Att köpa en jacka

Jag är nog ganska lätt att övertyga. Kanske inte i affärer, men när jag går in i en klädbutik är jag benägen att gå på vad som helst.

Idag på Spirit svalde jag följande kommentarer med hull och hår när jag funderade på att köpa en jacka från Filippa K.

Spirittjej nr 1: – Jag köpte samma jacka till min kille häromdagen.

Spirittjej nr 2: – Den är skitsnygg!

Spirittjej nr 3: – Jag är säker på att alla jackor av den modellen kommer ryka i helgen när alla ska köpa vårjacka för löningen, så det är bra att du är ute i god tid!

Alla tre uttalanden kunde mycket väl stämma, men jag lapade i mig dom som om jag vore en lam silverfisk.

Det är först efteråt som jag inser att vad som hänt. Men då står jag på Södra Förstadsgatan.

Men jag fick ju jackan inslagen i baklåtspapper samt ”jag lägger jackan i en sån här snygg tygväska också!”.

Case closed.

Eftersom jag ändå inte har någon värdighet kvar i kroppen, väljer jag nu att publicera den bild som jag tog på mig själv i butiken.

Tanken var att jag skulle visa bilden för mina nära och kära när jag kom hem för att få höra deras åsikt om jag skulle köpa jackan eller inte.

Men sen började dom sweet talka mig, och då var det uppenbarligen inte längre tal om att sova på saken…

En Filippa K-jacka på Spirit

Tillägg fredag eftermiddag:

Jag har fått på tasken på Twitter eftersom jag glömt kredda @bottolfsen @peterrosdahl @masja08 och @macks för det stöd, support och glada tillrop som dessa personer gav mig när jag undrade om jag skulle våga köpa en vårjacka.

Män som tittar på byggen

Jag har kontoret bakom Triangeln, som just nu och ett antal år framöver är en enda stor byggarbetsplats.

I stort sett varje dag ser jag män i övre medelåldern som står blickstilla med händerna i sina byxfickor och tittar på bygget.

De brukar stå där länge.

Jag tror inte de slår ihjäl tid, utan förmodligen är de okristligt intresserade av vad som försiggår i gropen.

Häromdagen köade sex cementbilar för att tömma sin last.

Med andra ord: byggbonanza för en byggplatsintresserad man i övre medelåldern.

Jag kunde räkna till inte mindre än tre män som blickstilla beundrade hur cementen fyllde hålen mellan armeringsjärnen.

Jag tror att det är samma typ av män som brukar titta ner i hål i gatan.

Ni vet sådana där omotiverade hål som uppstår här och var och som man undrar om någon på kommunen glömt.

Det hör inte till ovanligheterna att män i övre medelåldern stannar till på trottoaren, går fram till kanten och tittar ner i hålet. Nickar lite för sig själv, hummar och går vidare.

För några veckor sedan promenerade vi i Slottsparken. Där fanns det också ett hål.

Anledningen var att en stolpe var borttagen och ett kvadratmeter stort hål hade skapats i marken bredvid parkgången.

Tror ni inte att det står två män i övre medelåldern och tittar på hålet samtidigt som de överlägger vad som kan vara orsaken?

Jo.

En staycationnatt på Scandic Malmö CIty

Igår var jag i egenskap av tung bloggare inbjuden att prova ett av familjerummen på nya Scandic Malmö City (före detta Stay At).

Så för första gången i mitt liv checkade jag in på ett hotell i min egen hemstad.

Självklart var Helen och Ludvig också med. Det var ju ett familjerum vi skulle prova.

Scandic Malmö City

Ludvig recenserar Scandic Malmö City

Vårt rum låg på sjätte våningen och bjöd på utsikt över den mäktiga kanalen, Privéhuset och Hansa. Välbekanta siluhetter förvisso men det var lite kul att få se saker och ting lite grann från ovan.

Malmö lite grann från ovan

Malmö lite grann från ovan

Ett familjerum har pentry och diskmaskin (som Ludvig dissikerade noggrant för att sedan visa upp filtret för mig) och idén är att de ska passa för semestrande familjer.

*****

Hamburgare på Scandic Malmö City

Hamburgare, den bästa rätten.

Så snart Ludvig somnat gick jag ner i baren och beställde två hamburgertallrikar och en öl som vi sedan åt uppe på rummet.

Vi hann även med ett kort besök på after worken strax efter vi checkat in.

Aw:n nog kan konkurrera med Rasoir och S:t Gertrud om att vara den allra mest välbesökta i Malmö just nu. Jag tog en Heineken och åt några gratisprinskorvar från plockbuffén.

*****

Malmömorgon

Malmömorgon

06.55 vaknade Ludvig och sen var det lördag. Vi kollade lite på BBC World mellan Bolibompa-varven. För att citera Helen:

– BBC World-jingeln gör att det känns som om att man är på semester.

Här väljer renntun.se att publicera lite ögongodis i form av en trött 32-åring och en ännu tröttare 2,5-åring

Frukosten åt man i restaurangen på andra våningen i den runda byggnaden som vätter ut mot Drottninggatan.

Som frukostmatsal funkar lokalen, men det kändes lite underligt att den även ansågs passa som restaurangmatsal i all kala ödslighet på Nosh, Nibble & Cush-tiden…

*****

Vid halv tio-tiden checkade vi ut och i väntan på att affärerna skulle öppna lekte vi lite med de andra Rörsjöstadsbarnen på lekplatsen på Kungsgatan.

Av någon anledning är det väldigt många svensk-holländska par på lekplatserna på Kungsgatan.

Idag skällde en mamma ut pappan på holländska när pappan gjorde något fel med barnet. Det lät roligt.

Ungefär som om någon harklade sig samtidigt som man är jätteupprörd.

Dags att öppna den där hamburgerkrogen

Jag måste sluta kommentera fredagskrönikorna i Sydsvenskan.

Eller åtminstone blanda upp mina synpunkter med tankar om andra medier så att det framgår att jag faktiskt läser annat än dessa.

Men idag kan jag glädjande nog notera att Mattias Kroon är inne på samma spår som jag var den 17 september förra året i inlägget När öppnar ett hamburgerhak?

En renodlad hamburgerrestaurang är i och för sig inte en alldeles revolutionerande idé, så det är ju inte kors i taket att två stora tänkare som jag och Mattias båda tycker det saknas en hamburgerkrog i Malmö.

Men vänd på det: det är ju så jäkla enkelt att omsätta idén i praktiken och få en succé på posten.

*******

Jag fick idag lite synpunkter på att jag borde lista de senaste inlägget i högermenyn här på bloggen.

Jag har ett halvfärdigt, nytt tema liggandes på vänt som nog tillgodoser detta önskemål och mer därtill.

Ska fan få ändan ur vagnen snart.

Kolgrill

För ett tag sedan var det flera profilerade skribenter med rötterna i Malmö och Stockholms ”hipstervärld” (för att låna ett uttryck från 2006) som saknade en kolgrill i stan.

Malmödelen av denna kolgrillsfalang hoppade jämfota av glädje när den nya libanesiska krogen på Drottninggatan visade sig ha en kolgrill. Äntligen, hördes det från berg och dal.

Men: de hade nog missat att det redan fanns en kolgrill i Malmö, närmare bestämt i cevapivagnen nedanför Rosengårds Centrum, på norra sidan.

Inte heller jag hade koll på denna kolgrill, men det står klart: man bör göra research även bortom Nobelvägen.

Den passerar jag nu varje dag till och från stan och jag kan säga en sak om doften från grillen: dejligt!

Observation

Igår mötte vi två par på stan, närmare bestämt på Skomakaregatan.

Killarna gick tio meter före tjejerna.

Strax innan korsningen med Södergatan ropar en av tjejerna bestämt:

– ÅHLENS CITY!

Varpå killen snabbt svarar ”Ja. Okej” och gör en 90 graders sväng till vänster på en femöring.

Det var en väldigt gullig scen.

En saluhall måste ligga på Möllan

Mattias Kroon tycker i dagens Sydsvenskan att man borde öppna en saluhall i Malmö.

Det är vi många som tycker, och så tyckt länge (särskilt med tanke på att det som var en saluhall snarare var en food court med kebab).

Inga nyheter därmed.

Mattias föreslår museet på Drottningtorget som en lämplig byggnad. Känns kanske logiskt vid en första tanke. Den är fin och står tom

Men tyvärr, det hade inte funkat, trots att Bondens Egen Marknad (som fick Magasinet Skånes pris som Årets Mötesplats 2010) etablerat torget som ett mattorg sommartid (en aspekt som dock inte tas upp i krönikan).

För att lyckas med en saluhall krävs det att den ligger precis där folk rör sig.

Det är inte så många som rör sig kring Drottningtorget förutom de som bor eller arbetar där. Det ligger fortfarande åt fel håll, hur gärna man än vill att det ska vara en naturlig del av centrala Malmö.

Handen på hjärtat: när var du i kvarteren senast?

För att en saluhall ska lyckas måste den ligga på Möllevången, eftersom det är Malmös matcentrum.

Det är det enda som hade fungerat i längden. Dock saknas bra byggnader där. Elverket utanför Tempo vore coolt men orealistiskt eftersom det tydligen behövs av eltekniska skäl.

I Lund fungerar Saluhallen utmärkt (och ska byggas ut rejält nästa år vilket man kan läsa om i det nummer av Magasinet Skåne som finns i butik från och med tisdag) , mycket tack vare att den ligger mitt i stans epicentrum och därmed är tröskeln in i princip lika med noll.

På så sätt kan man locka inte bara de som är saluhallsmänniskor utan även alla andra som kan tänka sig besöka en saluhall men som inte hade tagit sig hela vägen bort till Drottningtorget för den sakens skull.

Det är lätt att önska fritt. Det är svårare att vara realist.

När kungen kom till Seved

Idag träffade jag och Ludvig kungen.

Efter att ha invigt nya Sofielundsskolan gjorde han ett besök på den öppna förskola, Kompassen, som vi varit mycket på och som nyligen fick Malmö stads integrationspris (och som jag skrev om här).

Inger och Fanny, eldsjälarna på Kompassen, tog emot kungen, Ilmar Reepalu och landshövdingen Tunhammar samt säpovakterna (varav en SMS:ade!) i dörren.

Vi föräldrar med barn väntade inne på Kompassen och försökte göra det vi brukar göra så att kungen skulle få en så rättvis bild av Kompassens verksamhet som det var möjligt.

Efter att kungen undrat vad vi brukar sjunga på Kompassen och vi därför sjungit ”Hej hej nu klappar vi en sång” för honom (han klappade med) berättade Inger och Fanny om integrationspriset och att människor från olika kulturer, delar av Malmö och med olika bakgrund brukar besöka kompassen.

Kungen tittade då på oss i rummet – några med rötter i Somalia, någon från Balkan, några från Malmö, några pappor, några mammor, och sade:

–  Ja, här var det blandad kompott.

Jag tänkte inte på det just då men nu i efterhand inser jag att det kan vara det roligaste jag hört någon säga sedan jul.

”Ja, här var det blandad kompott.”

Han sa det i all välmening och jag har absolut ingen ambition att på något sätt kritisera honom eller driva gäck.

Han bara bekräftade gillande det faktum att det i rummet fanns människor från olika delar av världen, av olika kön och i olika ålder.

Och med tanke på hur många människor han möter och hur många saker han förväntas kommentera varje dag förstår jag att varje sak han säger inte är utmejslat av en PR-firma.

Men ändå. Det var väldigt roligt sagt.

”Ja, här var det blandad kompott.”

Jag vänder nu blad och väljer att vara för monarkin tills annat meddelas.

******

Som jag skrev på Twitter (jag gillar att citera mig själv):

Kungen levererade, ställde  initierade frågor och jag kan inte annat säga än att jag tycker det är skitbra att kungen besökte det som ibland kallas Sveriges fattigaste område och fick se det med egna ögon, och allt det positiva som faktiskt finns där.

*****

Någon undrade om jag fick en intervju med kungen. Det fick jag inte, om man inte räknar mitt ”Hejhej” till kungen och hans replik ”Hejhej” som en intervju.

*****

Ej heller kan jag publicera några bilder från besöket eftersom det rådde fotoförbud, vilket kanske är ganska skönt med tanke på antalet mobiler som annars hade dominerat

Däremot tog jag en bild genom fönstret när han kom gående på Rasmusgatan. Kungen är mannen med brun rock på trottoaren till vänster i bild.

Kungen på Seved

****

För er som undrar varför Kompassen fått integrationspriset:

Jag kan ärligt säga att jag i mitt liv inte får särskilt många tillfällen annars att sitta vid samma bord som en sjubarnsmamma som kommit till Sverige från Somalia och i lugn och ro prata om ditt och datt.

****

Mina favoriter annars idag:

Solde. Som vanligt. Och Malmö Kötthandel där jag köpte ryggbiff, salami och några ungerska paprikakorvar, och där Ludvig fick en korv av biträdet varpå han svarade: – Den var inte god.