Kvarteret Åkern

Ivan Jurman

Ivan Jurman

För kanske femton år sedan hade min kompis Ivan Jurman precis börjat jobba som kock. Restaurangen var Pub25Ystadgatan. Ni som var där vet vad jag pratar om. Ett ställe där funktion gick före stil, om man ska uttrycka sig lite diplomatiskt.

Ivan försökte injicera lite nya tankar i det kulinariska konceptet. Som att servera potatisen i en liten skål bredvid tallriken med spätta istället för att lägga den på tallriken. Men det upphörde ganska snabbt. Det blev ju en massa onödig disk, och potatisen skulle ju ändå ätas upp, menade ägaren.

Igår åt vi på Kvarteret Åkern. Det är Ivans nya krog som han öppnat efter att ha jobbat på bland annat Skanörs Gästis och Bastard, belägen i På Besöks gamla lokaler på den kanske enda trevliga delen av Nobelvägen (snett över gatan från Jesusparken). Allt är nytt sedan På Besök-tiden. Ivan har rivit ut allt, och i princip bara behållit golvet. Det som var en ganska murrig historia tidigare har ni förvandlats till en parisisk, småbohemisk bistro med stora fönster ut mot trafiken på Nobelvägen. Ett öppet kök mot en svängd bardisk. Små bord som är utspridda kring ett stort, rustikt träbord med plats för tolv personer.

Vi satt vid det stora bordet. Till vänster om oss två välklädda par som valde ut sitt öl och naturvin noggrant. Inte Möllanklientel, utan tydligt fyra personer som sökt sig till Åkern på grund av ryktet om maten. Till höger om oss ett sällskap 70-åringar som pratade om att tallrikarna påminde om de som de brukade äta på hos sina farmödrar.

Menyn påminner lite om Lyran och BAR. Rätterna beskrivs i form av ingredienserna de består av och är rakt igenom formidabla. Egensinnigt, rena smaker, kul presenterat. Och billig. Kockens val  med fyra rätter kostar 300 kronor. En enstaka mellanrätt strax under hundralappen. Solaktigt, orangefärgat naturvin eller Knize på fat. Okomplicerat, trevligt men samtidigt utmanande.

När man kliver in på en restaurang som Kvarteret Åkern förstår man inte varför inte fler öppnar krogar som denna. Det verkar så självklart och enkelt. Men det är ju för att det är så genomtänkt.

Gå till Kvarteret Åkern och ät. Tänk bara på att boka bord i tid.

Bläckfisk och kikärter

Purjolök

Purjolök

Toaletten

Toaletten

Kvarteret Åkern

Kvarteret Åkern

Kvarteret Åkern

Cykling genom Köpenhamn och Restaurant Bror

Ibland känns ett restaurangbesök fel från början.

När servitören undrar var vi kommer från och vi berättar att vi är från Malmö börjar han dissa gäster från Stockholm och Göteborg. När jag leende frågar ”och vad säger du till gästerna från Göteborg om oss Malmöbor då?” säger han inget mer.

Bror är en relativt omtalad restaurang som ligger på en av smågatorna mellan Rådhusplatsen och Nörreport. Koncept är ganska råbarkat. Modern europeisk matlagning. Inte superlångt från Bastard matmässigt med andra ord. Och naturliga viner såklart. Presentationerna görs i samma skola som Radio och Relæ. Åtminstone på pappret.

Istället för fyrarättersmenyn kör vi på ett par snacks, en förrätt och en huvudrätt var. Servitören säger bekymrat att man inte blir mätt på en förrätt och en huvudrätt, och rekommenderar att vi ska ta ett par rätter till.

Det tycker vi dockkänns för mycket, och menyn är ju faktiskt traditionellt uppbyggd med för-, huvud- och efterrätter. Den består inte av smårätter.

Eftersom det senare visar sig att vi visst då blir mätta känns servitörens rekommendationer helt missvisande. ”Sälja så mycket som möjligt”-mentalitet.

Svinnacken

Svinnacken

Min svinnacke är dock helt okej och serveras med ramslök och blomkål. Helen valde torsken med hjärtsallad. Inte heller det en dålig rätt, men restaurangen känns ändå opersonlig, ogemytlig och ointresserad. Möjligen har det att göra med att den ligger där den gär, mitt i turistgyttret. Detta är inte Vesterbro eller Nörrebro. Flera av gästerna pratar engelska och franska, och jag gissar att merparten är turister. Det behöver nödvändigtvis inte vara något dåligt, men det känns när ett ställe inte går in i hjärtat.

***

IMG_7238 kopia

Detta var efter ett par öl på Halvandet, och innan kedjan smällde.

Då var det desto trevligare att tidigare på dagen cykla genom ett sommarvarmt Köpenhamn, via Christianshavn och hela vägen ut till HalvandetRefshaleøen (där även nya hyllade Amass ligger, men där gick det inte att få bord den närmsta månaden när jag försökte) där det finns ett bad på en kaj mitt bland de halvt övergivna industrierna.

Halvandet

Halvandet

Kring en strandbar står solstolar och sådana där vita galonsängar uppställda, och antingen klättrar man ner i havet via en liten brygga eller så kastar man sig ut från kajen. Många danska tribaler, fantastisk utsikt och bra bar.

Därefter tillbaka in till stan. En kedja som går sönder och sen en drink innan maten på K bar nere vid Gammel strand. Och efter maten på Bror ett försök att komma in på cocktailbaren Lidkoeb inne på den där lilla gården på Vesterbro. Tyvärr ska de precis stänga uteserveringen och det är rökt för oss i kön. Via en öl på svenskbaren Mikkeller (där vi känner igen bartendern från Tempo) avslutar vi kvällen tillsammans med hundratalet andra utanför en av barerna i Kødbyen.

Makalös stämning i sommarnatten.

Några krogbord på sistone, del 2: PatéPaté

PatéPaté

PatéPaté

Tre amerikanska kvinnor sätter sig vid bordet bredvid oss och börjar direkt bläddra i Noma-boken som de hittar på ”friends and family”-bordet strax intill.

– That’s the place where we couldn’t get a table, säger den ene av dem moloket.

När Olle Tagesson var kock på PatéPaté berättade han för mig att just PatéPaté var ett av de ställen som Noma-turisterna brukade besöka en av de kvällar under Köpenhamnsbesöket då de inte åt på just Noma.

Olle arbetar inte längre på PatéPaté, men fortfarande är krogen tillsammans med Relæ ett av mina absoluta favoritställen i Köpenhamn.

PatéPaté ligger på hörnet när man går in till Kødbyen vid Vesterbro och är belamrat med träbord, ljusstakar med stelnat stearin och griffeltavlor.Väldigt mycket Pastis i New Yorks Meatpacking District.

Kvällstid brukar det vara väldigt fullpackat, men den tidiga lördag eftermiddag då vi var där var det halvfullt och ganska loj stämning. Perfekt för en hamburgerlunch med barnen.

Vi åt burgare och läste högt ur en Thomas Tåget-bok som vi köpt åt Ludvig inför besöket.

Sedan traskade vi bort till Torvehallerne och i PatéPatés lilla filial köpte vi ett sexpack Lagunitas-IPA med oss hem till Malmö.

Noterat:

När vi gick ut i vårsolen från PatéPaté spelade slakteriet på andra sidan gatan i Kødbyen Chris Isaak på högsta volym. Ett fint Köpenhamns-ögonblick.

När jag satt på huk utanför Illums toalett

Jag satt på huk utanför toaletterna i källaren på Illum i Köpenhamn. Anledningen var att jag gav Linnea, som låg i vagnen, lite mat från nappflaskan.

Helt plötsligt märkte jag att någon böjde sig över mig.

Det var en dansk kvinna i 55-årsåldern, full av livsglädje.

– NÄMEN DE ER EN SKU DEJLIG DRENG DU HAR

Jag blev lite överumplad men fann mig ganska snabbt och skulle precis öppna munnen när hon fortsatte sitt glädjespel:

– AHHHHH HAN ER SVULTEN!!!

Jag öppnade på nytt munnen, men den livsglada kvinnan förekom mig återigen.

– EN DAG KOMMER HAN ATT VARE SEN STOR DRENG!

Nu kände jag att det hela glidit mig ur händerna. Jag kunde inte längre hitta in i konversationen. Fortfarande böjd över mig i sin turkosa, stickade tröja, avslutade den livsglada kvinnan med ett:

– ÅÅÅÅÅHHHHHH!

Sen gick hon in på damernas.

******

Innan besöket i Illums källare hade vi hunnit premiärbesöka Torvehallarna vid Nørreport. Det var lite chicare än jag hade förväntat mig. Min bild av hallarna var att de skulle vara lite mer Marsielle, men i verkligheten var det ganska danskt, ganska propert.

Torvehallerne

Torvehallerne

Men hos Ma Poule köpte vi en fantastisk smörgås med anka, och en god öl därtill. Ludvig åt Matador mix och jag erbjöd en pall åt en blind man.

Macka och öl, som ni kanske ser

Macka och öl, som ni kanske ser

På det hela taget är dock Torvehallerne ett fantastiskt inslag i stadsbilden, och värdigt en matstad av Köpenhamns dignititet.

Relæ

Förra helgen åt vi på Relæ på Jægersborggade, där haschhandeln pågår på varje gathörn och det kryllar av inredningsbutiker, kafferosterier och japanska snabbmatsgourmethak.

325 DKK för en meny, lika mycket för tillhörande (naturliga) viner. Makalöst billigt för en fantastiskt intressant matupplevelse. Det handlar om slående enkel matlagning där varje råvara tillagas på ett sätt som framhäver den och gör att man upptäcker den på nytt, faktiskt.

Relæs skapare Christian F Puglisi ställer fram några fat längre bort i lokalen.

Vatten och bröd, till att börja med.

Ostron från Limfjorden, kapris och kål.

Salladslök, fläder och ängsyra ("havesyra")

Kalv och jordärtskockor

Dessert på äpple och fänkål.

Två danska noteringar

Jag är ju som bekant i Köpenhamn just nu på officiellt statsbesök.

Jag ska be att få återkomma till Relæ och Skt Petri senare.

Nu vill jag fästa er uppmärksamhet två danska språknoteringar:

1. ”Teenager”, del 1234234 i serien ”engelska ord som danskarna använder med danskt uttal utan att blinka”:

Teenager!

2. Nicke Nyfiken heter av oklar anledning Peter Pedal på danska.

Peter Pedal

Status kolon

Sitter i ett fint rum på Skt Petri i Köpenhamn.

Detta är första gången jag övernattar i Köpenhamn sedan jag sov utanför flygbåtsterminalen efter Depeche ModeValbyhallen 1996 eller 1997.

Jag har alltid hävdat att det är slöseri med pengar att sova i Köpenhamn.

Men ikväll gör vi ett undantag.

När vi checkade in på hotellet träffade vi MFF-Kindgren som fixade ett mycket bättre rum åt oss. Så här sitter vi och tvättar oss i liebfraumilch i ett hörnrum med stor takterass som, om vi hade bott någon annanstans än på nordkalotten, vi kunde använt till att sola på.

Nu ska vi äta på Relæ.

Davs!

Tjugo av tjugo

Jag har haft mina idrottsliga höjdpunkter.

Jag har gjort fyra mål i en och samma korpenmatch i fotboll.

Jag har sprungit halvmaraton på 1.33.

Jag har gått runt Kvarnby på 74 slag.

Men frågan är om inte min prestation på Tivoli i lördags kl 23.30 slår allt ovanstående.

Efter att ha fått pisk i släggtävlingen gick jag och familjen till luftgevärsskyttet.

Jag vet inte om det berodde på ölen, det faktum att jag spelat för mycket tv-spel eller helt enkelt att jag är Sofielunds svar på Ragnar Skanåker.

Men jag träffade tjugo björnar av tjugo möjliga.

Jag ska inte påstå att Tivoli stannade upp, men nog fan var det ett par jylländska familjer som tittade roat på mig när jag sträckte händerna i luften och skrek ”Yes!”.

Några bilder från Tivoli – samtliga på temat ”when in Rome”:

Grøften! Det är egentligen Ludvigs keps, men jag fick låna den.

Grøften! Det är egentligen Ludvigs keps, men jag fick låna den.

Åkband. When in Rome...

Åkband. When in Rome...

Teaterplade!

Teaterplade!

Topp sex denna fina lördag

1. Idag ska jag åka till GrøftenTivoli.

2. Min kompis Joel har blivit ölbryggare. När jag fyllde år fick jag en flaska av hans senaste bryggning. Jag vände mig till bryggaren för ett citat:

– Vi kallar den midsommarpilsner och är egentligen en brygd av malt och humle som blivit över. Freestylebryggning. Karaktärsmässigt så liknar den en amerikansk lager tycker jag men med ännu mer humlekaraktär.

Joel Börjessons officiella öl.

Joel Börjessons officiella öl.

3. Det lönar sig att skriva om mat.

När jag åt lunch på Atmosfär med mina uppdragsgivare från Turistkonsulterna (som ger ut magasinet Sweden Selected som jag är redaktör för) fick vi en extra tallrik med räkor (utöver fänkålssoppan och kalven i dillsås) från köket.

Kalv i dillsås.

Kalv i dillsås. Jag glömde fråga var potatisarna kom i från. Kanske Larsviken?

4. På tal om Atmosfär: i dagens Avspark (som ni som prenumererar på SDS har fått idag) berättar Agon om att han faktiskt fortsatt laga wallenbergare efter att vi tog med honom till Atmosfär och lärde honom laga den klassiska rätten.

5. På tal om Avspark: i samma tidning har jag grillat med Markus Halsti.

6. Min syster hade födelsedagsmiddag på Krankajen 22 ute i Dockan i onsdags.

Vi åt tapas, och jag kan utan tvekan säga att de var några av de bästa tapas jag ätit i Malmö. Rekommenderas varmt!

Krankajen 22. Lammracks med mera.

Krankajen 22. Lammracks med mera.