Barinventering

Igår hade vi børnevakte och då bestämde vi oss för att inventera några av stadens barer. Men först ett glas champagne!

Champagne

Först åt vi entrecote på Metro. Habil. Guldstjärna till den rappa servicen. I vanliga fall brukar ju krogarna tappa alla koncept när de öppnar uteserveringarna, men på Metro fick vi hjälp direkt när vi behövde det. Jag drack två Leffe till köttet. Gott.

Sen stack vi till Tempo och tog varsin Pilsner Urquell. Det var ungefär som vanligt.

Därefter lade vi in sjuans växel på cykeln och Giro di Italia-cyklade ner till Lilla torg och Czechpoint. Återigen en Urquell på uteserveringen inne på Hedmanska gården. Hög representationsfrekvens bland sällskapen. Tyvärr jobbade inte Andreas Yngveson.

Nedan ser ni en skål med nötter. Den kostade 25 kronor. I skålen fanns cirka 50 nötter. Priset för varje nöt låg därmed i saffransklass.

Efter svenne-tjeckhänget på Czechpoint gick vi till Koi. Där har dom avspärrningsband för att leda in massorna. När vi kom (och när vi gick) var där inga massor. Men däremot satt vi bredvid två svenska killar i lite för stora kavajer som försökte ragga på två danskor genom att prata skojdanska.

Sedan korsade vi återigen torget, denna gång till Grappa. En Kronenbourg på fat vid baren ut mot torget smakade bra. Mindre bra tyckte vi det var att det var femte minut rullade förbi en polisbil. Någonstans bakom de tintade fönstren satt konstaplar och tittade ut på ”buset”. Varför inte stiga ur bilen och gå de femtio meterna över torget?

En klämmedag i bilder

Vi satte oss på Victors för en klämmedagslunch. Såg att TGI Friday’s hade öppnat. Servispersonalen såg ut som en blandning av Ronald McDonald och LTH-teknologer.

Eftersom det var klämmedag firade jag med en starköl till lunchen. Så Barcelona!

Finns det hamburgare på menyn kan jag inte beställa något annat. Denna burgare var okej, bra kött men lite trist grillkrydda på pommesen.

Lite senare var det dags för Tempo. Vi satt under markiserna och hörde regnet smattra. Lite som midsommar.

Ludvig tröttnade på allt snack om EU-valet, så han försökte klättra ut.

Tempo, nu också som leksaksbil.

Tempo, ett barnvänligt ställe. Fyra barnvagnar av fem möjliga. Man missar femman på grund avsaknaden av bollhav.

Indian Curry Hut

Mycket talar för att Indian Curry Hut blir vad Marmaris, Mascot och Beckis varit tidigare: hyllade bardagsländor.

Stor stark 29 kronor och man får välja mellan Falcon Export eller Hof. Man väljer självklart Falcon Export av rena apk-skäl.

Precis som Sunwing Knossos så har Indian Curry Hut solgaranti.

Det häftigaste av allt är att du måste gå längs med trottoaren med din öl till din sittplats på uteserveringen. Det är troligen det mest anarkistiska du kan göra i utskänkningstillståndssverige idag.

Med risk för att verka lite Möllanromantisk: om man sluter ögonen på uteserveringen så får man faktiskt en känsla av att befinna sig på Place de la Revolution i Paris när man drar in mixen av matos och avgaser i näsan.

Kuriosa: när vi satt på uteserveringen körde det förbi en mc-kille som inte höll i styret. No hands! Gissa om han kommer vara kung på bikerträffen i Askersund i sommar.

Kuriosa 2: En profilerad Sydsvenkankrönikör med barinriktning, med rötterna i Dalarna, passerade på trottoaren och stannade till när han såg vilka earlyadopters som satt på Curry Hut-uteserveringen. Nu ska jag inte börja bråka med källskyddet, men jag kan garantera att Indian Curry Hut blir nästa bar som hyllas i morgontidningen med en ponny som logga.

Kuriosa 3: 29 kronor!

Annars?

Annars?

Cury 2

Annars?

Framtiden

Framtiden!

La familgia

Ibland är man lite seg i kolan

I lördags satt vi i baren på Tempo och funderade på om vi gillade den nya hyllan på väggen i bardelen när Roger och company började sätta fram ljustakar och tända ljus.

Trevligt och mysigt, tänkte vi.

Sen dimmade Roger och company ljuset.

Trevligt och mysigt, tänkte vi.

Sen släckte Roger och company ljuset.

Trevligt och mysigt, tänkte vi. Men samtidigt lite konstigt.

Efter tjugo minuters mörker sa helt plötsligt Helen: ”Vi är dumma i huvudet”. För trots att vi hade läst om Earth Hour i flera veckors tid krävdes det tjugo minuters beckmörker på Tempo innan poletten trillade ner.

17 av 84

Idag deltog vi, fast vi inte fattade det på förhand, i SM i Fotbollskunskap som anordnades av Fotbollskanalen.se och Offside på Debaser.

Vi trodde mest att det skulle vara en trevlig quizkväll, men det visade sig vara dead serious. Jag fick 17 av 84 poäng, och det berodde inte på att jag var kass utan på att frågorna var svåra.

Vem kan rapa upp Craig Bellamys samtliga nio klubbar i karriären, inklusive utlåningar? Jag var glad över att pricka in Newcastle och West Ham.

Det kunde vissa andra. En kille hade rest ner från Göteborg bara för att vara med.

Nåväl. Innan quizzet intervjuades Daniel Andersson och Anders Andersson av Tony Ernst. Innan intervjun pratade jag lite med dom och frågade Daniel ”och hur är det med låret då?”, följt av skratt. Jag skulle vilja veta hur många gånger han fått den frågan i dag…

Själva intervjun var väldigt underhållande. Andersönerna berättade öppenhjärtligt och med mycket humor om incidenter under sina karriärer. Daniel berättade t. ex. om när alla hans vänner ville komma ner till Venedig när han spelade där.
– Och varje gång fick man dra ut dom på sightseeing. Suckarnas bro… jag vill aldrig mer se den där staden.

Tony intervjuar Daniel och Anders

Tony intervjuar Daniel och Anders.

Någon som kan Johan Elmanders moderklubb?

Hamburgare på Debaser

Burgaren. Hyfsad, men 150 kronor för en burgare är nog fan dyrast i stan.

Kicki Bengtsson! Anders klämde till med denna kultspelare när han skulle pricka in lagkapten i dam-VM 2003.

Vinny’s, mitt nya ställe

Antal besök på Vinny’s perioden 1978-08-07 – 2009-02-11: Noll.

Antal besök på Vinny’s perioden 2009-02-11 – 2009-03-11: Tre.

Ibland blir det bara så. Ikväll är det dags för ett besök Malmös bästa sunkhak. Men idag slipper jag se Man U-Inter inträngd i ett hörn vid diskluckan, vilket hände för två veckor sedan. Ikväll har vi bokat bord.

Men för två veckor sedan stod jag där med min öl och tjugo centimeter framför mig anlände den ena halvätna pizzan efter andra till diskluckan. Ingen hade tid att ta hand om dom. Tallrikarna bara stod där i väntan på att diskas när matchen var slut och folk gått hem.

Då fick jag en tanke i huvudet som inga överstegsfinter av Ronaldo kunde radera.

Hade det varit så allvarligt om jag hade smakat en liten, liten bit? Jag hade ju till och med sett vem som hade ätit resten av pizzan – en rekorderlig man med synbart god hygien. Dessutom var pizzan uppdelad i slicar och tre av dem var orörda.

Eller hade det varit det samma som att springa efter en sopbil, skitig och barfota, för att försöka sno sopor i förhoppning om att hitta något ätbart?

Jag tog ingen bit. Men en tvångstanke är alltid en tvångstanke.

Invigning av Nosh, Nibble & Cush

Nosh

Igår var det ”galainvigning” på nya Nosh, Nibble & Cush på likaledes nyöppnade Stay At på Kaptensgatan. Jag gick dit med min mamma Eva och minglade.

Utifrån är den runda byggnaden som vetter ut mot kanalen en av stans tradigaste. Från insidan visade den sig vara riktigt läcker med sina två cirkulära våningar med en rund öppning i mitten i vilken det hängde spektakulära konstverk.

Tyvärr var själva kroginredningen lite tråkigare. Man kände igen stilen från Retro, som ju också huserar på ett Stay At-hotell. Lite väl mycket pastellfärger och frukostmatsalskänsla. Förmodligen hotellkedjedirektiv. Men det öppna köket var häftigt!

I köket stod Olle Tagesson och gjorde sexhundra kycklingar som folk ”nibblade” i sig. Just krognamnet kommer ju vara till mycket förtret, men det är själva poängen menade krögaren Richard Bornefors. Varför ska det vara enkelt, sa han när han inledningstalade tillsammans med en lit väl lång rad Stay At-chefer av olika rang.

Olle Berggren (som faktiskt hunnit läsa mitt inlägg här på bloggen om hans tjuvätning i Kvepan), Nicola Rabi, Sofia Petersen från Nöjesguiden, Hanna Hallborg, Higher Ground-hyresgästerna Johan & Chris, Mattias Kroon med flera var på plats, plus en rad hotellchefer och andra potentater. Fast mingelfotograf Håkan Bengtsson som var där för Svensk Damtidnings räkning var lite besviken på kändiskvoten.

På den nedre våningen är det bar och lounge, på ovanvåningen matsal. Maten ska vara en kulinarisk upplevelse, men utan att det ska kosta. Att ta 1200 kronor för en avsmakningsmeny i Malmö idag är lika främmande som att gå runt med yuppienalle och uppkavlade kristrecksrandiga kavajärmar. Det är nya tider nu. Nu är det modesta menyer till modesta priser som gäller. Så även på Nosh, Nibble & Cush. Man vill ju inte kasta skit i ansiktet på finanskrisen, liksom.

PS: Googla gärna ”Nosh, Nibble & Cush” (eller klicka på denna länk). Sen kan ni ju fundera på vilket media som Google anser är det viktigaste i krogmalmö… Hej där nere, Kvällsposten och Sydsvenskan!

Nöjesguidenfesten såsom renntun.se upplevde den

Några punkter från gårdagens Nöjesguidenfest:

Jesper Rönndahl från Hej Domstol och Pang Prego satte sig bredvid Sara Berg, som i sin tur satt bredvid oss. Eftersom jag tycker Hej Domstol var väldigt roligt var det kul att höra Jesper Rönndahl kommentera hela prisutdelningen. Fast när han fick en liten känga från scenen (som jag inte orkar förklara här) sa han ”nä nu går jag och pissar” och gick ut.

– När vi kom fick vi inga ölbiljetter. Jag vägrade köpa öl med motiveringen ”Renntun.se doesn’t pay for beer”. Jag erbjöd dock att köpa en öl åt min sambo, och när jag stod i baren kom Harald förbi med två biljetter. När jag sedan kom tillbaka till bordet och berättade detta sa någon i sällskapet ”det var nog tur för kvällen att du fick dina öl”. Senare på kvällen betalade jag dock för öl, men det är den där första bjudeölen som är så viktig för stjärnor som mig. Det kommer dock inte att stå ”Han var alltid principfast” på min gravsten.

Nicola Rabi satt till vänster om mig. Jag bjöd honom på alla mina serbokratiska svordomar. Han tjöt av skratt. Jag tänker dock inte skriva dom här eftersom jag inte kan stava på serbokratiska.

– Min vän Martin J Thörnkvist vann inte klubbkategorin, men däremot tog hans adept Moto Boy hem musikkategorin. Moto Boys första tack gick till just MJT. Efteråt var jag väldigt nöjd över följande liknelse: Martin J Thörnkvist är som Olle Goop. Goop har nämligen alltid en häst i varje lopp i V75, för alltid är det någon hästajävel som vinner. Precis som för Martin. Jag var så nöjd med den liknelsen att jag drog den för alla som kom i min väg. Förlåt alla!

– Det var nästan inga pressfotografer i salongen. Det brukar ju vara en handfull utsända, men i år var det bara någon enstaka. Tur då att renntun.se tagit med sin Ifån. Se nedan för resultat.

– Nu ska jag inte klaga, men jag tycker det är roligare när det är lite spex på scenen utöver själva prisutdelningen. Det var det inte i år. Men Big Boss Böréns olika låtval när folk kom upp på scenen var helt suveräna. Dressed for Success är min bästa låt!

– Jag gjorde noggranna anteckningar i min Iphone om vad som hände på scenen. Dessa anteckningar var säkert logiska igår. Idag är dom inte det.

– En kvart efter utdelningen fick jag ett mess från Egypten. Det var från Doc Italianos före detta kökschef Olle Tagesson som satt fast i en 18-timmars försening i Hurghada. Han undrade vem som vunnit. Jag svarade att Atmosfär vunnit. Henrik Regnér var genomlycklig efteråt över priset. Jag tycker det är riktigt kul att Nöjesguidens utdelning har sådan tyngd år efter år. De som vinner rycker inte på axlarna. De blir genomglada. Nomineringarna och vinnarna är alltid genomarbetade, vilket Martin Theander – juryns consigliere – har stor förtjänst i.

Här nedan finns ett bildspel. Eftersom det är omöjligt att se vad bilderna föreställer kan jag berätta att dom är från Nöjesguidens fest på Slagthuset igår. På bilderna figurerar folk som vann priser, Moto Boys tal, Jesper Rönndahl, Nicola Rabi, Sara Beg, min syster m. fl.

Nåväl. Nästa år vinner renntun.se ”Media”. Kom ihåg var ni läste det först.

När Solde ställde till med kalas

I lördags, mitt i ”extremvädret” ställde Solde till med 3-årskalas. Det var det trevligaste kaffebarskalaset jag varit på i hela mitt liv.

Några infallsvinklar:

1. Jag hängde lite backstage. Visserligen har jag fått besöka Soldekontoret vid tidigare tillfällen, men jag tycker alltid att det är lika spännande att hänga backstage, även om det är på en kaffebar.

2. Vi var tyvärr tvungna att gå mitt i genomgången av tipspromenaden men precis innan vi ska gå ut börjar alla kalasdeltagare att sjunga ”hej då Måns”. Det var det största som hänt mig sedan jag lyckades ta mig upp på scenen när Prodigy spelade på Hultsfred 1996.

3. Jag fick inspiration av ölsystemet: För att få en ny öl var man tvungen att lämna in en uppdrucken och tom ölburk. Inga slattar med andra ord.

4. Dan springer milen på under 39 minuter. Jag har ett svagt minne av att vi kom överens om någon form av gemensam one-mile-challenge. Minns du, Dan?

5. Tack Jonas och Johan!

At last, the Iphone-pictures: