Att betala för journalistik

När Öresundsbron byggdes skulle all torsk i Östersjön dö på grund av syrebrist. Så blev det inte.

När rökförbudet på krogen infördes skulle kroglivet dö ut i Sverige. Så blev det inte.

När Sydsvenskan nu lanserar en ny modell som innebär att det kommer kosta pengar att läsa (obegränsat) med artiklar på sydsvenskan.se så kommer tidningen att dö, spår vissa. Så kommer det inte bli.

Innan vi går vidare bör man komma ihåg en sak: Sydsvenskan är inte den första tidningen i världen som inför en modell där innehållet på webben kostar pengar.

New York Times har redan gjort det, och deras modell påminner ganska mycket om Sydsvenskans.

Låt oss kika lite närmre på vad det är Sydsvenskan gör:

Man klumpar ihop alla distributionssätt så att man inte prenumererar på papperstidningen, utan på hela tidningen oavsett distributionsform. Detta innebär att jag som prenumerant även får tillgång till iPad-versionen samt fritt antal artiklar på Sydsvenskan.se.

Det är rimligt, kan jag tycka, att jag som betalar nästan 1000 kronor i kvartalet kan läsa tidningen i olika former. På tidningsfria dagar kan jag läsa tidningen på paddan istället. (OBS: detta innebär inte att jag kommer sluta tjata om det bisarra att papperstidningen inte ges ut bara för att det är Maria Bebådelsedag eller liknande).

Tolkar jag Lars Dahmén rätt kommer mina prenumerationskostnader inte att öka. Om de trots allt gör det kommer jag känna mig lite lurad. Men jag utgår från att så inte är fallet.

Resultat: det blir mer attraktivt att prenumerera på Sydsvenskan. De som redan gör det fortsätter, och det tillkommer kanske en del nya som gillar att få ett paket med tidningen i olika distributionsformer.

För den som inte vill prenumerera på detta vis finns valet att betala 28 kronor i månaden. En liten summa kan tyckas, men när det handlar om småbetalningar på nätet kan vi alla vara extremt snåla. Själv kan jag fundera i fyra dagar om jag tycker det är värt att betala 14 kronor för en app, medan jag knappt kollar på prislapparna på Coop Forum.

Men en del kommer nog betala de 28 kronorna.

Återstår då de som inte vill betala men ändå läsa artiklar på nätet. De kan i fortsättningen läsa tjugo gratisartiklar i månaden. Sen är det stopp. Exakt hur detta är tänkt att administreras vet jag inte.

Vad är det då som Sydsvenskan förlorar på den här modellen som gör att en del förutspår tidningens snara död? Well, antalet besök på webbplatsen lär ju sjunka rejält. Hur tjänar tidningen pengar på dessa besök idag? Jo, genom annonser.

Men: det går knappt att tjäna pengar på annonser idag. Särskilt inte för en tidning av mellanstorlek som Sydsvenskan med dess trafikmängder.

Men, visst, vissa annonsörer kommer kanske anse att det är mindre attraktivt att synas på sydsvenskan.se framöver.

Dock: med en betalvägg kommer tidningen veta vilka som besöker sajten i detalj och kan därför optimera sina annonsvisningar bättre och om det är något som  annonsörer beredda att betala för så är det möjligheten att nå en väldigt specifik målgrupp med sitt budskap (hej Facebook).

Innehåll kostar pengar idag, och är det så att den öppna modellen med generiska annonser inte är lönsam måste man hitta en bättre lösning.

Förlorarna på det hela är de som har för vana att kika in på sydsvenskan.se ett par gånger per dygn men som inte tycker att det är värt 28 kronor i månaden att fortsätta göra det.

Frågan är dock hur värdefulla just dessa besökare är för tidningen. Uppenbarligen inte särskilt värdefulla eftersom man nu väljer en affärsmodell där det är denna (i mitt tycke inte särskilt relevanta) grupp man ”offrar”.

Å andra sidan känner vi som prenumererat länge på papperstidningen oss som vinnare. Vi blir mer lojala och förhoppningsvis innebär det hela i slutändan att journalistiken vinner eftersom mer pengar kommer in.

För journalistik kostar pengar. Precis som allt annat. Och om det är något som är värt att betala för så är det bra journalistik.

******

Jag är inte emot gratis som affärsmodell. Ibland funkar det utmärkt, ibland inte. Metro är idag superstora och bara växer. De fixar gratis som affärsmodell. PunktSE (som jag jobbade lite för) klarade inte modellen.

Det är inte frågan om ett dogmatiskt ställningstagande där det är svart eller vitt. Från fall till fall måste man ta ställning till om det är bäst för en publikation att erbjuda innehåll gratis.

Sydsvenskan har kommit fram till att det är rimligt at erbjuda lite innehåll gratis, men ta betalt därefter.

Tro mig: om de hade tjänat skitmycket pengar på en sajt utan inloggning hade de fortsatt med den modellen.

******

Viktor Barth-Kron på DN är inne på en intressant grej: hur man använder ord i detta sammanhang. I en text om Sydsvenskans nya poddcast hos Dagens Media säger Heidi Avellan:

– Vi måste få ett slut på gratisätandet. Det blir spännande att se hur det tas emot. Självklart kan det finnas ett visst motstånd, men jag tror samtidigt att våra prenumeranter kommer att förstå att det är ett sätt att återinföra rimligheten, säger Heidi Avellan.

Om man pratar om sina potentiella prenumeranter och besökare som ”gratisätare” som man vill sätta upp en vägg mot är man illa ute.

******

Att införa betalväggar är inte något som svenska dagstidningar hittat på.

Musikindustrins räddning, Spotify, har också en betalvägg. Som gratisanvändare får du begränsat med speltid. Betala så får du fri tillgång.

En reaktion på “Att betala för journalistik

  1. Pingback: Andreas Ekström » Blog Archive » Om att ta betalt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *