Paris enligt Måns Renntun

Paris

Vi åt väldigt väldigt gott i Paris. Det kanske inte är så underligt. Om man får tips på underbara krogar som Le Chateubriand och Le Baratin blir det helt enkelt bra.

Le Chateaubriand är världens 18:e bästa restaurang enligt The World’s 50 Best Restaurants . Den typen av utmärkelser blir ju lite knepiga att ta ställning till. Hade inte Daniel Berlin varit topp 50 om hans krog legat i Paris? Eller strax utanför?

På Le Chateubriand åt vi bland annat räkor med passionsfruktspulver, skaldjur med vindruvor, lammvariation och havskatt med selleri. Bland annat.

Le Chateubriand är rock’n’roll. Det går fort. Stundtals för fort, som när vinerna inte riktigt hängde med i takten som rätterna serverades. Men fruktansvärt vällagat, oväntat och roligt. Superservice, pedagogisk förklaring på habil engelska när de förstod att vi valt tyska i sjuan och lagom bullrig stämning. Lite som Bastard sett till atmosfären.

Le Baratin å andra sidan är en lite mer traditionell krog sett till menyn. Förrätter, huvudrätter och desserter. Allt uppskrivet på en stor griffeltavla som bärs runt i den lilla, men extermt välfyllda, krogen uppe i Belleville (ja, man måste boka). Oxkind, ostron, musslor och en kall fisktartar. Öl från lokala bondbryggerier och naturviner. Återigen genomsynpatisk service, och i en mansdominerad krogvärld är det alltid roligt när köksmästaren är kvinna: Raquel Carena.

Och en tredje måltid bör nämnas: lunchen på Rue Mouffetard (utmärkt gata för mat- och vininköp). Steak tartar och quice lorraine på en liten uteservering granne med ostbutiken.

Fiskhandlaren tjugo meter bort tröttnade på att skölja av korgar och diskbänkar och kom över för att hämta en bricka med glas fyllda av stark dryck. Sen fortsatte han.

Två goda korvar: den på Parc des Princes och den på inrednings- och klädesbutiken Merci i Marais.

På tal om Parc des Princes: merde vad Zlatan är stor i Paris. När laguppställningen lästes upp fick alla spelare artiga applåder. Utom Zlatan. När hans namn lästes upp exploderade arenan. Och sen gjorde han två mål, avgjorde matchen och byttes ut i halvtid för att vila knäet.

Parc des Princes har för övrigt ungefär lika bra standard som gamla Malmö Stadion. Ni som varit där, vet.

Avslutningsvis kan jag säga att jag aldrig mer kommer bo på hotell efter att ha hyrt en lägenhet via Airbnb i tre nätter. Sjätte våningen i ett hus vid Pigalle, i backen upp mot Montmartre. Fint kök, skön säng och soffa, stereo och wifi för 100€ natten (inte superbilligt i Airbnb-sammanhang men det var fin standard på tvårummaren).

Och till sist: att springa längs med boulevarderna mellan Montmartre och Triumfbågen en fin måndagsmorgon samtidigt som Paris är på väg till jobbet är oerhört vackert.

Här är en sammanställning över mina bästa tips (tack till Johan Carlström, Dan Stenqvist och Svempa Liljegren för bidrag).

Och här är en karta med ställen utprickade.

Tryne till knorr

Det var visserligen ett par veckor sedan vi var där, men intrycken från middagen på Tryne till knorr i Malmö är fortfarande väldigt, väldigt tydliga: detta är en restaurang som saknar motstycke i Malmö, Skåne och jag skulle tro även Sverige.

Tryne till knorr

Tryne till knorr

Maken till egensinnig, charmig och överraskande restaurangupplevelse är svår att hitta. Krogen drivs av Agnes Klintenberg och Robin Eriksson, som flyttade ner till Malmö för att öppna en restaurang efter att de tröttnat på Stockholm. Smörrebrödskrogen på Västergatan var till salu, och efter en rejäl renovering och lite hjälp från grannar som Bastard öppnade de i våras.

Resultatet blev en krog där Stringhyllor, drivved, gamla udda möbler och fågelfjädrar utgjorde inredning och där Agnes och Robin basar i matsal respektive kök (numera har de lite hjälp i kök och matsal, vilket är tur eftersom det i regel är smockfullt i den lilla restaurangen).

Det finns de som inte gillar Tryne till Knorr och det är kanske inte så förvånande. Rätter som purjolök, rökt kött, björnbär och färskostkräm utmanar. Men å andra sidan: det är ibland jäkligt skönt att bli överraskad och utmanad när man sätter sig vid ett krogbord. Och när det dessutom smakar vidunderligt gott, så är det bara att vika sig för briljansen som serveras hos Tryne till Knorr.

Jag har ätit en del broccoli i mina dar, men ingen så välsmakande som den som serverades på Trynet.

Hos Tryne till Knorr dricker man naturviner på glas, öl från Staffanstorps-bryggeriet Brekkeriet och gin & tonics. Och nej, det är ingen köttkrog, namnet till trots (namnet härstammar från Robins gamla blogg hos taffel.se). Grönsaker är huvudråvaror i flertalet av de rätter som vi serveras från den blinda menyn samtidigt som det hänger en köttbit i en krok i taket ovanför oss.

Men har man en minimal krog får man utnyttja alla möjligheter.

Tryne till Knorr har möjligen en liten tendens att locka människor som är matintresserade, men faktum är att detta är ett ställe som passar alla. Priserna är låga (rätterna ligger under eller strax omkring hundringen), serveringen är effektiv och guidande, och allt smakar väldigt väldigt bra. Så därmed är det en krog för alla. Men boka bord.

Cykling genom Köpenhamn och Restaurant Bror

Ibland känns ett restaurangbesök fel från början.

När servitören undrar var vi kommer från och vi berättar att vi är från Malmö börjar han dissa gäster från Stockholm och Göteborg. När jag leende frågar ”och vad säger du till gästerna från Göteborg om oss Malmöbor då?” säger han inget mer.

Bror är en relativt omtalad restaurang som ligger på en av smågatorna mellan Rådhusplatsen och Nörreport. Koncept är ganska råbarkat. Modern europeisk matlagning. Inte superlångt från Bastard matmässigt med andra ord. Och naturliga viner såklart. Presentationerna görs i samma skola som Radio och Relæ. Åtminstone på pappret.

Istället för fyrarättersmenyn kör vi på ett par snacks, en förrätt och en huvudrätt var. Servitören säger bekymrat att man inte blir mätt på en förrätt och en huvudrätt, och rekommenderar att vi ska ta ett par rätter till.

Det tycker vi dockkänns för mycket, och menyn är ju faktiskt traditionellt uppbyggd med för-, huvud- och efterrätter. Den består inte av smårätter.

Eftersom det senare visar sig att vi visst då blir mätta känns servitörens rekommendationer helt missvisande. ”Sälja så mycket som möjligt”-mentalitet.

Svinnacken

Svinnacken

Min svinnacke är dock helt okej och serveras med ramslök och blomkål. Helen valde torsken med hjärtsallad. Inte heller det en dålig rätt, men restaurangen känns ändå opersonlig, ogemytlig och ointresserad. Möjligen har det att göra med att den ligger där den gär, mitt i turistgyttret. Detta är inte Vesterbro eller Nörrebro. Flera av gästerna pratar engelska och franska, och jag gissar att merparten är turister. Det behöver nödvändigtvis inte vara något dåligt, men det känns när ett ställe inte går in i hjärtat.

***

IMG_7238 kopia

Detta var efter ett par öl på Halvandet, och innan kedjan smällde.

Då var det desto trevligare att tidigare på dagen cykla genom ett sommarvarmt Köpenhamn, via Christianshavn och hela vägen ut till HalvandetRefshaleøen (där även nya hyllade Amass ligger, men där gick det inte att få bord den närmsta månaden när jag försökte) där det finns ett bad på en kaj mitt bland de halvt övergivna industrierna.

Halvandet

Halvandet

Kring en strandbar står solstolar och sådana där vita galonsängar uppställda, och antingen klättrar man ner i havet via en liten brygga eller så kastar man sig ut från kajen. Många danska tribaler, fantastisk utsikt och bra bar.

Därefter tillbaka in till stan. En kedja som går sönder och sen en drink innan maten på K bar nere vid Gammel strand. Och efter maten på Bror ett försök att komma in på cocktailbaren Lidkoeb inne på den där lilla gården på Vesterbro. Tyvärr ska de precis stänga uteserveringen och det är rökt för oss i kön. Via en öl på svenskbaren Mikkeller (där vi känner igen bartendern från Tempo) avslutar vi kvällen tillsammans med hundratalet andra utanför en av barerna i Kødbyen.

Makalös stämning i sommarnatten.

Dubbel Dubbel

Ett par månader efter öppningen besökte jag Dubbel Dubbel på Simrishamnsgatan innan MFF:s match mot Hibernian häromveckan.

Dubbel Dubbel drivs av den trevlige Magnus Bjerkert och det är väldigt skoj när folk vågar öppna nya, lite oväntade restauranger – och särskilt på Möllevången där allt för många ställen kör på Nyhavn-stuket.

Därför var det väldigt roligt när de öppnade sent i våras. Inne på gården ligger en fin liten veranda med uteservering och utomhusbaren är inhyst i ett litet gårdshus i ena hörnet. Fantastiskt lugnt och fint!

Menyn består av ett par olika fasta menyer där köket komponerar en variation. Det går även att kombinera sin egen tallrik med dim sums och dumplings.

Bäst av det vi åt var den lilla ankburgaren som serverades innan de övriga rätterna. Sämst var att det tog cirka 45 minuter att få maten.

Vi kom 17.20, beställde cirka 17.30 och fick maten 18.15. Det är inte okej, och särskilt inte när det utöver oss bara var två andra sällskap på restaurangen när vi kom (också tvåor). Nu blev resultatet att vi fick hiva i oss maten för att hinna till Stadion.

Ofta kan man med bra kommunikation underlätta situationer som dessa. Om det var så att det hände något i köket – tala om det för gästen. Var det många beställningar exakt samtidigt – tala om det för gästen. Då blir det lättare att acceptera väntetiden.

IMG_7032 kopia IMG_7033 kopia

Så bra är Restaurang Myteri

Nu finns det äntligen en anledning till utöver Bastard att ta sig in till centrum kvällstid: Restaurang Myteri, som öppnade i torsdags.

Bakom Myteri står Alexander och Martin som för inte så länge sedan öppnade succékrogen RebellFriisgatan. Redan i somras gjorde de klart med övertagandet av restaurang Gozzips stora lokal på Skomakaregatan och vid årsskiftet fick de nycklarna. Efter en ganska rejäl renovering öppnade de så i torsdags.

Resultatet är en fisk- och skaldjursrestaurang med matsal och grill på övervåningen, och en ursnygg cocktailbar i gatuplanet.

Menyn bygger på medelstora rätter, grillade fiskar, ostron och skaldjur. En grillad fisk kostar en hundring, och menyn består av enbart av fiskar som är okej ur hållbarhetsperspektiv.

Vi inledde med ett par ostron. Jag tog ett svenskt och ett marennes, och provade havtornssorbet på det franska (det svenska ville jag äta naturellt). Lite halvweird smakmässigt men lyckat, även om jag tycker att ostron ska ätas naturella. Helen åt färska räkor, och sedan tog vi crabcake, ett par underbart friterade pilgrimsmusslor och en portion pommes innan vi delade på en fint grillad tilapia.

Rakt igenom kul och vällagat. Myteri känns verkligen som ett välkommet tillskott i Malmö med sitt fisk- och skaldjurskoncept (Johan P och Årstiderna by the Sea, är bra men det räcker inte i en stad som Malmö) och lite mer rockiga inställning till saker och ting.

Stilmässigt i baren gissar jag att man locka de som tycker Koi och Grappa är lite för brackiga, och de som tycker Bastard är lite för foodiehipster-aktigt.

