låta bli men att du som känd matskribent är av en annan åsikt är kanske inte särskilt konstigt.

    Med detta sagt så uppskattar jag det du skriver och har läst dig i flera tidningar genom åren men det är klart att om jag skulle läsa att du fått en strålande service av en en otroligt vänlig personal på någon restaurang i Malmö så tar jag sådana omdömen med en rejäl nypa salt samtidigt som jag uppskattar din stora kunskap om och passion för mat.

  33. De flesta seriösa recensenter väger in betydligt mer vad som händer på de andra borden i lokalen samtidigt, än hos sitt eget.
    Fast det är ett stort problem, service. Tänkt en hel del på det genom åren. Och hur man ska skriva om det, bedöma det och kanske rekommendera krogen på grund av det. Särskilt när de flesta som läser och går ut värdesätter just välkomnande leenden, varm stämning och rappa tallrikar betydligt mycket högre än vad det är för kvalitet på köttet eller huruvida vinlistan är full av kommersiella skräpviner eller representerar egensinniga vinmakare som är toksvåra att köpa från.
    Intressant nog så skriver nästan aldrig anonyma recensenter om servicen särskilt mycket heller. Så ja, det är ett litet dilemma som är svårt att komma runt.

  34. Sen har jag märkt väldigt tydligt att många kroggäster, på en skala, antingen är livrädda för service eller i bästa fall är otroligt osäkra på hur man ska bete sig. Får man fråga efter mer potatis? Hur fan ska jag få uppmärksamhet till att betala notan? Hur får beställer man ett gott vin utan att bli ruinerad?
    Det finns massor av tricks eller beteenden som man kan använda sig av för att bli en bättre gäst och få otroligt mycket bättre service än alla andra. Även om man aldrig varit på just den krogen förut, och ingen känner igen en.
    Jag ska erkänna att jag får fantastisk service på allt från enkla hål i väggen till fina krogar över hela världen, pga att jag vet en smula om hur service på krogen funkar. Och nej, jag behöver inte ens nämna att jag är matjournalist, det är faktiskt otroligt skönt att få vara Mr Walker ibland..

  35. Pingback: Tisdagslistan « Renntun.se

  36. nja, nån mr Walker är nog knappast Mattias Kroon, åtmindstonde inte på dom seriösare restaurangerna, men absolut så stämmer det med att mer krogvana kunder säkert får bättre service. sen så kanske jag kan tycka att krogtestarna kanske har lite väl höga tankar om sig själva om dom tror att dom blir igenkända, självklart så om man är ansvarig utgivare för mat och vänner med bild utsatt så vore det ju spöstraff på dom krögare som inte känner igen M.K, men att tro att branchen har sån koll att dom skulle veta vilka alla recensenter är är nog mer en önskan än verklighet.

  37. fast skämt och sido, så matrecensenter med ett intresse och kunnande är väl mer än välkommet av branchen? skulle jag tro, det finns ju ett antal idag som tycker med rätta och har en bra kunskap, jag läser med stort intresse artiklar i just nu då mat och vänner, efter mammaviket så kanske nån annanstans, det finns ju ett antal matjournalister idg (dom har säkert mer i bagaget än mat) som följs av såväl kockar som vanliga matintresserade människor

  38. Just den recensionen är ganska kul av två skäl:

    1. Det är egentligen bara inredningen som är dålig. Maten är bra överlag. Men ändå en etta?

    Henrik på Atmosfär brukar återkomma till den recensionen ibland och bara skaka på huvudet.

    2.Så här i efterhand märks det tydligt att Atmosfär är långt före sin tid, vilket Stenudd inte riktigt greppar.

  39. Pingback: Om krogrecensioner: fler besök är bättre än ett « Renntun.se

  40. Kul diskussion.
    Beträffande min gamla recension av Atmosfär: Det var med gamla betygssystemet, där 1-3 stjärnor motsvarade nuvarande 3-5. Det fanns bara ett underbetyg, överkorsad stjärna. Atmosfär fick alltså 3, dvs. att de gav en upplevelse i paritet med priset (prisvärde var på den tiden den uttalade bedömningsgrunden), varken mer eller mindre.

    Måns – du bör skamset medge att i detta fall var du alltså dåligt påläst :)

    En tung orsak till att vi sedan bytte till femskaligt betyg var att krögare och läsare hade svårt att förstå att 1 stjärna inte var underbetyg. Annars hade jag gärna fortsatt med det.

    Jag tycker som flera ovan att sifferbetyget är en svag sammanfattning av en hel krogupplevelse. Jag tror att varje krogrecensent föredrar att se hela sin text som det egentliga omdömet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *