Topic of the day igår var självfallet Per Magnussons artikel i fredagens Punkt SE om den superorganiserade Malmösvartklubben Inmission. Klubben har i princip varit som vilken annan klubb som helst, förutom att den i lagens ögon är olaglig. Men med Myspace-sida, vakter, legkontroll, sedvanligt barutbud (första svartklubben i Malmö som inte enbart säljer Sort Guld?) och riktigt bra dj-bokningar througout hösten har Mission varit den senaste tidens hotspot efter klockan tre i Malmönatten. Artikeln var dessutom totalt fri från moraliseringar och krimnotisjournalistik. Tonen i artikeln var väldigt bra, anser jag. (Den verkar inte finnas på nätet dock, tyvärr).
Några som jag träffade under kvällen tyckte inte att Punkt SE borde ha skrivit om klubben, eftersom de menade att publiceringen kan leda till att klubben tvingas stänga. Att polisen är fullt medveten om allt som händer i Malmönatten tvivlar väl ingen på, men en del menar att artiklar som den igår kan leda till att polisen pressas att stänga ner verksamheten. Klagande grannar, knark, kriminalitet och bråk brukar annars vara anledningar till att polisen stänger svartklubbar. Ingen av dessa faktorer existerar i Inmission-fallet, så uppmärksamhet i media skulle därmed vara en bidragande orsak till en nära förestående nerstängning menade man.
Men en tidning kan inte ta sådana hänsyn. Att halva klubbmalmö samlas kring en och samma klubb, vars verksamhet är såpass välorganiserad som Inmissions, efter klockan tre är en bra nyhet som det är helt att skriva. Det verkar som om de flesta håller med om detta resonemang, men av själviska skäl vill de självfallet att den tysta överenskommelsen som gäller för Inmission ska fortsätta så att klubben ska kunna leva vidare.
För protokollets skull: Dygnet Runts officiella blogg dyngan.se har redan skrivit om klubben flera gånger. Här, här och här är tre exempel.
Förresten: är inte hela poängen med en svartklubb att den bara ska existera under ett par månader för att sedan leva vidare för alltid i nostalgiska konversationer över myntadrinkar i vänstra delen av Jerikos bar?
Här är förresten ett par exempel på god fotojournalistik från gårdagen:
Helen på Bridgestreet.
Mobilkonst. Beckmans. Kreativt utlopp. Ja, ni fattar.
Margret på Bridgestreet.
Alfons sportar Discobelle-haklappen.
Martin T lånade ett par glasögon. Ni ser väl vem han är lik?
Vi bevittnade ett historiskt ögonblick hemma hos Emma och Martin. Välkommen hem, ”Chrille”!
Myntadrinkarna på Jeriko, är de inte Sveriges sämsta? Vad är grejen med att inte muddla råsockret med spriten och de 4 myntabladen? Att tugga råsockret och skölja det med sodavatten och whiskey/rom är vidrigt. Vet inte varför jag varje gång jag är där får för mig att beställa in en, jag gör det aldrig någon annanstans.
Juldagsracet
Sex klubbar, fem timmar, två städer. Vilken bättre natt finns det för seriäs klubbhopping än juldagens? Jag hoppade i dansskorna, laddade kameran och gav mig ut på en av årets mest fullspäckade utekvällar.
00.00 Utanför Hercules och Storto…
Alla drinkar med mynta bör undvikas menar jag!
Haha, tycker att en bra Mint Julep är bland de godast drinkarna…
Jag lovar att prova, men jag lovar inte att jag kommer tycka om den, deal?
Deal! Se till att få en kraftig bourbon i bara och att inte beställa in den på Jeriko
[...] Precis som jag skrev i samband med att Punkt SE för några månader sedan uppmärksammade Malmö, och förmodligen Sveriges, mest organiserade svartklubb: det är helt rätt att skriva om den. Den redaktion som väljer att inte skriva om den avsäger sig sitt journalistiska uppdrag. [...]