Noterbart från besöket:

– Jag hade en skjorta på mig som var en kopia av serveringspersonalens. Det fick mig att minnas en släkting till Helen som inte förstod varför han fick gratis drinkar i baren på TT Lines färja till Travemünde. Det visade sig att han hade likadan kostym som dansbandet…

– Bredvid oss satt ett par som bara slunkit in på restaurangen och inte direkt kunde kategoriseras som foodies. Kvinnan hade bland annat läst Bongs recension av grötstället på Jægersborggade i Köpenhamn, och sa beskt att hon inte förstod hur någon kunde äta gröt på restaurang. Sen blev hon lite sur över att det inte ingick potatis till den grillade fisken.

– Lite längre bort pågick ett släktkalas med familjemedlemmar från 1 år och uppåt. Härligt sprudlande och livligt. Så ska det vara.

”Men tallrikarna då?”

Ludvig (min fyraårige son) är sjuk. Han har fått lunginflammation. Just nu är han dock i ett stadie av sjukdomen där han inte verkar nämnvärt påverkad av den (men inte tillräckligt återställd för att gå på dagis), så att vara hemma med honom handlar mycket om att hålla honom lagom sysselsatt på dagarna.

Idag frågade jag honom om han ville äta lunch på stan.

– Kan vi åka till restaurangen med stekt ris på Möllevångstorget, svarade han.

ludvig_kruahthai

Vi brukar äta på Krua Thai ganska regelbundet. Dels är servicen fantastisk, dels är maten riktigt bra och funkar för hela familjen.

I vanlig ordning tog jag pad thai och Ludvig stekt ris med kyckling. Efter att ha ägnat väntan på maten med att vika flygplan av servetterna och fråga varannan minut om vår mat skulle komma snart kom så till slut maten.

Just nu jobbar vi mycket hemma på att Ludvig ska duka undan efter sig, så när vi hade ätit upp och skulle resa oss för att gå tittade Ludvig på mig med stora, frågande ögon:

– Men, tallrikarna då?

Det kändes lite konstigt att säga att vi kunde låta dom stå, men samtidigt väldigt lyxigt.

Sedan gick vi ut i marssolen på torget och såg att två minusgrader inte hindrar den delen av Möllanborna som har en utstuderat avslappnad inställning till samhällets normer från att sitta och sola på trottoaren:

mollan

Några krogbord på sistone, del 3: Belle Epoque

Vi åt på Belle Epoque i lördags och fan vet om det inte var en av de bättre krogupplevelser jag haft i Malmö på senare år.

August Lill (som positionerade Belle’s kök som ett av stans bästa) jobbar visserligen inte längre på Belle, men det är fortfarande en jäkligt bra krog vars kök lite för ofta får stå i bakgrunden av barhänget och det som försiggår framför DJ-båset (Big Boss Bören spelade skivor iförd fin kavaj och fluga).

Men gå dit. Beställ avsmakningsmenyn för 350 spänn och låt personalen plocka fram vinerna åt er. Det kommer vara de bäst investerade 1470 kronorna (för två, that is) ni lagt på en restaurangkväll på mycket, mycket länge.

Lamm på Belle Epoque

Lamm på Belle Epoque

Kummel

Kummel

Öl på Grand Öl&Mat

Öl på Grand Öl&Mat innan Belle. Bra grejer, det också.

Några krogbord på sistone, del 2: PatéPaté

PatéPaté

PatéPaté

Tre amerikanska kvinnor sätter sig vid bordet bredvid oss och börjar direkt bläddra i Noma-boken som de hittar på ”friends and family”-bordet strax intill.

– That’s the place where we couldn’t get a table, säger den ene av dem moloket.

När Olle Tagesson var kock på PatéPaté berättade han för mig att just PatéPaté var ett av de ställen som Noma-turisterna brukade besöka en av de kvällar under Köpenhamnsbesöket då de inte åt på just Noma.

Olle arbetar inte längre på PatéPaté, men fortfarande är krogen tillsammans med Relæ ett av mina absoluta favoritställen i Köpenhamn.

PatéPaté ligger på hörnet när man går in till Kødbyen vid Vesterbro och är belamrat med träbord, ljusstakar med stelnat stearin och griffeltavlor.Väldigt mycket Pastis i New Yorks Meatpacking District.

Kvällstid brukar det vara väldigt fullpackat, men den tidiga lördag eftermiddag då vi var där var det halvfullt och ganska loj stämning. Perfekt för en hamburgerlunch med barnen.

Vi åt burgare och läste högt ur en Thomas Tåget-bok som vi köpt åt Ludvig inför besöket.

Sedan traskade vi bort till Torvehallerne och i PatéPatés lilla filial köpte vi ett sexpack Lagunitas-IPA med oss hem till Malmö.

Noterat:

När vi gick ut i vårsolen från PatéPaté spelade slakteriet på andra sidan gatan i Kødbyen Chris Isaak på högsta volym. Ett fint Köpenhamns-ögonblick.

Några krogbord på sistone, del 1: Saltimporten Canteen

Saltimporten Canteen

Saltimporten Canteen

Jag, Helen och Linnea åt oxbog tillagad av Sebastian Persson och Ola RudinSaltimporten Canteen ute i hamnen.

Detta är med all säkerhet Malmös, och kanske till och med landets, häftigaste lunchställe just nu.

I en kal magasinslokal slevar Ola och Sebastian omsorgsfullt upp luncher som man antingen äter vid långbordet mitt i lokalen eller ute på kajen.

Jag har ätit många luncher i mina dagar, men kan säga att måndagens lunch var uppe bland de bästa.

Om allt går som det ska öppnar de båda före detta Trio-killarna snart en mer permanent krog i samma hus, men just nu är vi väldigt glada över kantinen.

Och nej, det är inte så långt ut dit. Dock hade Malmö stad gärna fått bygga den där bron över hamnbassängen som det är tal om. Fågelvägen är det cirka 400 meter från mitt kontor i Dockan till Saltimporten. I verkligenheten måste jag nästan cykla bort till Frihamnsviadukten för att där vända in på Grimsbygatan.

Men det är det fan värt.

Noterat:

Ett par killar i jobbarkläder satt bredvid oss i vårsolen och prisade grytan, men tillade:

– Det är ju för jävla konstig musik dom spelar.

Interiört

Interiört

Oxbog

Oxbog

Imorgon: PatéPaté

Då var man mätt igen

Det är när man går till tämligen menlösa krogar som man inser hur bra de bra krogarna är. Innan Nöjesguidens utdelning på Moriskan åt vi på Metro, och visst, det är en småmysig restaurang med habil meny och trevlig personal. Men inte särskilt inspirerande. Jag åt en fisksoppa som mest påminde om hummerfond. Tiden verkar ha sprungit ifrån stället.

Fish'n'chips på Rebell

Fish'n'chips på Rebell

Jämför detta med en krog som Rebell, för övrigt nominerad i krogkategorin av Nöjesguidens jury. Vi åt där förra helgen. Proppfullt. Riktigt bra vildsvin till förrätt. Deras patenterade (japp) fish’n’chips till huvudrätt. Helen åt en riktigt bra röding. Behöver inte gå in på detaljer, men det finns en anledning till att Rebell i princip alltid är fullsatt. De gör allt rätt, har hittat rätt segment strax under det lite mer finkulinariska skiktet och verkar ha väldigt roligt. Martin och Alex gör något väldigt bra.

Nöjesguidens Malmö-Lundapris på Moriskan

Nöjesguidens Malmö-Lundapris på Moriskan

Att Mat & Destillat däremot vann krogkategorin var väl inte särskilt oväntat med tanke på att det var ett Lundaställe som låtit tala om sig. Jag har inte ätit där än, men däremot gjort en intervju som kommer i nästa nummer av Magasinet Skåne.

Moriskan träffade jag Ola Rudin som berättade lite om sin lunchservering ute på Saltimporten. De preppar maten i jätteköket på Jägers och serverar sedan i kantinen. På måndag ska jag och Dan åka dit och äta. Helen och Linnea hoppas jag också hänkar.

Om ett tag öppnar de sin riktiga krog på Saltimporten, men det verkar av min gode vän Emmas text i Sydis inte bli någon redig kvällskrog utan mer än lunchkrog med möjlighet till särskilda kvällsarrangemang.

Bastard är ett väldigt trevligt fredagsölställe. Mycket strategisk webbyrå bland gästerna.

Och Solde är och förblir den bästa och trevligaste baren i stan.