
Så här uppe i varv är man efter en match i Korpen mot Blådårarna. Kolla mina blodiga knä. Pure Korpen.
Förlust med 1-2 förvisso men vi gjorde en riktigt bra match. Målen vi fick emot oss kom på fasta situationer och utöver dessa hade Blådårarna nada. Första förlusten för Lokomotiv Värnhem sedan 12 maj.
Personligen var jag nöjd med min insats. En hörnnick som räddades på mållinjen och ett volleyskott med vänstern tar jag med mig hem till meritskåpet. Blev fult fälld i slutet av matchen och känner i skrivande stund hur rumpan börjar stelna. Jag blev riktigt förgrymmad över fällningen bakifrån och så fort jag hade rullat klart på gruset var jag fast besluten att rusa fram till försvaren och knuffa honom tillbaks.
Kanske inte världens mest mogna reaktion, men när man känner gruset skära in i knäna är man inte särskilt rationell.
Som tur var hade försvaren hunnit iväg en bit, så på min väg fram till honom besinnade jag mig och nöjde mig med att väsa ”fjant”.
Det är tur att Korpen finns. Annars kanske man hade väst ”fjant” på jobbet?
Alla behöver vi en ventil.
Nu håller vi helg.