Per-Anders mobilfotograferar sin mat och jag mobilfotograferar honom när han gör det. Ja, vi jobbar inom media.

Idag åt jag och Per-Anders Jörgensen lunch på Jensens Bøfhus.

Anledningen var att vi båda var nyfikna på:

1. Vad är det som gör att folk köar för att få äta lunch där?
2. Hur smakar en lunchbiff för 49 kronor?

Vi fick svar på båda frågorna:

1. Folk gillar koncept. Jensens Bøfhus är troligen det mest tydliga konceptet på restaurangmarknaden (bortsett från snabbmatshaken) och tydligheten gör att folk tycker om att gå dit enligt devisen ”man vet vad man får”.

Dessutom tycker folk om Danmark och danskt krogliv (sen kan man ju diskutera hur representativt Jensen egentligen är).

I Sverige är man alkoholist om man dricker öl på lunchen. Det är man inte i Danmark, per se. På Jensen går det därför bra att dricka en Hof på fredagslunchen enligt den något haltande logiken.

2. Om du bara har 49 kronor och ska äta lunch i Malmö är detta troligen det bästa du kan få (bortsett från falafel).

Flankbiffen var habilt grillad, relativt saftig och hade acceptabel konsistens. Den friterade potatisen funkade också.

Som ni hör – jag skiter inte ur mig några översvallande, adjektivfyllda gourmandformuleringar i stil med ”den finaste”, utan konstaterar bara att Jensens funkar. Varken mer eller mindre.

Men de blommiga västarna som servispersonalen bär fixar jag inte.

Affärsidén hos Jensen är nog att man ska gå dit och beställa 49-kronorsbiffen och sedan dricka öl, äta glassbuffé, beställa sidosallad och fan och hans moster. Jag och Per-Anders tog varsin 49-kronors och isvatten.

Om alla gör så konkar troligen kedjan, skulle jag gissa.

Potatis. Persilja. Sås. Kött.