Malmö Gerillalöpare och Ribban Sub40

Vi trodde nog att det skulle vara lite varmare när fjärde upplagan av Ribban Sub40 gick av stapeln tidigare ikväll. Efter tre smällkalla lopp var det dock lite, lite varmare ikväll, och det visade sig i resultatlistan. Totalt blev det sju personliga rekord på milen, jag själv inkluderad.

Tack vare att jag låg och drog tillsammans med Björn från start till mål lyckades jag pressa mig in i mål på 39.35. Dock sprang jag bara 9.92 km, och det fattades 80 meter till milen. Men jag borde nog landat under 40 även med åttio meter till på klockan, och det är jag väldigt väldigt nöjd med.

Luke vann, tätt följd av min arrangörskompanjon Dan och Sinisa. Min syster Lisa slog sitt personliga, liksom min Crossfit-kompis Peter som sänkte sig med över tre minuter.

Vi har ju utökat Ribban Sub40-grejen så att den numera heter Malmö Gerillalöpare. Tanken är att Ribban Sub40 bara ska vara ett av många lopp under paraplyorganisationen Malmö Gerillalöpare. Vem som helst kan bli medlem och vem som helst kan starta lopp.

Välkommen du också!

Teaser: Alla som ställer upp i minst ett Malmö Gerillalöpare-lopp under våren får vara med på den säsongsavslutande middagen på en av Malmös hetaste restauranger just nu.

Vilken cykel ska jag välja?

Jag försöker välja vilken cykel jag ska köpa. jag cyklar 15-20 kilometer dagligen mellan hem, dagis och jobb, och behöver en hybridcykel som jag kan använda året runt, men som samtidigt är relativt lätt och snabb.

Hittills har jag vaskat fram tre kandidater:

Jag har fortfarande inte lyckats prova någon av dem i Malmö. Orbean är på väg in till BikeproLundavägen (som verkar ha återuppstått efter konkursen), Crescenten finns i enklare modell (Atto) på Anderssons Cykel, precis som Bianchin som finns i modell 5 på Värnhems Cykel.

Problemet är att handlarna är lite tveksamma till att ta hem cyklar i den här prisklassen (ca 8000 kronor) på spekulation utan att ha någon beställning.

Är det någon som har erfarenhet av någon av dessa modeller som kan ge mig lite beslutsunderlag? Just nu är Orbean den som ligger högst i rankning, och förhoppningsvis kan jag prova den senare i veckan.

Bianch Camaleonte 3

Bianch Camaleonte 3

Orbea Carpe H20

Orbea Carpe H20

Crescent Zetta

Crescent Zetta

Om träning

Mat. Träning. Fotboll. Media. Samt lite familj.

Ungefär så ser mixen ut här på renntun.se. Eller skulle kunna se ut i alla fall.

Jag tänkte nämligen framöver skriva lite mer om träning.

Kanske finns det någon/några av er som kommer tycka det är intressant. Säkerligen finns det många av er som inte kommer tycka det är intressant.

Men, som den sång- och dansman jag är vet jag att man inte kan frälsa alla samtidigt.

Jag tänkte, för att pegga upp träningssegmentet lite, börja med att kika tillbaka på de senaste dagarnas träning. Och ja, det kommer kanske vara lite humble braggigt stundtals, men ha tålamod. Kanske finns det ett litet guldkorn även i denna dyiga bäck?

För snart tio dagar sedan tappade jag en skivstång som vägde 40 kilo på knäet när jag tappade balansen under en wod (som de intensiva delarna av passet på crossfit kallas) hos Crossfit Malmö (besök gärna deras hemsida, om inte annat så för att se den excess i smileys som används där). Som tur var träffade stången lite ovanför knäet, så det blev bara en blödning som gjorde knäet lite stelt.

Fortfarande hänger stelheten i, men det är egentligen bara om jag gör knäböj som jag känner av det. Men jag har i alla fall undvikit crossfit-passen senaste veckan, eftersom det i regel ingår någon form av övning som kräver benböj med vikt.

