Dagens cykelparkering

17 augusti, 2010
Imponerande dumt.

Imponerande dumt.

Man hade ju kunnat tänka sig att personen som äger cykeln på bilden ovan hade kunnat ställa den på andra sidan stället och därmed inte blockera tre cykelplatser.

Men det vore väl för mycket begärt.

Plats: Djäknegatan.

Markus Halsti

17 augusti, 2010
Markus Halsti

Markus Halsti

Igår spenderade jag alltså eftermiddagen med Markus Halsti på hans gård på Gamla väster.

Reportaget får ni läsa i matchprogrammet inför Elfsborgs-matchen, och jag tänker därför inte avslöja allt för mycket här.

Men Pep kommer spela en central roll i sammanhanget.

Ikväll spelar Markus 90 minuter med U21, och inom ett par veckor borde han vara upp i samma form som de övriga spelarna.

Jag blir alltid glatt överraskad när jag hör att folk läser det som man skriver.

Därför var det roligt att höra Markus berätta att spelarna alltid läser matchprogrammet i omklädningsrummet inför match. De brukar vara på plats två timmar innan avspark och den första halvtimmen händer inte så mycket.

Då passar de på att läsa programmet, och särskilt noga läser de spelarintervjuerna för att hitta roliga citat som de intervjuade spelarna sagt.

Markus hade förresten precis tagit ner den Argentina-flagga som han haft i fönstret på önskemål av killarna i Svensson-butiken i samma hus (som ju har rötter från Argentina).

Bastardmiddag

16 augusti, 2010

Efter att regnet pajat fotbollslördagen på Stadion fick vi skjuts in till ett regnigt, deppigt Lilla torg där vi tog ett pissljummet glas vitt på Moosehead. Den krogen övertygar inte direkt…

Därefter middag på Bastard där min kompis Ivan som vanligt stod i köket tillsammans med Andreas D.

Sedan jag var på Bastard senast har de lagt om sin menyn och gjort en Atmosfär, det vill säga satsat på enbart mellanrätter som bärs in allteftersom. Tyvärr kom våra rätter på tok för snabbt på varandra. Jag ser gärna att det dröjer lite längre.

Vi åt burrata, en av de omtalade vedugnsgrillade pizzorna, en planka kallskuret och en strut svålar!

Bastard

Svålar!

Dagen efter gick vi återigen till Stadion. Denna gång var det lite varmare, för att utrycka sig milt.

Jag lyfter på min lilla hatt och kan bara uttrycka min beundran inför årets MFF.

Jag är den förste att erkänna att jag undrade hur laget skulle kunna komma topp-fyra inför säsongen, men jag är jäkligt glad att jag inte bestämmer.

Imponerande att hinna göra en 1-0-banderoll över natten

Imponerande att hinna göra en 1-0-banderoll över natten

Idag besökte jag och fotograf-Jesper Markus Halsti och hängde på hans gård. Mer om det i kommande inlägg.

Blandade krognyheter och fiskprisdiskussioner

16 augusti, 2010

Att Mai Thai-båten ska bort från Dockan har stått klart ett bra tag. Men att den ska placeras bredvid Prins BernhardSkeppsbron kanske inte är lika välkänt? Hur som helst blir det ett lyft för Dockan.

Snart öppnar ju Peter Skogström krog i ett av de nybyggda husen där nere. Med tanke på hur bra Skogströms i Slottstaden var när det begav sig ska det bli roligt att se vad det blir för typ av restaurang.

Jag träffade kocken Olle Tagesson (tidigare kökschef på Doc Italiano på den tiden den krogen var riktigt bra) på PatéPaté i Kødbyen igår eftermiddag för en intervju för Magasinet Skåne. (På tal om Kødbyen: snart öppnar en ny, italiensk krog där som ska heta Mother).

Han berättade om en ny, snygg vietnamesisk restaurang på Östra Förstadsgatan. Eftersom jag personligen sällan rör mig kring Värnhem har jag missat stället, som öppnade för ett par veckor sedan.

Någon som varit där?

Annars snackas det ganska mycket i krog-Malmö om Bongs åsikter om vad fiskrätter får kosta.

Jag noterar att Bong anser att 235 kronor för en spätta meunière Årstiderna by the Sea är på tok för mycket, medan en gravlax på lunchen Delikatessen för 165 kronor bara är ”lite väl mastigt”.

Om en rätt inte är bra tillagad spelar det ingen roll vad den kostar. Poängen är att 235 kronor för en fiskrätt på en bra krog kvällstid inte är dyrt (om det inte är fuskfisk som pangasius eller id, typ).

Fisk är en dyr råvara.

Men det var väl ett himla gnällandes på festivalen

14 augusti, 2010
Foto: Kasper Dudzik

Foto: Kasper Dudzik

Varje sommar, cirka ett par veckor innan Malmöfestivalen drar igång, drar festivalgnället in över oss, ungefär lika välkommet som en kallelse till Bilprovningen.

I år fick Malmöborna möjlighet att gnälla lite extra i Sydsvenskan.

”Är festivalen för billig eller dyr” löd frågan.

Majoriteten tyckte att den är för dyr.

Renntun.se kommenterar gallup-resultatet: – Näääää? Är det SANT???

För det första: frågar man en kommuninvånare om något är för dyrt eller billigt kommer de alltid säga ”18 miljoner kronor, det låter som väldigt mycket pengar så jag får nog säga att den är för dyr”.

Allt är för dyrt om man frågar en Malmöbo. Må det vara jordgubbar, blöjor och rondeller.

En smart människa med miniräknare räknade ut att festivalen kostar 60 kr per invånare. Det är fan ingenting sett till vad man får. Gå ner på stan och se en halv konsert så har du gått med vinst.

Dessutom omsätter alla gästande Dalby-bor en jäkla massa pengar i stan, och allt hamnar inte i turnerande älgkebabförsäljarnas fickor utan även i olika kulturföreningars kassor vilket gör att deras behov av kommunalt föreningsstöd minskar. Bara ett exempel på hur man kan vända på saken.

The big picture folks!

Jag kan tycka att Sydsvenskan borde följt upp reportaget om festivalens kostnad med en text om hur mycket festivalen omsätter.

100 000 personer i centrala Malmö en fredagskväll spenderar väldigt mycket pengar = bra för kommunen.

The big picture folks!

Sen finns det ett par andra gnällkategorier:

1. De som tycker festivalen har för dåligt utbud.

Säg en gatufestival med ett så bra kulturellt- och musikaliskt utbud som Malmöfestivalen? Visst, någon enstaka Markoolio-akt blir det väl på stora scenen, men sett till hela festivalen är den ett underbart tvärsnitt av Malmös kulturella liv.

2. De som valt att bo mitt i city och tycker det är jobbigt att det helt plötsligt kommer massa folk till de två största torgen i Sveriges tredje största stad.

Det är ungefär som att flytta till landet och sedan klaga på att det är för mycket åkrar utanför fönstret.

3. De som gnäller på festivalen för att det är det man ska göra.

Man ska säga ”festivalen, usch, dit går inte jag” om man är Malmöbo. Sen går dom dit ändå, kanske för att se ett kletzmer-band på Gustav.

4. De som gnäller på att människor från kranskommunerna väller av Pågatågen för att gå på festivalen.

De är nog värst. Isolasionistiska jävlar. Bygg en mur innanför ringvägarna och anställ minutemens från Texas som kan ränna runt bland buskarna och fråga passerande om de är från Kävlinge!

5. De som skriver 2421 tecken gnälligt blogginlägg om de som gnäller.

Nu ska jag bli lika frisk som ”Danne”

12 augusti, 2010

I denna omgångs matchprogram har jag intervjuat Rickard Dahan (dagen efter intervjun åkte han upp till Stockholm för att jobba med landslaget) och Greger Andrijevski, samt Pierre och Daniel från företaget CareDirect som hjälper MFF med vad spelarna ska äta, kosttillskott och vitaminer.

Jag fick med mig en ask vitamintillskott efter intervjun, samma tillskott som bidragit till att Daniel Andersson inte varit sjuk en enda gång i år.

I måndags började jag ta pillren, som ska hjälpa immunförsvaret att sätta igång direkt.

Samtidigt började Ludvig på dagis igen efter sommaren.

Nu är det upp till bevis för pillren, med andra ord.

*********

På tal om något annat: personligen gillar jag lördagsmatcher, även om jag vet att det är förödande för klubben med tanke att det knappast är optimalt ur publiksynpunkt.

Efter matchen har jag bokat bord på Bastard. Det ska bli gott med en pizza ur deras vedugn på gården efter åttonde raka hemmasegern.

Störiga journalistuttryck

11 augusti, 2010

Jag stör mig ofta på journalisters användande av branschuttryck i icke-branschsammanhang.

Vi (just det faktum att jag är diplomerad journalist ger mig legimitet att gnälla på mitt eget skrå) använder kanske inte fler branschuttryck än andra yrken, men det faktum att vi kan sprida uttrycken till stora delar av världen (ej Skånskan alltså)

Sydsvenskans journalister har lagt sig till med en ovana att säga ”i pappret” när de menar papperstidningen.

Som om det tar för lång tid att skriva ”papperstidningen” eller bara ”tidningen”.

För så himla internetifierade är vi väl ändå inte än så att vi tänker ”jaså webben” när någon säger ”tidningen”.

Nästa störmoment i mitt uppenbarligen ganska innehållslösa liv just nu (eftersom jag skriver detta inlägg) gäller Studio Ett i P1.

Idag sa en av programledarna (de är två programledare eftersom de tycker det är sådär lite CNN-coolt, men eftersom de ideligen pratar i mun på varandra, blir tysta direkt, pratar i mun på varandra igen och sedan blir tysta igen faller det hela pladask) ”oj, nu kom en flash (”flashen” gällde att Alshammar tagit guld i sim-EM, och nej, jag hörde inga bilar som körde runt och tutade på gatorna strax efter meddelandet).

En flash innebär att TT anser att något är jädrans viktigt (vilket man med fog kan ifrågasätta när det gäller sim-EM eftersom simmarna har mästerskap i olika typer av bassänger fem gånger per år samt envisas med att simma trehundra olika distanser med fyra olika simsätt).

Men Studio Ett-programledaren säger alltså ”flash” istället för ”oj, nu fick vi precis höra att/ett meddelande om/in en nyhet om att Alshammar tagit guld”. ”Flash”.

Detta är P1. En av Sveriges statliga kanaler för information om världen, döden och skalbaggar för svenska folket.

Inte en eftersittning med tjeckisk pilsner (journalister dricker bara det) efter Publicistklubben.

Tisdagslistan

10 augusti, 2010

1. Jag är irriterad över att mitt sidhuvud inte funkar (igen) i vissa webbläsare. Någon på min webbutvecklingsavdelning bör avgå. Någon gång innan, förhoppningsvis innan Skåne ligger under vatten, ska jag uppdatera utseendet på bloggen till något mer kontemporärt.

2. Salads&Smoothies är bäst, no protest.

3. Jag håller just nu på med intervjuer för Sweden Selected för fullt (magasinet som ska ut på ryska marknaden och som jag är redaktör för). Idag var jag på Renaissance Malmö och träffade hotellchefen. Det slutade med att jag satt och gav konsultråd kring Malmöbornas lunchvanor.

4. Vi hade kräftskiva i lördags. Det var fantastiskt.

5. Presenter jag fick när jag fyllde 32: En teckning, en mixer, en datorväska, en öl bryggd av Joel, en Iphone-hållare, Doktor Glas och The Wire alla säsonger-boxen. Min mamma köpte boxen nere på Hansa. Hon tvekade dock när hon hörde priset, men då sa en man bakom henne: ”Du måste köpa den till honom. Du måste!”.

6. Iphone-hållaren gjorde att jag kunde lyssna på musik när jag sprang igår och av bara farten slog jag nytt personligt på min runda till parken och tillbaka. In ya face, Haile Gebreselassi.

7. Ikväll var det höstpremiär i Korpen. Vi förlorade med 0-6 mot FC Lindeborg. Inte en match som jag kommer inleda mina memoarer med.

8. Det är väldigt kul att vara MFF:are just nu. As we speak förbereder jag en intervju till Elfsborgs-programmet som ska innehålla en grill, bland annat.

9. Dessutom är det fullt upp med nytt nummer av Magasinet Skåne, som går bättre än någonsin. Denna punkt, samt flera andra på denna lista, kan ni med gott samvete kategorisera som ”ointressant snack om Måns jobb”.

10. Jag läser just nu Kalle Linds bok ”Människor som gått till överdrift”. Det är den bästa bok jag läst sedan rädslan milleniebuggen lamslog landet.

ÖSK och Yksel

7 augusti, 2010

Välbesökt träning på konstgräset

Ricardinho tränar på att komma runt på kanterna.

Anders Andersson tolkar åt Yago

Anders Andersson tolkar åt Yago

Igår gjorde jag en intervju med Rickard Dahan och Greger Andrijevski till matchprogrammet.

Med på träffen var även leverantörer av kosttillskott, som berättade massa intressanta saker om hur den individuella kosthållningen ser ut i laget.

I matchprogrammet avslöjar vi vad ”Gische” äter till frukost. Tidningen kommer ut inför matchen mot Gefle nästa lördag.

Jag hann dessutom se slutet av träningen på konstgräset innan laget satte sig på bussen till Örebro (inget chartrat plan denna gången).

Konstgräs känns inte längre som något hinder för MFF. Snarare en bra förutsättning för snabbt spel längs med marken, som ju varit det som gjort att MFF ligger i topp i år.

Jag råkar fylla år idag, vilket gör matchens resultat ännu mer avgörande än vanligt. Vi ska äta kräftor i trädgården direkt efter matchen, och jag vill fan inte sitta där och känna att några närkingar (full disclosure: jag är född i Örebro) pajat dagen.

Så jag är övertygad om att MFF vinner så länge de är koncentrerade och spelar som de brukar.

Jag har förresten glömt att berätta om loge-besöket under AIK-matchen. Kristoffer Bottolfsen som driver Servicepartner (som har lokaler i Stadion) bjöd in mig och Helen till sin loge på västra läktaren. God mat, öl, kul snack och bra platser.

Samt Yksel Osmanovski som en av de andra gästerna.

Det är alltid intressant att höra en spelare med erfarenheter som Yksels kommentera transferrykten, laguttagningar och spelares beslut på planen.

I Bottolfsens loge. Yksel längst till höger.

I Bottolfsens loge. Yksel längst till höger.

Fan, man har börjat bli van vid vadderad stol.

Fan, man har börjat bli van vid vadderad stol.

Som vanligt magnifikt tifo.

Som vanligt magnifikt tifo.

Nya Far i hatten

6 augusti, 2010

Far i hatten-lunch

Igår åt vi redaktionslunch på Far i hatten efter vårt redaktionsmöte med Magasinet Skåne.

Om du missat det, så kan jag berätta att Far i hatten har fått nya krögare. Det blev varken Carib Kréol eller Möllevångsgruppen (som det ryktades om), utan en kille som heter Patrik Melin som tog över krogen som misshandlats av olika arrendatorer så länge.

Tillsammans med en engelsk kock i köket har han förvandlat Far i hatten från något man gick runt till ett ganska trevligt ställe med popquiz, husmanskost och bra vegetarisk mat. Och så lite squaredance på kvällarna.

Läs mer i senaste numret av Magasinet Skåne. Intervjun var jag av pressläggningsskäl tvungen att göra när Far i hatten precis hade öppnat, vilket innebar att det igår var intressant att se vad som hade hänt efter de första månaderna.

Vi åt wienerschnitzel (fast det var ju snarare panerad schnitzel, och inte gjord på kalv) som var helt okej. Monne beställde den vegetariska böngrytan och kommenterade denna med att ”det märks att det står en vegetarian i köket”.

Inne i Far i hatten är det skitsnyggt med vita väggar och blandade femtiotalsmöbler. Utomhus har det piffats upp, men det saknas lite växter, dukar och andra attiraljer för att det ska bli riktigt inbjudande. Det är lite för kalt, helt enkelt.

Men väl värt ett besök. Ölutbudet är grymt, kan jag tillägga. Dugges m.m.