Jag har varit inne och snurrat runt på hemsidan för hotellet som vi ska bo på i Alanya.
Jag stötte då på denna bild:
Tjejerna i mitten är med på alla bilder på hotellsajten och de sitter lika stelt artigt och ser lyckliga ut på varje bild
Men med tanke på hur noggrann fotografen varit med att få med dessa tjejer att se så lyckliga ut så kunde man väl förväntat sig att han i alla fall bad killen med sombreron att sträcka lite på sig?
Jag gillar På Besök för att:
- Inte alla dricker öl. Det finns tjejer som dricker läsk och snackar skit om sina call-centerjobb.
- Ölsortimentet är riktigt bra. De flesta ställen som vill profilera sig som ett ölställe tar in vartenda öl som finns att tillgå på den norra hemisfären. På Besök har istället valt ut ett tjugotal sorters öl som de gillar. Igår drack vi veteölet Biskops Stefans Kalk från Sigtuna Brygghus.
- Innehavaren har en snygg, rutig mössa.
- På Besök är faktiskt vår närmsta krog, bortsett från He Cheng på Lantmannagatan.
- De serverar en burgare som saknar motstycke. Sir Tobys, se och lär.
- Nobelvägen är en fantastisk gata, trots att den numera inte är en allé, vilket den var för sjuttio år sedan. (Se där, en gratis historielektion! Den som sa att man inte lär sig något på internet kan väl gå och sätta sig på dass).
- Suverän service.
- Det ligger inte mitt på Möllan.
Nästa vecka åker vi till Alanya, Turkiet.
Det bästa som finns i världen: väggen av värme som slår emot en när man stiger ur ett charterplan.
Numera ingår jag i Magasinets Skånes redaktion och i det nummer av tidningen som kommer ut i dagarna kan man läsa resultatet av detta.
Jag skriver om nya Akropolis i Slottsparken, Johan P, 100-års jubilerande Grand Hotel i Mölle (ett ställe med fantastisk historia) och har kollat av med Henrik Stenson vilka skånska golfhål han håller högst. Plus min lista och lite annat.
Dessutom innehåller det nya numret ett Mats Weman-singerat porträtt av Anna-Lena Brundin och ett kul reportage av Kristina Olsson i vilket hon förklarar vad fan det här med hygge egentligen är.
Dessutom finns vi på Facebook numera. Om du blir medlem i gruppen hittar du ett riktigt bra prenumerationserbjudande där.
På Katrinetorps gård kan man göra flera saker:
1. Man kan äta riktigt bra lunch på Klein’s mat. Idag åt jag lammkorv med coleslaw.
2. Man kan kolla på påfåglar (onbirds på engelska). Idag såg jag för första gången en påfågel med utfällda fjädrar!
3. Man kan strosa i den stora köksträdgården och studera mäktiga kronärtskockor, jordärtskockor och sparris, med mera med mera.
Om du inte vet var det ligger, så ligger det här. Femtio meter från det Bauhaus som du säkert besöker femtio gånger per år utan att ha vetat vad som gömt sig på andra sidan motorvägen.
Vi har spenderat några trevliga dagar på Flatön norr om Orust tillsammans med Joel och Petra Joels föräldrar Håkan och Lotta har ett fantastiskt fint ställe.
En dag rodde jag, Joel och Håkan ut till en mycket hemlig plats för att plocka ostron. Vi hade i princip kunnat fylla båten, men vi nöjde oss med ett trettiotal till kvällens skaldjursfest som även inkluderade havskräftor, räkor och krabba. Dessa plockade vi dock inte i havet, utan i fiskboden.
Ostronen var japanska och låg bland musslorna på grunt vatten. De svenska ligger begravda i dyn och för att få upp dessa krävs det att man har någon form av maskinell utrustning. Men de japanska var dock bara att plocka, ta med hem och sedan öppna med en kniv.
Joel gratinerade hälften av dem, och den andra hälften åt vi med lite citron.
Basilikatävlingen är i full gång.
Dan har nyligen sått sina frön till sin basilika och kallar det för en “MYCKET MYCKET stark start”
Själv planterade jag om min basilika i en större kruka idag:
Jag börjar så smått fundera på ett lämpligt sätt att kora en vinnare.
Dan, vad säger du om att vi ses på Solde den 1 september med våra respektive växter och sedan får måttbandet avgöra?
Nä, vi kör väl ett litet bildspel från vår segelsemester förra veckan i svärföräldrarnas båt i skärgården på ostkusten?
Bonus för prenumeranter: den sällsynta westien fångad på film för första gången:
Jagar westie på klipporna from Måns Renntun on Vimeo.
Vad tror ni? Kommer den ge mig en ryggsäck om jag skickar in den till “Mitt i naturen”?
Jahapp, då har man varit med i TV igen.
Igår spelade Strix nämligen in ett avsnitt av deras nya TV-serie “Kniven mot strupen”, som ska bli en slags variant av Gordon Ramsays “Kitchen Nightmares”.
I Strix-versionen är dock Ramsay utbytt mot Alexander Nilsson, som har ett matlagningsprogram på TV3 som jag tyvärr missat.
Upplägget är att Nilsson tar sig an en krog som har det tufft (i Dal Cuores fall har gästtillströmmningen varit för dålig) och på tre dagar ändrar han det som han bedömer behövs ändras.
Nåväl, jag hade blivit ombedd att komma till Dal Cuore på Davidshall eftersom jag skrev om krogen i samband med öppningen (för Allt om Malmö/Punkt SE) och då tyckte det var ömsom vin, ömsom vatten.
Att ha en meny som var till hälften spansk och till hälften italiensk funkade inte alls, tyckte jag då 2007. Det blev bara förvirrande och man visste inte riktigt vad det var för en typ av krog.
Vid ankomst intervjuades jag först på torget av tv-teamet och sedan fick jag och Helen hugga in på den nya menyn, som var mindre och mer kvarterskrogsaktig. Jag åt risotto till förrätt och lammkorv till huvudrätt. Klart godkänt, men det gäller ju att det sympatiska krögarparet Florenda och Besnik håller nivån även när tv-teamet och gästkocken åkt vidare till nästa stad.
Efter avklarad middag var det på nytt dags för intervju, denna gång ute på Erik Dahlbergsgatan.
Krogen heter numera Amilia, efter krögarparets lilla 1,5-åriga dotter som kom ut och gjorde slängkyssar åt alla. Det hela kommer visas framåt årsskiftet om jag minns rätt. Mattias Kroon var också på plats, liksom ett femtontal andra gäster.
Lustig detalj 1: tv-teamet filmade oss när vi gjorde entré på krogen och precis innan vi klev in kom Musse Hassewall gående på trottoaren. Jag blev lite perplex och undrade om han skulle ta livtag på mig som en del av programmet. Han gick dock förbi.
Lustig detalj 2: min vana trogen mobilfotograferade jag maten, som ni ju kan se nedan. Det tyckte kameramannen var roligt, så han uppmanade mig att göra om det när kameran rullade.
På det hela taget var det en skitkul kväll men det är lite underligt att ha en kamera femtio centimeter från ansiktet när man äter potatispuré och samtidigt försöker ignorera den. Kameran alltså.
Suck. Alla dessa avtal man måste skriva på samtidigt som man tar sig ett glas.
Förrätten. En liten risotto med karl johanssvamp.
Merquez, lammkorven.
________
Sydsvenskan skrev om programmet tidigare i veckan här och här.
Det finns en buss i Malmö som just nu har feta problem med bromsarna.
Den trafikerar linje 35, som både stannar utanför mitt kontor på Djäknegatan och utanför mitt hus på Sofielund.
Gnisslandet hörs troligen till Merkurius och det har nu pågått i fyra dagar.
Kan ingen på Skånetrafiken smörja bromsarna?
Jag åker iväg och seglar på ostkusten några dagar nu, men när jag kommer hem ser jag gärna att vi kan sätta en bock vid sidan av detta inlägg, okej?