Krönika: Saltimporten Canteen och MFF

En krönika som jag skrev för MFF:s matchprogram inför MFF-Gefle våren 2012 som känns aktuell även denna vår, med tanke på att Saltimporten Canteen nu öppnat på riktigt:

 

En bra bit ut i hamnen, vid den gamla saltimporten, ligger en av Malmös mest spännande restauranger för tillfället.

Förr om åren togs saltet från båtarna om hand i magasinen på kajen. Numera serverar de före detta Triokrögarna Sebastian Persson och Ola Rudin lunchrätter i samma magasinslokaler på restaurang Saltimporten Canteen.

Malmö hamn som en pulserande Rotterdamsliknande företeelse har jag bara läst om i Fredrik Ekelunds böcker och hört om av folk som var med när det begav sig.

Numera har som bekant Kockums förvandlats till Media Evolution City, och båtarna lastar Toyota-bilar istället för salt.

Det nya tar plats i det gamlas lokaler. Då saltleverans, nu ”kreativt centrum” och restaurang. Två sidor av Malmö, två olika epoker. Men det är mycket tack vare det gamla som det nya blir spännande.

Att Sebastian Persson även råkar vara dedikerad MFF:are är bara en av beröringspunkterna mellan det som sker på Saltimporten och vad som sker i MFF. Det påmindes jag om när jag häromdagen stod på torget mellan gamla och nya Stadion. Vi hade precis hämtat årskorten och min son cyklade runt på de himmelsblå linjerna i beläggningen. Jag tänkte på hur fint det är att den gamla arenan ligger blott hundra meter från den nya. Gammalt möter nytt.

Hur irrationellt det än må vara att behålla Malmö Stadion av ekonomiska och underhållsmässiga skäl i nuvarande skick, så hade jag blivit väldigt besviken om den hade försvunnit. Det är tillåtet att vara nostalgisk, samtidigt som man vågar göra plats för det nya.

På planen får de unga ta plats på samma premisser som de äldre. Till skillnad från vad som verkar vara fallet i en del andra allsvenska klubbar, så spelar ålder ingen roll i MFF. Är Filip Helander tillräckligt bra får han också spela. Ett mittfält med Jiloan Hamad, Ivo Pekalski, Simon Thern och Jimmy Durmaz skulle få en snittålder på 21 år. Ni som såg Alex Nilssons (även om han snart känns som en veteran) vristskott och Tobias Lewickis välmotiverade överstegsfinter mot Häcken vet vad jag pratar om.

Det var mycket tack vare de unga spelarnas frenesi som MFF vann guldet 2010.

Men precis som i fallet med gamla Stadion, och precis som i fallet med hamnen: det är historien som gör att nutiden blir spännande. Saltimporten Canteen hade saknat en dimension om det inte legat ut i hamnmagasinen, Swedbank Stadion hade tappat stor del av sin charm om den legat på en åker utanför stan, frikopplad från sin historia och de unga i dagens MFF hade inte kunnat känna den kreativa friheten om det inte hade varit för rutinerade spelare som Daniel Andersson, Ulrich Vincentz och Wilton Figueiredo.

Malmö må ha många utmaningar som stad, och MFF nådde inte ända fram i Allsvenskan förra året. Men såväl i staden som i laget håller något spännande på att växa fram. Något nytt som tack vare kunskapen om historien kan komma att prägla det kommande året och den kommande säsongen. Det är nu det börjar.”

Bonusbild: Jag läser min egen krönika.

Måns Renntun läser Måns Renntun

Måns Renntun läser Måns Renntun

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *