Kvarteret Åkern

Ivan Jurman

Ivan Jurman

För kanske femton år sedan hade min kompis Ivan Jurman precis börjat jobba som kock. Restaurangen var Pub25Ystadgatan. Ni som var där vet vad jag pratar om. Ett ställe där funktion gick före stil, om man ska uttrycka sig lite diplomatiskt.

Ivan försökte injicera lite nya tankar i det kulinariska konceptet. Som att servera potatisen i en liten skål bredvid tallriken med spätta istället för att lägga den på tallriken. Men det upphörde ganska snabbt. Det blev ju en massa onödig disk, och potatisen skulle ju ändå ätas upp, menade ägaren.

Igår åt vi på Kvarteret Åkern. Det är Ivans nya krog som han öppnat efter att ha jobbat på bland annat Skanörs Gästis och Bastard, belägen i På Besöks gamla lokaler på den kanske enda trevliga delen av Nobelvägen (snett över gatan från Jesusparken). Allt är nytt sedan På Besök-tiden. Ivan har rivit ut allt, och i princip bara behållit golvet. Det som var en ganska murrig historia tidigare har ni förvandlats till en parisisk, småbohemisk bistro med stora fönster ut mot trafiken på Nobelvägen. Ett öppet kök mot en svängd bardisk. Små bord som är utspridda kring ett stort, rustikt träbord med plats för tolv personer.

Vi satt vid det stora bordet. Till vänster om oss två välklädda par som valde ut sitt öl och naturvin noggrant. Inte Möllanklientel, utan tydligt fyra personer som sökt sig till Åkern på grund av ryktet om maten. Till höger om oss ett sällskap 70-åringar som pratade om att tallrikarna påminde om de som de brukade äta på hos sina farmödrar.

Menyn påminner lite om Lyran och BAR. Rätterna beskrivs i form av ingredienserna de består av och är rakt igenom formidabla. Egensinnigt, rena smaker, kul presenterat. Och billig. Kockens val  med fyra rätter kostar 300 kronor. En enstaka mellanrätt strax under hundralappen. Solaktigt, orangefärgat naturvin eller Knize på fat. Okomplicerat, trevligt men samtidigt utmanande.

När man kliver in på en restaurang som Kvarteret Åkern förstår man inte varför inte fler öppnar krogar som denna. Det verkar så självklart och enkelt. Men det är ju för att det är så genomtänkt.

Gå till Kvarteret Åkern och ät. Tänk bara på att boka bord i tid.

Bläckfisk och kikärter

Purjolök

Purjolök

Toaletten

Toaletten

Kvarteret Åkern

Kvarteret Åkern

Kvarteret Åkern

Gyoza Robo Bar och B.A.R.

För ett par år sedan blev jag bortklippt när Kniven mot Strupen spelade in ett avsnitt på Dal CuoreDavidshall. Oklart varför. Kanske lika bra det.

Numera driver Besnik Gashi, som även hade Dal Cuore, B.A.R. som sedan man öppnade i slutet av 2011 varit en av Malmös allra bästa och mest intressanta restauranger. Gemytlig miljö, bra kök, bra kockar (R:et i B.A.R. står för Robert Jacobsson som bl a jobbat på Noma) och bra råvaror.

I lördags åt vi varsin efterrätt eftersom vi strax innan ätit middag på nyöppnade Gyoza Robo Bar (mer  om det nedan) men vilka desserter! Jag brukar inte äta dessert eftersom jag tycker de ofta är ganska pliktskyldiga. Men på B.A.R. jobbar de mer med syrlighet än med sötma. Så även i lördags. Jag tog en fläderfil med gurka. Amazing!

Och strax därefter kom Besnik förbi och frågade om vi ville prova en onglet (njurtapp) med rospuder och rödbeta. Njurtappen var lättgravad innan den tillagades, och rödbetorna var väldigt mycket mer al dente än de som jag brukar odla och ta upp i trädgården.

Ett par glas naturvin på det och så var man hemma. Under de två timmar vi satt i baren kom en strid ström människor som chansade på ett bord, men B.A.R. är alltsomoftast fullbokat (dock är det lite lugnare i veckorna). Men ta en plats i baren, beställ några rätter och peka på de viner som låter roliga på vinlistan!

Om vi backar bakåt lite i tiden så hade Ebbe Vollmer hört av sig och frågat om inte vi ville prova hans nya krog, Gyoza Robo Bar, som precis som SOT Steak & Tapas ligger i direkt anslutning till Mayfair HotelAdelgatan.

SOT har ju visat sig vara en krog som gått hem bland massorna tack vare sitt tydliga koncept med kött och tapas (Ebbe driver ju även Vollmers med sin bror Mats, och det är ju det kulinariska flaggskeppet för bröderna). Gyoza har en rejäl väg att vandra rent popularitetsmässigt.

Gyoza Robo Bar

Gyoza Robo Bar

I lördags var vi de enda matgästerna, men krogen förtjänar mer uppmärksamhet. Lokalen känns möjligen en smula ödslig, och hade nog tjänat på lite högre musik, mer tempo och tydligare marknadsföring ut mot gatan. Men de gyozas som vi serverades var trevliga, och särskilt de vegetariska med jordnötter var riktigt roliga. Utöver gyoza innehåller menyn ett antal rätter som yakisoba (nudlar med kött), friterad kyckling och räkor. Till dessa serveras olika sorters såser att dippa i (kimchisåsen var bäst) och på menyn finns såklart saké men även ett antal ölsorter. Jag provade en ingefärsöl som funkade utmärkt i sammanhanget.

Rakt igenom ett tydligt och bra koncept som borde funka utmärkt i Malmö. Dumplings har ju visat sig gå hem bland folket, så gyozas borde även de fungera. Det är nog en tidsfråga innan fler upptäcker Gyoza Robo Bar (robo-delen av namnet kommer sig av att det finns en robot som blandar drinkar, men den var tyvärr på service).

På tal om krogar med tydliga koncept som lockar breda massor: vi tog en öl (en Funkstarter från Staffanstorpsbryggeriet Brekkeriet) på Köttbaren strax innan Gyoza-besöket, och precis som det brukar så var det proppfullt. Trivsam inredning, tydlig meny där folk vet vad man får och lättillgängligt. Personligen tycker jag det är lite väl standardiserat, men det är verkligen en krog som fått en kanonstart.

****

Roligt förresten att höra att Jörgen Lloyd från Mrs Brown ska öppna LyranSt Knut .

Nu öppnar Melker Andersson Köttbaren i Malmö

Melker i luckan

Melker Andersson i luckan på Köttbaren

Det händer en hel del i krogmalmö just nu. I dagarna öppnar Anders Vendel Fabriken på Mobilia, Ebbe Vollmer öppnar Gyoza på Adelgatan och Melker Andersson öppnar Köttbaren på Caroli City imorgon torsdag 26 september.

F12-gruppens största etablering utanför Stockholm, enligt pressmeddelandet.

I egenskap av krogskribent på Magasinet Skåne, och i viss mån krogbloggare, var jag bjuden på presslunchen på Köttbaren idag. Köttbaren är ju, som bekant, en filial till Melker Anderssons krog i Stockholm och fokuserar som namnet antyder på kött.

Köttet köps från lokala skånska uppfödare, eftersom det enligt Melker vore dumt att inte utnyttja ett så bra landskap för köttråvaror. I själva köttbaren kunde man hitta udda styckdetaljer som onglet, men Melker menade trots det att de nog var billigast i Sverige på kött (kvalitetskött, that is) eftersom de inte har samma höga påslag som andra.

Målet är en ganska informell krog där man beställer i baren och hämtar maten i luckan (åtminstone på lunchen). Långkok  (vi fick prova en riktigt bra pigghamsida med rotselleri och potatispuré plus äppelcidervinägersky) och olika typer av grillat kött på kvällarna (man kan välja mellan 7-8 styckningsbitar som grillas och serveras med sallad och pommes).

Allt i en ganska rustik miljö med mycket kött som hänger på krokar, träbord och lampskärmar av koppar som påminde lite om riddarhjälmar.

Exakt hur bra det blir får vi väl avvakta och se. Den här typen av filialer kan, om det inte görs rätt, bli en smula karaktärslösa men det är ändå spännande att se om Köttbaren kan klämma sig in som ett spännande, kvalitativt alternativ för köttälskare i spannet mellan tradiga ställen som Texas Longhorn och lite mer stela, formella ställen som Sture.

En krogguide på Stay.com

Stay.com

Stay.com

Stay.com är en kul, bra och användbar guidesamling till en massa städer i världen.

Förutom att det går att ladda ner en hel stadsguide så att man har den tillgänglig offline i telefonen så låter de olika personer med lokalkännedom sätta samma guider. Det är med anledning av detta som de bad mig sätta ihop en krogguide till Malmö.

Den kan man läsa här. 

Det skulle bara vara tio ställen, vilket såklart innebar att många bra grejer inte fick plats. Om ni nu undrar varför till exempel inte Belle Epoque är med.

Malmö – hamburgarnas stad

Jag har länge tjatat om att någon borde öppna en hamburgerbar i Malmö. Och så öppnar två ställen nästan samtidigt: Bronx Burger Bar och Casual Street Food.

Igår hade vi bokzirkel. Jag, Fredrik, Joel, Martin och Niklas tog en burgarrunda och pratade om boken (som jag inte gillade men det kan vi ta någon annan gång).

Vi började på Casual Street Food, som hypats till skyarna av alla utom Kaveh (som sågade det längs med fotknölarna). Det är nästan lite Flippin’ Burgers-varning på hipsterhyllningarna efter de första veckornas öppethållande.

 

Casual Street Food, cheeseburgare

Casual Street Food, cheeseburgare

 

Så hur bra var det då? Hyfsat, skulle jag vilja säga. Vi åt visserligen bara en enkel cheeseburgare eftersom vi skulle äta mer senare på Bronx, men det kändes ändå som en bra värdemätare för kvaliteten på burgarna. Köttet var stekt lagom medium, på gränsen till medium rare vilket var bra. Brödet var hembakt och osten rejält smält. Det fanns en kryddighet i burgaren som gav den lite edge, men samtidigt kändes det lite avslaget.

Om man betalar 90 kronor för en cheeseburgare ska det vara riktigt bra grejer tycker jag. Å andra sidan finns det 449 ställen i Malmö som serverar trötta prefabricerade burgare med Korvbagaren-bröd för samma pengar, så ska man ta en burgare är CSF ändå helt okej.

Men det är inte lika bra som hypen. Det är ju ett sådant ställe som folk verkligen älskar att älska. Det passar som hand i handsken för folk som har lite för små mössor och som jobbar med koncept.

Än så länge har de inte öltillstånd, men en Budweiser-folköl funkade bra.

Via öl på Söder om Småland och Belle Epoque hamnade vi till slut på Bronx Burger Bar nere i stan.

Det skulle visa sig vara en sällsam upplevelse.

Bronx-folket hade jiddrat lite med hyresvärden i lokalen där de öppnade i höstas, så numera hyr de in sig på Chandelier (före detta Happy, före detta Escape) på Baltzarsgatan. Även känd som en av Malmös sunkigare kroglokaler som samtidigt försöker vara lite fancy. Samt det mest missvisande namnet i kroghistorien.

Trots detta var det ganska fullt när vi graciöst gled in vid 21.00 och beställde varsin burgare och en Mariestads (mikrobryggerinördarna i sällskapet hade problem med utbudet av öl).

Bronx Burger Bar

Bronx Burger Bar

Under kristallkronorna och till tonerna av ingen musik alls åt vi en helt okej burgare, som kvalitetsmässigt var snäppet bättre än på CSF med undantag av det torra brödet. Till detta fries som gärna hade fått friteras lite längre.

Ägaren berättade att han inte bestämt än vad han skulle göra, men berättade att om han bestämde sig för att satsa på Chandelier-lokalen permanent så skulle han förvandla stället till en amerikansk diner. Men redan nu i mars öppnar de i Helsingborg också.

Förutom att det saknades både handdukar och pappershanddukar på toaletten var det mest udda inslaget en ung kille som tränade som DJ när vi åt. Han hade dock hörlurar på sig och var väldigt engagerad i sitt rörelsemönster. När någon av oss frågade vem det var svarade Bronx-krögaren att han inte hade någon aning.

Saving Private Ryan möter Chandelier

Saving Private Ryan möter Chandelier

Sen gick vi till Bastard och stötte på Magnus Thure.

Nya Gamla Brogatan

De döpte krogen till Gamla Brogatan för att de gillade hur Brogatan var för typ tio år sedan, har jag förstått det som.

Sätena var omklädda (det märkte inte jag, eftersom jag inte märker sånt) och fisksoppan, råbiffen och pytten var borta från menyn. Istället serverades bland annat en fantastisk vilttartar, en gris med surkål och ostron. Kanske inte milsvid från vad man kunde förvänta sig på Brogatan under tidigare regi, men likväl kändes det verkligen som en ny restaurang.

Jag har alltid tyckt att David Kallos gjorde ett bra jobb med Brogatan, och det fanns en anledning till att det var mycket folk de allra flesta kvällar under de 25 år som han drev krogen. Likväl är det kul med lite nytt blod.

Fläckfri service (till skillnad från vad vissa andra krogar mäktar med, som Lemongrass till exempel enligt vad jag hört från vänners besök senaste dagarna), bra vinguidning och framförallt väldigt vällagad mat. Vilttartaren är något av det godaste jag ätit i Malmö på ett bra tag (B.A.R. inkluderat). Som min vän Per-Anders sa efter sitt besök: ”Bra hantverk”.

Lokalen var fylld till två tredjedelar, och det får man väl anse som godkänt efter att ha öppet i knappt två veckor. Jag tror att Gamla Brogatan ganska snart kommer skapa sig en egen karaktär, och upphöra vara ”Nya” Brogatan. Matlagningen är tillräckligt kompetent för att göra krogen till en attraktiv restaurang för de som kanske tycker B.A.R, Bastard, Tempo och Belle Epoque är lite för edgy.

Gris på Gamla Brogatan

Gris på Gamla Brogatan

Västkustostron

Västkustostron

Ny fiskkrog i Slottsstaden

Det ska öppna en fiskrestaurang på Regementsgatan i Slottsstaden, i det som tidigare var en tacosresturang som jag vet att min vän Niklas gärna besökte.

Först Spoonery. Nu en bra fiskkrog. Det rör på sig!

Följ fiskkrogens frammarch på Twitter

****

Greken ska höja priserna med 10 kronor från och med nyår. Han sade att han var lite nervös för hur det skulle tas emot när jag var där idag och åt lunch. Jag tror det är lugnt. Gästerna förstår att det kostar att laga den maten han gör.

****

Jag åt förresten på Djuret i Stockholm för ett litet tag sedan. Vällagad mat, bra service. Men det hela var mest en mjäkig korsning av Bastard och Sture, där de båda Malmökrogarna gör sin grej mycket, mycket bättre.

****

Jag har hunnit med att besöka Grand ett par gånger sedan öppningen, och en av dessa gånger ätit en rejäl middag. På det hela taget en trevlig matupplevelse (råbiff, moules frites och kroppkakor), men främst är det ett fantastisk ställe för atmosfär och folkliv.

Maken till restaurang finns inte i Malmö. Gå dit!

Med en havskräfta i handen

Ni vet när man råkar göra en grej och samtidigt hoppas att någon ska råka möta en precis då?

