En fin fotbollskväll

(Disclaimer: För er som råkar följa mig på Twitter är detta inlägg i stora delar en upprepning av vad jag skrivit tidigare under kvällen, så ni kan väl kolla på Black Hawk Dawn eller nåt istället).

I 86:e minuten var jag tvungen att resa mig ur soffan, sätta mig i bilen och köra mot Mellanhedens IP.

Då stod det 0-0 på Stockholms stadion och Canal+-kommentatorn kunde inte dölja sin glädje över att Djurgården höll emot samtidigt som MFF tappade i passningstempo.

Så när Radiosportens jingel ”MÅL!” fyllde bilen i höjd med McDonalds Rosengård var jag tämligen övertygad om att det betydde DIF-seger (en optimist kan nämligen aldrig bli positivt överraskad).

Men, se, så var det inte. Jimmy Durmaz hade gjort 0-1 och kvällen var räddad.

Mellanhedens IP. 21.00. Fredagskväll.

Time for heroes med andra ord.

Vi låg under med 0-1 i paus mot Distorted Kids, som visade sig vara ett gäng brasilianare med ganska bra individuell teknik, men utan vare sig lagspel eller kondition.

Och om det är något vi kan så är det att springa.

Först gjorde Max 1-1 och några minuter sedan kastade målvaktsreserven för dagen Joel ut bollen och när den till slut damp ner vid mina fötter i straffområdet rakade jag in 2-1.

Joel sjönk ner på knä, sträckte upp händerna mot den svarta aprilhimlen och gjorde en klassisk Victor Valdés-gest.

Resultatet stod sig hela matchen ut, och den finaste fotbollskvällen på mycket länge var till ända.

Hej där nere, vi är MFF och Lokomotiv Värnhem!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *