En fin fotbollskväll

(Disclaimer: För er som råkar följa mig på Twitter är detta inlägg i stora delar en upprepning av vad jag skrivit tidigare under kvällen, så ni kan väl kolla på Black Hawk Dawn eller nåt istället).

I 86:e minuten var jag tvungen att resa mig ur soffan, sätta mig i bilen och köra mot Mellanhedens IP.

Då stod det 0-0 på Stockholms stadion och Canal+-kommentatorn kunde inte dölja sin glädje över att Djurgården höll emot samtidigt som MFF tappade i passningstempo.

Så när Radiosportens jingel ”MÅL!” fyllde bilen i höjd med McDonalds Rosengård var jag tämligen övertygad om att det betydde DIF-seger (en optimist kan nämligen aldrig bli positivt överraskad).

Men, se, så var det inte. Jimmy Durmaz hade gjort 0-1 och kvällen var räddad.

Mellanhedens IP. 21.00. Fredagskväll.

Time for heroes med andra ord.

Vi låg under med 0-1 i paus mot Distorted Kids, som visade sig vara ett gäng brasilianare med ganska bra individuell teknik, men utan vare sig lagspel eller kondition.

Och om det är något vi kan så är det att springa.

Först gjorde Max 1-1 och några minuter sedan kastade målvaktsreserven för dagen Joel ut bollen och när den till slut damp ner vid mina fötter i straffområdet rakade jag in 2-1.

Joel sjönk ner på knä, sträckte upp händerna mot den svarta aprilhimlen och gjorde en klassisk Victor Valdés-gest.

Resultatet stod sig hela matchen ut, och den finaste fotbollskvällen på mycket länge var till ända.

Hej där nere, vi är MFF och Lokomotiv Värnhem!

Hur långt hade jag kunnat gå?

När jag nu sitter på kontoret med en av vinnarbuketterna från Fotbollsgalan i handen (inga konstigheter) funderar jag på om jag kanske trots allt hade kunnat bli allsvensk fotbollsspelare.

Det hade nog för min del i så fall handlat om jag hade kunnat maskera avsaknaden av bollkänsla med en jävla massa energi och vilja i tillräckligt hög utsträckning.

Ungefär som Peter Sørensen, för er som minns denne fotbollens gigant.

The best of two worlds

Jag tycker om två saker: krogar och fotboll.

Därför är det trevligt att resten av veckan ser ut så här:

Onsdag: Middag på Asien följt av Skånederbyt.

Torsdag: Lunch på Atmosfär med Sanna och Örjan. Korpmatch mot Idlapojkarna.

Fredag: Lunch med Per-Anders Jörgensen. Korpmatch mot FC Berget.

Hämtemat på vägen hem?

Jag gillar att vänta på hämtemat med svettiga fotbollsstrumpor. Det ger lite krydda åt tillvaron att känna blickarna i nacken från alla middagssällskap som har tagit på sig luktegott och gått på krogen.

Lördag: Middag på Sture.

Innan dess ska jag försöka få lite ekonomi i mitt fotbollstittande på TV. Jag har numera nämligen 271 kanaler som visar fotboll.

Min motivering när jag nyligen även beställde Viasat var att ”månadsavgiften kostar mindre än en kväll på Vinnys”.

Förresten är jag trött på TV-bolagen som gör det så jäkla komplicerat att se fotboll på TV. De ändrar kanalutbudet hela tiden och det krävs att man är adjunkt för att fatta vilka kanaler som visar vad.

Säsongspremiär

Nu när Allsvenskan dragit igång, Champions Leauge är framme i semifinal och det drar ihop sig till slutstrid i de europeiska ligorna är det premiärdags för det fjärde benet i det vi kallar stor europeisk fotboll:

Division 2C i Malmö-Korpen!

Vi i Lokomotiv Värnhem möter ikväll FC Röjers, som är en nykomling från trean.

Viktigt därmed att vi inte underskattar dem.

Jag lovar, till er stora glädje, att leverera analys och fakta efter matchen.

17.30 på Mellanhedens IP.

Pepp!

Lagmiddag på Indian Curry Hut

Igår gick Lokomotiv Värnhems årliga lagmiddag av stapeln och det blev ”epic”, som ungdomarna brukar säga.

Vi firade åttondeplatsen i division 2B så det stod härliga till.

Vi röstade bl.a. fram årets spelare, som blev målvakts-Christian. Mycket välförtjänt! Hann vann en fyra fernet.

Indian Curry Hut var riktigt bra, matmässigt.

Tidigare år har vi ätit lagmiddagen på Indian Haweli men det har ju snackats så mycket om curryhyddan att vi ville prova deras mat.

Några smärre blamager: De hade lite dålig koll på hur många naan-bröd vi beställt, musiken som spelades gjorde att man trodde att man var på en industritechnofest i Dresden och helt plötsligt började de servera 0,6:or som stor stark istället för 0,4:or utan att säga något. Men extra betalt tog de för dom.

Men strunt samma. Det var ett kul ställe som passade utmärkt för en aktivitet som våran.

Notan.

Fussall-lovers årliga träff, rapporten

Årets Fußball-lovers Awards är nu historia.

Vi hann med allt som vi föresatt oss, och lite till:

– Åka rulltrappa.

– Dricka öl och kolla på fotboll hos Johan i Gröndal.

– Spela ”plingpåse”. Vinnare: Leif Granlind.

– Tippa för sammanlagt 1700 kronor. Vinst: 0 kr. Inte ens på Greyhound (40 kronors insats) vann vi.

– Uppleva Söder-klichéer kring Hornstull. Alkis på systemet som stötte på den unga expediten. Annan alkis på systemet undrade högt om någon kunde hjälpa honom att hitta ”Pripps 7-2:orna”.

– Äta burgare och kolla på fler fotbollsmatcher på pub på Söder.

– Dricka fler öl (och ett och annat glas champagne och shot) på trevliga Vassa Eggen. ”Kompispris” i baren, vilket är väldigt mycket Stockholm.

– Dricka ännu fler öl i GubbrummetSpy Bar.

– Lyssna på rykten om Kanye West:s förehavanden i huvudstaden samtidigt som det sades att Jens Byggmark var på Vassa Eggen samtidigt som oss. Jag gick fyra varv i lokalerna utan att hitta honom.

– Vinnare av titeln ”Årets Fussball-lover 2009” blev Martin Johansson. Han är ÖIS:are och fick förutom äran även ett grattissamtal från ÖIS-spelaren Björn Anklev, som Gustav och Totte bett ringa och gratulera.

– Komma sist i tipspromenaden.

Vi inledde såklart med att åka rulltrappa.

Samlade!

Gustav och undertecknad, segervissa!

Martin får vinnarsamtal från Björn Anklev.

Leif, proud winner of plingpåsen.

Middag på Golden Gate.

Äsch, bara ett glas lördagschampagne.

Fler bilder här för den som mot förmodan inte fått nog.

Rapport från Fotbollsgalan

Igår kväll jobbade jag för TV4:s Fotbollskanalen.seFotbollsgalan.

Uppdraget var att göra intervjuer med alla vinnare och snabbt skicka upp texter till redaktionen i Stockholm.

Det blev som väntat ett riktigt race, särskilt med tanke på att det hela började med att Erik Hamrén meddelade på sin första presskonferens var tvungen att meddela Zlatan inte bestämt sig för fortsatt spel i landslaget.

Sedan kom större delen av kvällen att handla om Zlatan, trots att han inte var där. Det är Zlatan det.

Några höjdpunkter:

”Ett sånt leende kan man ju inte motstå” – Bojan Djordic till mig när jag vinkade till mig honom vid gröna mattan för en bild på honom och Mutumba.

”En bild här också, tack, Carl-Philip” – jag assisterar vår fotograf Charlotte Carlberg Bärg att få en bra bild på prinsen.

Att prata med Klas Ingesson direkt efter att han delat ut priset till Årets mittfältare. Han verkade riktigt lycklig och rörd.

Det var faktiskt mitt första besök i Malmö Arena, men jag kan inte ge er något betyg eftersom jag anlände klockan 15.30, gick lite vilse, hittade pressrummet och stannade där till 22.30 (undantaget stunden vid gröna mattan).

Men att det pågick festligheter längre upp förstod jag av basdunket att döma.

Adam Alsing undrade om Caroline Seger (mittfältare) skulle vinna Årets forward också, och sedan verkade han inte veta att hon skrivit på för Philadelphia nästa år och därför inte kan komma på tal som Årets allsvenska spelare då.

Galan i övrigt fick jag ingen bra uppfattning om. Jag såg den bara högst sporadiskt på skärmarna.

En radiosportenkille gjord en lång, högljudd och mycket träffande Lagrell-imitation mitt i pressrummet.

MFF:arna lyste med sin frånvaro på scenen (förutom bröderna Andersson), men stora delen av kansliet paraderade förbi på gröna mattan framför mig, till deras stora glädje.

En gång till: ”En bild här också, tack, Carl-Philip!”.

Ett par av mina texter:

Zlatan fick guldbollen igen: ”Det har blivit många guldbollar”

Källström Årets mittfältare: ”Kan tänka mig att bli lagkapten i landslaget”

Olof Mellberg blev Årets mittback: ”Kan inte övertala Zlatan att fortsätta”

EXTRA: Zlatan funderar på att sluta i landslaget

Stahre blev ”Årets tränare”: Det är kosmetika

Gröna mattan på Fotbollsgalan

Gröna mattan.

Marcus Allbäck och Erik Hamrén på presskonferensen.

Fotbollsgalan

John Steen Olsen Fotbollsgalan

Guldbollen i händerna på John Steen Olsen, Ajax scout i Skandinavien.

Prins Carl Philip och Olof Lundh

Prinsen, och min uppdragsgivare Olof Lundh.

Zlatanobservationer i Malmö

Nu när det är sommar är Zlatan ledig från sitt jobb som fotbollsspelare i Inter. Då hänger han runt i Skåne, och som ett brev på posten börjar rapporterna från folk som ser honom dimpa in.

Någons kompis hade sett honom på invigningen av strandklubben Martin & Martin i Åhus häromveckan.

Min kompis Cecilia hade sett honom i Västra hamnen, utanför Bar Italia närmare bestämt, en eftermiddag tidigare i veckan. Inte direkt det bästa stället i Malmö en het sommardag om man vill hålla låg profil, men Zlatan verkade trivas bland autografjägarna.

Överallt tisslades och tasslades det ”Zlatan, kolla Zlatan”. En tant var däremot lite mer rättfram. Hon gick fram och gav Zlatan en stor bamsekram när han väntade i glasskön.

Tjänar man en trillion kronor om året på att spela fotboll så kan man nog ta att tanter kramar om en på stan.

Så har det gått för Lokomotiv Värnhem

Ni är säkert många där ute som undrar lite hur det egentligen gått för Lokomotiv Värnhem i säsongsupptakten i division 2B Ideela i Malmökorpen?

Efter kvällens vinst mot Günthers med 1-0 har vi två vinster, två oavgjorda och en förlust. Åtta poäng, vilket torde betyda att vi ligger bland de främre lagen i en haltande tabell. Inspirerat spel och bra värvningar.

Och eftersom denna blogg heter renntun.se kan jag tala om att jag gjort ett av våra sju mål.

Smolket i glädjebägaren är att förra matchen, mot Gyllene Triangeln, slutade med ett ordentligt bråk. Matcherna mot Gyllene Triangeln brukar vara tjafsiga, men denna gång gick det över gränsen när en av deras killar lappade till en av våra efter slutsignalen.

Komplettering: Vi leder serien!

17 av 84

Idag deltog vi, fast vi inte fattade det på förhand, i SM i Fotbollskunskap som anordnades av Fotbollskanalen.se och Offside på Debaser.

Vi trodde mest att det skulle vara en trevlig quizkväll, men det visade sig vara dead serious. Jag fick 17 av 84 poäng, och det berodde inte på att jag var kass utan på att frågorna var svåra.

Vem kan rapa upp Craig Bellamys samtliga nio klubbar i karriären, inklusive utlåningar? Jag var glad över att pricka in Newcastle och West Ham.

Det kunde vissa andra. En kille hade rest ner från Göteborg bara för att vara med.

Nåväl. Innan quizzet intervjuades Daniel Andersson och Anders Andersson av Tony Ernst. Innan intervjun pratade jag lite med dom och frågade Daniel ”och hur är det med låret då?”, följt av skratt. Jag skulle vilja veta hur många gånger han fått den frågan i dag…

Själva intervjun var väldigt underhållande. Andersönerna berättade öppenhjärtligt och med mycket humor om incidenter under sina karriärer. Daniel berättade t. ex. om när alla hans vänner ville komma ner till Venedig när han spelade där.
– Och varje gång fick man dra ut dom på sightseeing. Suckarnas bro… jag vill aldrig mer se den där staden.

Tony intervjuar Daniel och Anders

Tony intervjuar Daniel och Anders.

Någon som kan Johan Elmanders moderklubb?

Hamburgare på Debaser

Burgaren. Hyfsad, men 150 kronor för en burgare är nog fan dyrast i stan.

Kicki Bengtsson! Anders klämde till med denna kultspelare när han skulle pricka in lagkapten i dam-VM 2003.