Jensen – dagens fredagsöverraskning

Per-Anders Jörgensen, Jensens Bøfhus

Per-Anders mobilfotograferar sin mat och jag mobilfotograferar honom när han gör det. Ja, vi jobbar inom media.

Idag åt jag och Per-Anders Jörgensen lunch på Jensens Bøfhus.

Anledningen var att vi båda var nyfikna på:

  1. Vad är det som gör att folk köar för att få äta lunch där?
  2. Hur smakar en lunchbiff för 49 kronor?

Vi fick svar på båda frågorna:

1. Folk gillar koncept. Jensens Bøfhus är troligen det mest tydliga konceptet på restaurangmarknaden (bortsett från snabbmatshaken) och tydligheten gör att folk tycker om att gå dit enligt devisen ”man vet vad man får”.

Dessutom tycker folk om Danmark och danskt krogliv (sen kan man ju diskutera hur representativt Jensen egentligen är).

I Sverige är man alkoholist om man dricker öl på lunchen. Det är man inte i Danmark, per se. På Jensen går det därför bra att dricka en Hof på fredagslunchen enligt den något haltande logiken.

2. Om du bara har 49 kronor och ska äta lunch i Malmö är detta troligen det bästa du kan få (bortsett från falafel).

Flankbiffen var habilt grillad, relativt saftig och hade acceptabel konsistens. Den friterade potatisen funkade också.

Som ni hör – jag skiter inte ur mig några översvallande, adjektivfyllda gourmandformuleringar i stil med ”den finaste”, utan konstaterar bara att Jensens funkar. Varken mer eller mindre.

Men de blommiga västarna som servispersonalen bär fixar jag inte.

Affärsidén hos Jensen är nog att man ska gå dit och beställa 49-kronorsbiffen och sedan dricka öl, äta glassbuffé, beställa sidosallad och fan och hans moster. Jag och Per-Anders tog varsin 49-kronors och isvatten.

Om alla gör så konkar troligen kedjan, skulle jag gissa.

Jensens Bøfhus

Potatis. Persilja. Sås. Kött.

Tjugo av tjugo

Jag har haft mina idrottsliga höjdpunkter.

Jag har gjort fyra mål i en och samma korpenmatch i fotboll.

Jag har sprungit halvmaraton på 1.33.

Jag har gått runt Kvarnby på 74 slag.

Men frågan är om inte min prestation på Tivoli i lördags kl 23.30 slår allt ovanstående.

Efter att ha fått pisk i släggtävlingen gick jag och familjen till luftgevärsskyttet.

Jag vet inte om det berodde på ölen, det faktum att jag spelat för mycket tv-spel eller helt enkelt att jag är Sofielunds svar på Ragnar Skanåker.

Men jag träffade tjugo björnar av tjugo möjliga.

Jag ska inte påstå att Tivoli stannade upp, men nog fan var det ett par jylländska familjer som tittade roat på mig när jag sträckte händerna i luften och skrek ”Yes!”.

Några bilder från Tivoli – samtliga på temat ”when in Rome”:

Grøften! Det är egentligen Ludvigs keps, men jag fick låna den.

Grøften! Det är egentligen Ludvigs keps, men jag fick låna den.

Åkband. When in Rome...

Åkband. When in Rome...

Teaterplade!

Teaterplade!

Topp sex denna fina lördag

1. Idag ska jag åka till GrøftenTivoli.

2. Min kompis Joel har blivit ölbryggare. När jag fyllde år fick jag en flaska av hans senaste bryggning. Jag vände mig till bryggaren för ett citat:

– Vi kallar den midsommarpilsner och är egentligen en brygd av malt och humle som blivit över. Freestylebryggning. Karaktärsmässigt så liknar den en amerikansk lager tycker jag men med ännu mer humlekaraktär.

Joel Börjessons officiella öl.

Joel Börjessons officiella öl.

3. Det lönar sig att skriva om mat.

När jag åt lunch på Atmosfär med mina uppdragsgivare från Turistkonsulterna (som ger ut magasinet Sweden Selected som jag är redaktör för) fick vi en extra tallrik med räkor (utöver fänkålssoppan och kalven i dillsås) från köket.

Kalv i dillsås.

Kalv i dillsås. Jag glömde fråga var potatisarna kom i från. Kanske Larsviken?

4. På tal om Atmosfär: i dagens Avspark (som ni som prenumererar på SDS har fått idag) berättar Agon om att han faktiskt fortsatt laga wallenbergare efter att vi tog med honom till Atmosfär och lärde honom laga den klassiska rätten.

5. På tal om Avspark: i samma tidning har jag grillat med Markus Halsti.

6. Min syster hade födelsedagsmiddag på Krankajen 22 ute i Dockan i onsdags.

Vi åt tapas, och jag kan utan tvekan säga att de var några av de bästa tapas jag ätit i Malmö. Rekommenderas varmt!

Krankajen 22. Lammracks med mera.

Krankajen 22. Lammracks med mera.

Mosaik

Glad som vanligt när det bjuds på kalas.

Glad som vanligt när det bjuds på kalas.

I torsdags åt jag middag på MosaikStortorget och slog då mitt rekord i antalet tallrikar på bordet samtidig.

Bakgrunden var att Jakob Svensson, som jag jobbar tillsammans med på MFF:s matchprogram, har en kompis, Dion Hodnett, som precis börjat som kökschef på Mosaik.

I Vanity Fair brukar reportrarna skriva ”Full disclosure” när de berättar om eventuella kopplingar mellan de själva och föremålet för artikeln.

Full disclosure: jag blev bjuden på allt.

Dion ville helt enkelt höra vad vi tyckte om den nya menyn som han tagit fram. Istället för tapas består nu menyn av lite mer raffinerade smårätter (cirka 50 till antalet).

Tidigare var inte Mosaik direkt förstavalet när man skulle ut och äta. Men nu har det blivit ändring på det.

Bland de många rätter som vi provade utmärkte sig en oxsvansgrytefylld tomat, en lite tjockare skuren oxfilécarpaccio med chili och en jäkligt god vitello tonnato. Laxtartaren var inte dålig den heller, och jag som oftast skippar desserten till förmån för något i glaset överraskades av den något kaosartade cheesecaken.

Dion är en man med humör. En dag han stod i köket och försökte få till en riktigt bra cheesecake tappade han till slut humöret och slängde cheesecaken i en skål. Sedan boxade han den till oigenkännlighet. När han tittade på röran slogs han av en idé att rulla röran som en stav, frysa in den och sedan skiva upp den.

Sammanfattningsvis: det finns nu anledning att gå till Mosaik för att äta igen. Prova!

Mosaiks nye kökschef: Dion

Mosaiks nye kökschef: Dion

Nytt tallriksrekord för mig.

Nytt tallriksrekord för mig.

Oxsvansgryta i tomat.

Oxsvansgryta i tomat.

Vi åt upp nästan allt.

Vi åt upp nästan allt.

Nya Far i hatten

Far i hatten-lunch

Igår åt vi redaktionslunch på Far i hatten efter vårt redaktionsmöte med Magasinet Skåne.

Om du missat det, så kan jag berätta att Far i hatten har fått nya krögare. Det blev varken Carib Kréol eller Möllevångsgruppen (som det ryktades om), utan en kille som heter Patrik Melin som tog över krogen som misshandlats av olika arrendatorer så länge.

Tillsammans med en engelsk kock i köket har han förvandlat Far i hatten från något man gick runt till ett ganska trevligt ställe med popquiz, husmanskost och bra vegetarisk mat. Och så lite squaredance på kvällarna.

Läs mer i senaste numret av Magasinet Skåne. Intervjun var jag av pressläggningsskäl tvungen att göra när Far i hatten precis hade öppnat, vilket innebar att det igår var intressant att se vad som hade hänt efter de första månaderna.

Vi åt wienerschnitzel (fast det var ju snarare panerad schnitzel, och inte gjord på kalv) som var helt okej. Monne beställde den vegetariska böngrytan och kommenterade denna med att ”det märks att det står en vegetarian i köket”.

Inne i Far i hatten är det skitsnyggt med vita väggar och blandade femtiotalsmöbler. Utomhus har det piffats upp, men det saknas lite växter, dukar och andra attiraljer för att det ska bli riktigt inbjudande. Det är lite för kalt, helt enkelt.

Men väl värt ett besök. Ölutbudet är grymt, kan jag tillägga. Dugges m.m.

Allo-Allo

Musslor heter muslinger på danska

Musslor heter muslinger på danska

Vi åt middag på relativt nya AlloAllo vid Gammel Strand i tisdags.

Restaurangen är en av fyra krogar i Madklubben-gruppen, och det innebär att konceptet liknar det som finns på de andra ställena i kroggruppen. Det vill säga ganska få rätter, relativt billiga priser och väldigt käcka servitörer.

Vi åt musslor, krabbklor, torsk och anka.

Den stora behållningen med att äta i Köpenhamn är att man får uppleva nya ställen, och på så sätt variera Malmö-vardagen en smula. Men med ställen som Atmosfär, Tempo och Bastard i Malmö är man hård i bedömningen.

Allo-Allo är absolut värt ett besök, även om den kulinariska upplevelsen inte var något man gick i taket över.

Däremot var det ett ett förbannat trevligt ställe, precis som Madklubben-krogarna brukar vara.

Efter middagen tog vi bussen upp till Nørrebro och drack öl på Sankt Hans Torv följt av flasköl på träbänkarna på Blågårdsgade.

Nobelmiddag

Malmös Madison Avenue

Malmös Madison Avenue

Jag, Helen och Martin åt nobelmiddag (Martins fyndiga påfund) på På Besök ikväll.

Vi diskuterade bland annat vår kommande Hamburg-resa. Någon som har erfarenhet av att åka tåg dit från Köpenhamn?

Dela gärna med dig av era erfarenheter i så fall. Är det att rekommendera framför bilen?

Här är hur som helst ett par bilder från På Besök. Om ni undrar varför det ser ut som att vi sitter i ett mörkrum, så beror det på värmelamporna…

Ett nedslag i Limhamns fiskehamn

Igår åt jag sillburgare på fiskrökeriet i Limhamn.

Jag vet att ni är många som nu blir ledsna över att jag inte tog en närbild på maten, men det gick inte.

Jag hade hovmästarsås överallt, så jag kunde inte ta i kameran.

När jag är på ställen som fiskehamnen i Limhamn fascineras jag alltid över att det faktiskt finns fisk i Öresund och att det finns dom som fiskar den.

Allt är inte fiskpinnar från Eldorado.

Jag stod och studerade en fiskare som lastade av sin fångst, samtidigt som han konverserade med ett par andra män i samma ålder.

Om man jobbar som fiskare så får man nog acceptera att det är en del av jobbet att det kommer fram män med shorts som vill prata med en.

Sen kom Fiskeriverket och ville göra fiskerikontroll (det stod på deras bil) och då gick männen iväg över kajen så att ekot från deras steg ekade mot de övergivna silosarna. Men kontrollen verkade gå bra och allt var frid och fröjd.

Finast: den MFF-flagga som var fäst vid radarna på en av fiskebåtarna.

Senare på kvällen cyklade jag till Stadion för att se MFF spela 0-0 mot ett försäsongskrampigt Fulham. Men ändå!

Roligast att se var att MFF vågade spela sitt kortpassningsspel även när Duff, Murphy och Hangeland låg i ryggen och stressade.

Det gav hopp.

Jag gillar dansk mat

Tapas i all ära. Men jag tror nog att jag hellre tagit med mig smørrebrød till en öde ö om jag hade varit tvungen att välja.

Idag var jag, Helen och Ludvig i Köpenhamn.

Först badade vi på Islands Brygge och sedan tog vi Metron till Fredriksberg och MG Petersens Familiehave.

It doesn’t get much danskare than that. Visst, man kan gå till Aamanns och äta nutida smørrebrødstolkningar, men jag gillar det traditionella på ställen MG Petersens.

Vi åt deras ”platte”. Jag kommer troligen vara mätt till oktober, möjligen november.

Renntuns Eriksgata och shorts på stan

Vi är just nu ute på en resa som tagit oss till kusinernas sommarstuga i Ramsdal (Valdermarsvik) vidare till fem dagar i strålande sol i Kråkelunds skärgård på ostkusten (bättre än Stockholms på alla sätt) och som tagit oss till Örebro.

Imorgon åker vi vidare till Joel och Petra på Flatön på västkusten. Förra året plockade vi ostron. Förhoppningen är att detta upprepas i år.

Men jag tänkte bara berätta som hastigast att jag i dagens Sydsvenskan pratat om shorts i stadsmiljö.

Jag har inte sett papperstidningen, men det sägs att artikeln var på ettan.

Det är en bra nyhetsvärdering, anser jag.

Bonusbild för prenumeranter: Örebroburgaren.

Den åt jag på Harrys tidigare ikväll. I Örebro, men det behöver jag nog inte tillägga.