Efter att ha vilat måndag och tisdag var det dags för Run is Fun ute i Västra hamnen i onsdags i förra veckan. Detta är Crossfit Malmös löppass, och är jäkligt tufft samtidigt som det är jäkligt kul (mest efteråt). Man tvingas ta klivet ut från sin bekvämlighetzon och springa snabbare och med högre puls än man gör på egen hand, mycket tack vare att ledaren manar på och man är en grupp på cirka 15 personer som springer tillsammans.

Onsdagens intervallpass byggde på att man körde två och två. En sprang, en vilade och så vice versa: var och en sprang 1×800 meter, 2×600 meter, 4×400, 5×200 och så avslutningsvis 6×100 meter.

Första 800-varvet är man kung och oövervinnerlig första 150 meterna. Sen slår pingislungan till eftersom man alltid börjar i för högt tempo. Sen lugnar man sig lite under 600-varven och i mitten av 400-varven börjar det blir riktigt tungt. Vilan mellan löpningarna blir ju kortare och kortare vilket gör att man inte kommer ner i puls. Sista hundringarna gick på rent adrenalin, mycket tack vare bra coachning (denna gång av Philip som var stand-in för ordinare Run is Fun-ledaren Ulf).

Dagen efter körde jag en egen, vanlig joggingrunda i 4.25-tempo. Något långsammare än vad jag brukar springa, men knäet och onsdagens intervallpass gjorde det tungt i spåret. Dessutom är kylan och motvinden som slår emot en som en örfil uppe vid Husie mosse inte farthöjande faktorer.

Jag brukar klämma in ett joggingpass på lunchen en eller två dagar i veckan på jobbet. Jag springer 25 minuter, duschar och äter min omelette och broccoli på cirka 50 minuter. Ungefär lika lång tid som det tar att gå till M.E.C.K.Media Evolution för att äta chili med kollegorna.

I fredags hade jag möten större delen av förmiddagen och sedan ett nytt möte kl 13.00, men det funkade fint att klämma in joggingen trots detta.

Det är nog mitt bästa tips för de som inte tycker sig ha tid att träna: gör det på lunchen! Vissa ger sig ut på morgonen, men jag tycker det är lite knepigt att hinna med när man har två småbarn som vaknar 6.30, och jag tänker fanimig inte ge mig ut innan halv sju. Så då är lunchen ett bra alternativ.

Lördag är egentligen min crossfit-dag, men nu fick jag köra på egen hand. Dels på grund av knäet, dels på grund av att de vanliga passen i Batcave (ja, det slutar låta töntigt efter ett tag) på Lundavägen var inställda på grund av The Open-träning (en slags Crossfit-tävlingen som jag inte riktigt greppat, men som verkar pågå runt om i hela världen).

Jag inledde med rodd och sedan ett par varv med push press, repklättring, hopprep, toes to bar och situps innan jag avslutade med fem minuters air dyne i högt tempo. Air dyne är ett slags träningscykel som där man cyklar med luft som motstånd. Svårt att förklara men extremt tufft eftersom det inte går att ”vila” på tramporna.

Jag försöker träna på tider som inte inverkar alltför mycket på familjen. På vardagar försöker jag träna när barnen lagt sig, även om det inte alltid går till 100% eftersom de sista crossfit-passen börjar 19.30 vilket innebär att Helen får ta läggningen dessa kvällar.

Men i lördags förmiddag drog jag med mig familjen till norra halvklotets kanske mest oglamorösa plats: Stora Bernstorp.

Målet var en pulsklocka med GPS som jag visste fanns hos Elgiganten. En Garmin Forerunner 410HRM med pulsband.

Alldeles för dyr, ja, men jag har inte lagt många tusenlappar på min träning (i utrustning, that is) genom åren. Ett par nya gympaskor då och då, men jag har en Löplappet-träningsoverall som för tankarna till O-Ringen.

(Tips för dig som funderar på pulsklocka: besök DC Rainmaker, en fantastisk sajt med detaljerade recensioner av alla joggingprylar som finns).

Garmin-klockan verkar bra, men man längtar efter Apples produkter när man försöker förstå hur man programmerar ett intervallpass på den.

Så i söndags var det äntligen premiär för korpen med vårt Lokomotiv VärnhemBror Helgessons Minnescup inleder traditionsenligt säsongen innan den vanliga ligan drar igång, och traditionsenligt förlorade vi, denna gång med 0-3. Fyra minusgrader och 15 sekundmeter gjorde att jag spelade i mina tjocka, röda tumvantar. Inte så joga bonito.

Jag uppskattar att jag hade cikra åtta bollkontakter under matchen och mest sprang jag runt och gjorde snygga alibilöpningar. Till mitt försvar så har jag inte rört en boll sedan sista matchen i höstas (vi slutade trea i division 2D, vilket var all time high för oss).

Joel gjorde dock en bra match som vikarierande målvakt. (Vår ordinarie målis har hoppat av eftersom han flyttat till Bjärred, så vi söker desperat efter en målvakt. Hör av dig om du vill stå i Malmös hetaste korplag).

Matchen slutade med att jag satte in en liten nätt axeltackling när en av motspelarna höll på att komma till skott inne i straffområdet. Han föll som ett korthus, och domaren dömde frispark trots att det borde blivit straff om han nu ansåg att filmningen var äkta.

Killen som filmade stod bredvid mig och jag kunde inte låta bli att säga ”Han la sig, och det såg domaren så han vågade inte döma straff” lite för högt till Joel så att killen som filmade skulle höra det.

Moget sagt av en 34-årig digitala medier-strateg när matchen ändå är förlorad.

Det blev såklart mål på frisparken och sedan blåste domaren av matchen.

Idag tog jag en premiärrunda med pulsklockan efter att jag lagt barnen. Jag har inte lärt mig 10 procent av möjligheterna än med klockan, men det finns ett läge där man kan springa mot en liten gubbe. Idag vann jag över gubben med sju sekunder!

garmin_forerunner_410

Det som ska bli mest intressant är att se vad jag har för puls när jag springer. Jag har aldrig sprungit med pulsklocka tidigare, så jag har verkligen inte haft någon aning fram tills nu.

Skärmavbild 2013-03-11 kl. 21.27.27

Detta var en ganska normal runda i 4.20-tempo. Är det någon som är pulsexpert och som kan säga något om min pulskurva?

Imorgon kväll blir det crossfit-comeback igen och på onsdag Run is fun. Sen får det nog bli vilodag på torsdag.

Avslutningsvis:

Skärmavbild 2013-03-07 kl. 20.36.45

Ribban Sub40 – Winners never quit!

Ribban Sub40, med Måns

Ribban Sub40, med Måns

300 meter från Ribersborg började Din Gata spela Ice Ice Baby (jag kan hela rappen, men det tar vi en annan gång).

Det var en närmast religiös upplevlse att till tonerna av Vanilla Ice svänga in på parkeringen vid hundrastplatsen och se gruppen av löpare stå och småhoppa.

I slutet av förra året drog jag och Dan igång Ribban Sub40, som jag brukar hävda är Malmös hetaste gerillalopp just nu. Vi samlas en gång i månaden på Ribban för att springa en mil så fort som möjligt. Målet är såklart att ta sig under 40-sträcket, men alla är välkomna.

Första gången i december var vi tre som sprang. Andra gången i februari åkte jag på feber, och då var dom ett tiotal. Idag var vi 13 stycken som i kylan (den märktes knappt) sprang från hundrastplatsen, ut till Ön och tillbaka igen.

Fem stycken tog sig under 40! Dan klarade dessutom 39-sträcket och dunkade in en tid på 38 någonting. Själv hamnade jag strax ovanför 40. Mobilen dog, men cirka 40.20. Benen dog sista tre kilometerna (skyller på Crossfit-passet i tisdags), men ändå nytt personligt rekord med över minuten.

När säsongen är över avslutar vi med bankett för alla som sprungit minst ett Ribban Sub40-lopp. Jag och Dan tänker oss en junikväll på kajen utanför Saltimporten Canteen. (som jag återkommer till imorgon). Vi ska bara snacka med Ola och Sebastian först så att de bokar av en kväll åt oss.

Winners never quit!

Välkommen in i Facebook-gruppen för Ribban Sub40!

Ribban Sub40, med Dan

Ribban Sub40, med Dan