I fredags klev jag genom Johan P:s sidodörr och ut på Engelbrektsgatan med en påse havskräftor, svenska signalkräftor och krabbklor från restaurangens delikatessdisk.

Det bör tilläggas i sammanhanget att det inte tillhör vanligheterna att jag handlar havskräftor där.

Utanför dörren krockade jag med fem före detta kollegor från högskolan. Jag tittade på dom, de tittade på min påse med kräftorna och jag log: ”Japp, det går bra nu.”

Men, nu var det inte det som jag ville ha sagt med detta, utan berätta att Johan P kommer öppna ett mini-Johan P i den nya restauranghallen på Centralen (food court känns inte rätt i sammanhanget) i början av september.

Spontant tycker jag verkligen man lyckats med hallen. Det känns lite Central Station, lite Paris, lite Berlin över det hela. Det verkar dessutom som om det är ganska bra med gäster där.

Trist, Moccasin

Jag har full förståelse för att ett kafé inte kan ta emot barnvagnar på grund av brandmässiga skäl. Som Lilla kafferosteriet.

Jag har full förståelse för att att en lunchrestaurang hänvisar gäster med barnvagn till en särskild del för att ge utrymme åt andra gäster, som SMAK.

Jag har full förståelse för alla restauranger som inte kan ta emot barnvagnar på grund av att det blir för trångt. Som icke barnvagnskörande gäst är det jobbigt när ett ställe belamras med barnvagnar och gör det omöjligt att komma fram.

Jag har full förståelse för att barnvagnen måste ställas vid sidan om uteserveringar eftersom de är i vägen.

Men den inställning till barnvagnar som MoccasinFersens väg visade idag kan jag för mitt liv inte förstå.

Min sambo Helen och min svärmor skulle fika på Moccasin vid tre-tiden i eftermiddags.

Med sig hade de Linnea, 4 månader, i en barnvagn. Det kom täta skurar över Malmö, så när de kom fram till Moccasin ställde de vagnen under markisen på den tomma uteserveringen för att undvika att den blev blöt medan de gick in och drack kaffe.

Ute var det blåsigt, 14 grader och regnigt. Knappast en eftermiddag som skulle locka gäster till uteserveringen.

Inne på Moccasin fanns cirka två gäster. En lugn onsdagseftermiddag, med andra ord.

Men man fick inte ställa barnvagnen på uteserveringen, skulle det visa det sig.

Barnvagnar var nämligen förbjudna där, meddelade en servitris.

Helen påpekade att uteserveringen, som är ganska rejält tilltagen, var helt tom, och att det väl knappast skulle vara ett problem att barnvagnen stod där en stund  så att den inte skulle behöva bli blöt.

Men, nej, det gick ändå inte.

Servitrisen hämtade en kollega som även han sa att barnvagnar inte var tillåtna.

I ett sista försök bad Helen då att de skulle fråga ägaren om det inte gick att göra ett litet undantag från regeln, och servitören gick in och frågade ägaren där hon satt i en soffa. Svaret blev nej.

Moccasin valde alltså att hellre neka två gäster på en i övrigt princip tom restaurang än att tulla på sin policy. Inte ens ett ”ok, ställ den där, det är ju tomt och det regnar, men kommer det gäster måste ni flytta på den direkt”.

Någon närmre motivering till barnvagnsförbudet på uteserveringen framkom aldrig, förutom att det var deras ”policy”.

Det hela känns byråkratiskt, stelbent, småaktigt och smått barnfientligt.

Hade det varit ett ställe som man inte hade någon känslomässig förankring till hade det inte känts lika trist, men Moccasin tillhör våra favoritställen i Malmö och vi brukar gå dit med jämna mellanrum.

Deras kombination av kafé, vinbar och restaurang är smått unik i stan och jag brukar ofta rekommendera stället när folk som besöker Malmö ber mig om restaurangtips.

Men nu är det slut med det. Har man en så trist inställning får det vara.

Och att det lär dröja innan vi besöker Moccasin igen goes without saying.