Cykling genom Köpenhamn och Restaurant Bror

Ibland känns ett restaurangbesök fel från början.

När servitören undrar var vi kommer från och vi berättar att vi är från Malmö börjar han dissa gäster från Stockholm och Göteborg. När jag leende frågar ”och vad säger du till gästerna från Göteborg om oss Malmöbor då?” säger han inget mer.

Bror är en relativt omtalad restaurang som ligger på en av smågatorna mellan Rådhusplatsen och Nörreport. Koncept är ganska råbarkat. Modern europeisk matlagning. Inte superlångt från Bastard matmässigt med andra ord. Och naturliga viner såklart. Presentationerna görs i samma skola som Radio och Relæ. Åtminstone på pappret.

Istället för fyrarättersmenyn kör vi på ett par snacks, en förrätt och en huvudrätt var. Servitören säger bekymrat att man inte blir mätt på en förrätt och en huvudrätt, och rekommenderar att vi ska ta ett par rätter till.

Det tycker vi dockkänns för mycket, och menyn är ju faktiskt traditionellt uppbyggd med för-, huvud- och efterrätter. Den består inte av smårätter.

Eftersom det senare visar sig att vi visst då blir mätta känns servitörens rekommendationer helt missvisande. ”Sälja så mycket som möjligt”-mentalitet.

Svinnacken

Svinnacken

Min svinnacke är dock helt okej och serveras med ramslök och blomkål. Helen valde torsken med hjärtsallad. Inte heller det en dålig rätt, men restaurangen känns ändå opersonlig, ogemytlig och ointresserad. Möjligen har det att göra med att den ligger där den gär, mitt i turistgyttret. Detta är inte Vesterbro eller Nörrebro. Flera av gästerna pratar engelska och franska, och jag gissar att merparten är turister. Det behöver nödvändigtvis inte vara något dåligt, men det känns när ett ställe inte går in i hjärtat.

***

IMG_7238 kopia

Detta var efter ett par öl på Halvandet, och innan kedjan smällde.

Då var det desto trevligare att tidigare på dagen cykla genom ett sommarvarmt Köpenhamn, via Christianshavn och hela vägen ut till HalvandetRefshaleøen (där även nya hyllade Amass ligger, men där gick det inte att få bord den närmsta månaden när jag försökte) där det finns ett bad på en kaj mitt bland de halvt övergivna industrierna.

Halvandet

Halvandet

Kring en strandbar står solstolar och sådana där vita galonsängar uppställda, och antingen klättrar man ner i havet via en liten brygga eller så kastar man sig ut från kajen. Många danska tribaler, fantastisk utsikt och bra bar.

Därefter tillbaka in till stan. En kedja som går sönder och sen en drink innan maten på K bar nere vid Gammel strand. Och efter maten på Bror ett försök att komma in på cocktailbaren Lidkoeb inne på den där lilla gården på Vesterbro. Tyvärr ska de precis stänga uteserveringen och det är rökt för oss i kön. Via en öl på svenskbaren Mikkeller (där vi känner igen bartendern från Tempo) avslutar vi kvällen tillsammans med hundratalet andra utanför en av barerna i Kødbyen.

Makalös stämning i sommarnatten.

Restaurant Radio

Förra helgen åt jag för första gången på Restaurant Radio, som varit en av de mer omskrivna och på många håll även hyllade restaurangerna i Köpenhamn senaste året.

Mitt i ingemansland mellan Vesterbro och Nørrebro, strax intill Forum, ligger denna ganska avskalade restaurang som startades av Claus Meyer (Noma) för snart två år sedan.

Tanken är att Radio ska vara ett lite lättillgängligare alternativ än Noma, men samtidigt gå på samma råvarofokuserade linje som Noma och så många andra krogar i Köpenhamn och Malmö (tänker på Relæ och B.A.R. till exempel). Lokala råvaror och fasta menyer där rätterna skrivs enligt formeln ”Makrel / Gulerod / Løvstikke”.

Ja, vi börjar lära oss detta nu. Men samtidigt är det denna modell som gör Köpenhamn och även Malmö och Skåne, till väldigt intressanta kulinariska destinationer just nu, för att snacka lite branschlingo.

Men Radio når inte fram till nyss nämnda Relæ och B.A.R, för att bara ta två ställen med samma koncept. Rätterna åker berg och dalbana. Makrillen med morot var enligt en i sällskapet det sämsta han ätit på restaurang, medan dovhjorten med spetskål och granskott var alldeles formidabel, om än något julig. Nypotatisen med lök och ekologisk ”høost” från det ekologiska mejeriet Naturmælk var också riktigt bra.

Men alltför ofta vilade rätterna på någon sås som kändes totalt onödig. Det verkade som om restaurangen ville säkra upp lite. ”Om vi gör rätterna utan sås blir det för konstigt”.

Radio är värt ett besök, visst, men ska man äta på den här typen av restaurang ska man först ta sig til Relæ. Sen ska man beta av ställen som PatéPaté, Nose2Tail och Koefoed (för att nämna några prisvärda medelnivåkrogar som jag rekommenderar i Köpenhamn) innan man tar Radio.