Så här går det till när jag äter på festivalen

En kebab

En kebab

Först ställer jag mig i kön till lomitoburgarna.

Den brukar vara 400 meter lång, så efter två minuter tröttnar jag. (En gång orkade jag ända fram och fick min burgare, men när vi satte oss i en slänt ner mot kanalen för att äta den såg Alfons en anka som han skulle jaga och då tappade jag burgaren i den kissindränkta slänten.)

Istället går jag till nåt närliggande stånd där med ett ryck på axlarna ställer mig i den något kortare kön med orden ”jag skiter i vad jag beställer”.

Men eftersom logistiken i merparten av stånden brukar halta något (milt uttryck) är köns längd ingen mätstock för kötiden.

Så då ger man upp även i denna kö och tänker ”jaha, då tar jag väl något från något av stånden som inte har kö” med förhoppningen att den obefintliga kön betyder att logistiken är perfekt och inte att maten är kass.

Sen upptäcker man att anledningen till att det inte är någon kö till just detta matstånd är att deras mat är slut. Dock är detta tydligen inte anledning nog att ta ner skyltarna om vilka rätter de serverar.

Så då går man och ställer sig i en kebabkö eftersom nu blodsockret befinner sig på en livshotande nivå.

Same procedure as every year.

Fast kebaben var ganska god.

Dock spillde jag en stor klick vitlöksås på mina mörkblåa shorts, vilket jag inte upptäckte förrän jag stod vid Brio-tältet och tittade på när Ludvig byggde tåg.

Brought to you by Brio

Brought to you by Brio

2 reaktion på “Så här går det till när jag äter på festivalen

  1. Känner så väl igen situationen. I måndags lovade jag dottern festivallunch eftersom hon varit så duktig och masat sig upp till uppropet kl 11. Hon ville ha Cevapciccipivipiii (omöjligt att stava rätt, ingen vet hur det uttalas) Samma dåliga logistik som du redan vittnat om och när jag kommer fram är de kroatiska järparna slut. Jag kunde ha dödat karl. Efter 5 långa minuter kommer en skäggig kollega med ett fat nästan genomstekta järpar. Var det värt 50 kronor? Nope!
    Fast igår chansade jag på en kort kö och åt polsk surkålsgryta – Riktigt gott.

  2. Haha, jag känner igen mig!

    Surkålsgrytan var jag faktiskt inne på. Ska nog prova den någon dag. Igår blev det dock texasburgare + kaffe från Patisseriet.

    Missade den där grejen på Stortorget där olika krogar lagade smårätter dock.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *