Jag har börjat gå på cirkelgympass på Friskis & Svettis på Heleneholm.
Det är inte så långtråkigt som gymmet och ger både svett, flås och styrka, vilket passar bra nu när det inte är särskilt roligt att jogga utomhus. Dessutom stundar en lång korpensäsong och då krävs det att man skött sin försäsongsträning.
Jag är dock inte en särskilt van pass-besökare och har haft lite svårt med tre grejer så här i början:
1. Koordinationen
En stor fördel med cirkelgym är att ett sådant pass innehåller minimalt med rörelser som kräver koordination.
Men under uppvärmningen kommer jag inte undan. Då ska man röra armar och ben samtidigt i takt till musik.
Det klarar inte jag, och det brukar ta 10-15 sekunder in i rörelsen innan jag hittat rytmen, och då brukar ledaren redan vara inne på nästa rörelse.
Jag förbannar evolutionen/gud för att jag inte fick koordination som gåva vid födseln.
2. Efter passet-klappen
När man är klar ska man klappa lite avmätt, och helst med slappa handleder.
Det känns väldigt mycket ”So you think you can dance”.
3. Peppningen
Ledarna på cirkelgymmet är väldigt bra och peppande.
Men, det var lite svårt att vänja sig vid att någon stod två decimeter framför mig, hållandes i maskinen så att motståndet ökade och samtidigt skrek ”Jag kan! Jag vill!”
Men vet ni?
Alla dessa grejer har jag nu kommit över (okej, inte koordinationen, men vissa saker är konstanta) och nu klappar jag alltid lite extra hårt och klämmer även ur mig ”Bra jobbat!” till de som står närmast, och gestikulerar till ledaren att denne ska komma bort till mig för att dra i maskinen så att motståndet ökar.
Cirkelfys är skitkul! Inte ett ”plocka äpplen” så långt ögat når!
Fast jag tror att vi plockade äpplen på en uppvärmningen en gång…
Förmodligen ett undantag som bekräftar regeln!