Det var ömsom vin, ömsom vatten när vi åt middag på hypade Belle Epoque igår kväll.
I den positiva korgen lägger jag stämningen, inredningen, trägolvet, servicen och den för kvällen gästjobbande sommeliern (mer om det längre ner).
I den negativa korgen lägger jag hjorten (den får plats där, jag lovar).
Jag gillar verkligen Belle Epoque, men tallriken med hjort (serverad med potatismos) som jag åt igår kändes som något man fick på Metro 2005.
Dels var det på tok för lite mat. En rätt på en krog av detta lite mer rustika slaget ska vara rejäl, och även om hjorten var fint tillagad satt man med ett hål i magen efteråt (som visserligen stillades en smula av den spontant improviserade ostbrickan).
Det var dock sympatiskt att de serverade flera inälvsdelar av hjorten, samt att menyn inte innehöll något fläsk eller nötkött utan bara fisk, veg och vilt (bortsett från den lilla amuse bouchen).
Men tillbaka till ostbrickan. En sådan saknades nämligen på dessertmenyn, men sommeliern för kvällen antog utmaningen och passade på att ge oss en trevlig lektion i hur olika ett dessertvin kan smaka beroende på osttillbehör som serverades till osten. Kul, personligt och lärorikt!
Den komprimerade menyn, inställningen, det öppna köket och stämningen bådar gott. Det tar ett tag att hitta rätt, och jag är säker på att Belle är på rätt väg dit.
Krogen är ännu ung, så jag tror säkerligen att den kommer växa till sig, men baserat på intrycken från mitt besök igår är man än så länge en bit från Tempo, Brogatan och Mrs Brown.
En förrätts-terrine som krogen ”bjöd på”.
Hjorten.
Ostbrickan.
Kan bara hålla med, fick visserligen rådjur utan innälvor, men portionen var på tok för liten. Tyckte däremot att efterätten fyllde min kräva rätt bra. Men som sagt, det är inget att jämföra med jensens bofus sagolika portioner!