Renntun.se

Varje gång man är på Solde dyker det upp en frågeställning. Så även idag: vad gör Jesper Aspegren nu för tiden?

Ett par av kaffebarsgästerna ville framhäva honom som en av de sista, stora programledarna i Hyland-Treutiger-kategorin. Jag vet inte det, jag. Men jag vet att jag vill veta vad han gör nu för tiden.

Är det någon som vet?

(Bildreportage från dagens lunchexkursion till Jensens Bøfhus kommer senare. Men jag kan hinta om att det inte var det godaste jag ätit…)

…så har Kami en bra sajtidé.

…så ska jag och Martin förmodligen prova ”store bøffer till små priser” imorgon. Ja, det stämmer! Vi ska äntligen undersöka vad det är som gör att kön till Jensens Bøfhus alltid ringlar ut på gatan. Är det folket som inte fattar, eller är det vi som inte fattat?

…så mår jag fysiskt dåligt av kaoset inne på Hjemmekøp på Triangeln. Snälla, renovera klart! Idag hittade jag till exempel inte Havrefrasen. Ser inte fram emot frukosten imorgon bitti.

…så heter inte Sveriges snabbaste snabbköpskassör Patrik utan Anders. Ber om ursäkt för namnförvirringen.

…så undrar jag om någon har ett recept på en bra chili. Jag och Joel funderar nämligen på att laga chili till kvällsmat på lördag.

…så borde ni kolla in bilden när Ludvig och Bobo leker.

…och som ni inte besökt: Citytunneln.

Bilden är tagen på en av perrongerna på det som ska bli Malmö Central nedre. Där lastbilen står kommer spåren att dras.

Detta blir något att berätta för barnbarnen 2059.
”Jo, farfar var nere i Citytunneln 2009 innan den var klar, det ni.”

Citytunneln – vår tids Inlandsbana!

Jag mailade över tio frågor till Jonas och Johan på Solde. Efter att frågorna ”hamnat mellan stolarna”, så damp de till slut ner i mailboxen idag:

– Ursäkta dröjsmålet. Det hamnade mellan två stolar internt. Lätt hänt.

1. Har ni planer på att expandera?

-Planer finns för ett mini-hotell, men var sak har sin tid. Kan vi inte göra det om fem år, vill vi heller inte göra det nu. Vårt gemensamma mål är att driva solde, på ett eller annat sätt, tills döden skiljer oss åt.

2. Har ni planer på att starta någon form av alkoholförsäljning,
antingen i nuvarande lokal eller på annan plats?

-Nej, det är trevligare med gäster än med fulla gäster. Nästa projekt kanske.

3. Är ni alltid trevliga?

Jonas säger: -Nej, men väldigt sällan otrevlig.
Johan säger:- Om det inte finns en anledning att vara otrevlig.

4. Finns det någon gång under veckan som ni tänker ”fan va jobbigt
att stå här och snacka med massa mediamuppar som dricker kaffe
istället för att jobba”?

Jonas säger: – Ingen kommentar.
Johan säger: – Som tur är har vi inte så mycket mediamuppar. De är nog våran värsta gäster.

5. Vem är egentligen bäst på kaffe, Jonas, Johan eller Dan?

Jonas säger: – Dan eller Johan.
Johan säger: – Vi har bra lägsta nivå allihopa, men hade jag fått välja någon så hade jag valt mig själv.

6. Vad är er USP?

- I vår enfald, svarar vi kaffet.

7. Vet ni vad USP är?

Solde kaffebar har totalt 280 högskolepoäng i ekonomi (räknat på det gamla
sättet). Svaret på frågan blir således: – Kamma dig.

8. Har ni märkt av någon ”besöksboost” efter att Måns Renntun
börjat svara på frågor på er blogg?

- Nej.

9. Vilken blir 2009 hetaste kaffedryck? (Är pingo fortfarande hett?)

- Pingu har inte slagit än. Kan bli sommarens cortado.

10. Till sist, vad önskar ni er allra mest just nu?

Jonas säger: – Ingen kommentar.
Johan säger: – Att du Måns alltid har på dig din cykelhjälm när du är ute och cyklar.

Jag väntar spänt på Solde-killarnas svar. Så snart de anländer publicerar jag intervjun här. En liten teaser: Jag har frågat dom vad deras USP är. Leverans av svaren lovades till i fredags, men även jag har varit sen med svaren så jag tänker inte klaga. Dom har nog varit upptagna med sitt modellande.

Imorgon ska jag besöka The Vision för första gången.

Jag har blivit bjuden på blogglunch på söndag på Kin Long. Det innebär, enligt informationen som jag fått, att folk som bloggar träffas och lunchar.

På torsdag i nästa vecka öppnar Kronstrøms sin nya restaurang i Gazpachos gamla lokal på Västergatan. Dagen innan är det invigning som jag definitivt ska gå på.

Idag har jag inte sett några bob hund-medlemmar. De kanske har suttit i studion hela dagen och övat ackord?

Min nya favoritsajt är jogg.se. Där registrerar man in sina joggingrundor. Idag joggade jag Sofielund-Hermodsdal-Lindängen-Söderkulla-Kulladal-Mobilia-Dalaplan-Sofielund. 42 minuters ren och skär Malmöreklam. Varför flytta till New York när Munkhättegatans viadukt över Inre Ringvägen bara finns ett par kilometer bort…

Mia & Klara var inte kul igår. Tyvärr. Inte ens Tabita var rolig.

Låt oss avsluta med att kika lite på Aura-Grillens meny:

Nu i helgen har jag sett två svenska filmer. En var väldigt svensk, en var lite mindre svensk.

Låt den rätte komma in
Betyg: 2,5/5
Ett bra manus, fin miljö och mystisk stämning. Men varför måste det gå så lååångsamt? Det kändes lite folkhögskola över det långsamma tempot. Det är absolut inget fel med långsamt tempo i filmer (Roy Andersson!) men i Thomas Alfredssons film blev det bara kitschigt. Långsamt tempo för sakens skull. Filmen är dock väldigt bra för att vara svensk. Men utöver tempot hade den en väldigt stor, uppsvullen akilleshäl: den innehöll svenska skådisar som pratade svenska som bara svenska skådisar gör och som inte pratas någon annanstans i det svenska samhället. Lägger man därtill ett stundom ganska taffligt skådespeleri så blir det i alla fall för mig väldigt förvånande att den fick så många Guldbaggar.

Mammut
Betyg: 4/5
Ingen särskilt konstig film, vilket Lukas Moodysson tydligt förklarat i alla intervjuer inför premiären. I hans ögon är det en rak film utan krusiduller. I mina ögon var det en ganska finurlig film, om än en smula amerikansk vilket i detta fall inte alls innebar något negativt. Man slapp ju de svenska skådisarna! Huvudrollsinnehavaren Gael García Bernal ser visserligen ut som en snygg, ung Michael Nyqvist, men tack och lov lät han inte som denne (undrar ni över hur svenska skådisar låter? kolla på trailern för Millennium…).

Därmed stänger vi cineastlådan för denna helg.

Det finns en krog som jag passerar väldigt ofta, men som jag aldrig besökt. Det är en krog som ser väldigt inbjudande ut i all sin enkelhet. Ett par centimeter från Malmös mest förorenade korsning ligger Södervärnskrogen likt en lugnets apostel.

Det verkar inte vara något speciellt med krogen. Rustika möbler. Tegelväggar. Stor stark 35 kr. Plankstek. Ni får nog bilden klar för er.

Men när jag går, cyklar eller springer förbi krogen känner jag en stark längtan efter att gå in i värmen. Jag föreställer mig att jag kommer att välkomnas som Norm i Cheers, att jag slår mig ner vid ett bord och får en stor pilsner framför mig. På Södervärnskrogen dricker man inte öl, där dricker man pilsner, tänker jag och går vidare hem mot Sofielund.

Det ser alltid så himla mysigt ut inne på Sofielundskrogen, särskilt när januarivindarna obarmhärtligt misshandlar fasaden.

Varför går du inte bara in, kanske du tänker nu. Men trots alla de gånger jag tjatat på mina vänner att vi ska gå till Södervärnskrogen (senast i eftermiddags, men det blev ett glas vitt på Moccasin istället) vill jag innerst inne inte gå dit.

Jag är nämligen lite rädd för att i samma ögonblick som jag går in genom dörren kommer jag att upptäcka att det är precis som vilket halvsunkigt kvartershak som helst.

Då går jag hellre vidare i Södervärnskrogsdrömmen.