En kväll på Tempo

Jag har varit Tempo trogen sedan 1996, vilket gör restaurangen till min mest långvariga krogrelation.

(Övriga krogar som jag frekventerade var La Couronne, Beckis och Marmaris – en eklektisk blandning).

Saker och ting har förändrats på Tempo genom åren.

Fortfarande är det Malmös i särklass charmigaste, bästa krog, men det är inte samma Tempo som när vi satt vid det runda bordet längst inne vid baren med Mats, Ruppel, Rausfält och de andra tre-fyra kvällar i veckan och drack öl. Det är inte samma Tempo där jag en kväll när jag spelade skivor träffade Joel första gången. Det är inte samma Tempo som jag såg till att ta med mig varje besökande stockholmare (det gör jag iofs fortfarande) till i början av 2000-talet för att leda i bevis varför Malmö hade något som inte Stockholm hade. Det är inte samma Tempo som när Måns jobbade som servitör där.

Men om man har en snart 15-årig relation med en restaurang så innebär det också att man åldras och förändras. Inte nödvändigtvis till det sämre, men inget är konstant.

Jag känner inte igen lika många ansikten vid baren som jag gjorde för ett par år sedan. Varifrån kommer alla dessa 22-åringar med rutiga skjortor egentligen?

Nu för tiden är kanske inte mina Tempo-besök lika frekventa, men desto mer kvalitativa.

Och musselsoppan finns alltid på menyn.

Så även onsdags kväll.

Musslorna.

Kroppkakan som Helen åt. Den var riktigt riktigt bra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *