Renntun.se

Det slogs ett nytt värmerekord i Malmö idag. Det var nämligen 48 grader varmt på Södra Sofielund vid halv fem-tiden.

Bildbeviset:

Man lär sig en hel del som husägare. Bärande bjälklager, tomtgränser och myrkolonier tillhör de ämnen som man blir så illa tvungen att bemästra.

Men man lär sig också att grilla. Merde, vad man lär sig att grilla!

Så fort termometern börja lukta på femtongradersstrecket börjar jag grilla. Jag använder en Webergrill av mellanstorlek och ett elektriskt tändjärn. Tändvätska är för amatörer som tycker det är bra att Nordpolen smälter. Dessutom luktar det skit.

Grejen med att använda elektrisk tändning är att kontrollera värmen. Jag har bemästrat den. Varje gång jag lyckas få till en riktigt perfekt glöd tänker jag att det var så är Cro Magnon kände sig när hon bemästrade elden och kunde börja grilla mamut vid grottmynningen.

Registreringsskyltar till barnvagnen är en alldeles egen underbar genre som förtjänar uppmärksamhet.

Jag brukar alltid kolla in registreringsskylten först och notera namnet. Sedan försöker jag söka sambandet med mellan namnet på skylten och  mamman och pappan för att på så sätt bekräfta så många fördomar inom mig som möjligt.

Det finns nämligen en skillnad mellan att döpa sitt barn till Cassidy eller August (”vi vill att man uttalar det Ågust”). Det är lite som ”sådan herre, sådan hund”.

Mina två barnvagnsregistreringsskyltfavoriter denna sommar är Cristal på (shoppande familj på Mobban) och Destiny (utanför Pronto på Lilla torg).

PS: Vi har ingen registreringsskylt, och kommer ej heller att skaffa.

Jag måste bara fortsätta på blänkaren om turister i Malmö som jag skrev häromdagen.

Igår eftermiddag tog vi en tur ner till Västra hamnen för att visa Ludvig åt vilket håll Danmark ligger. På väg ner mötte vi en röd ”City Sightseeing”-buss som var halvfull med turister. Undrar var den var på väg? Kalkbrottet? Brofästet? Södervärn? Det knöt sig i magen när jag såg de regnjackeklädda fyrtiotalisterna sitta och glo ut på Pildammsparken genom bussfönstren.

Malmös enda sightseeingbuss har tak. Bara en sån sak. Ingen cabriolet här inte. Det kan ju börja regna!

Väl nere i Västra hamnen kunde jag konstatera att när det är en regnig lördagseftermiddag så åker inga Malmöbor ner dit. Stadsdelen var följaktligen fylld av svenska turister. De gick fram och tillbaka på trädäcket iförda shorts och vindjackor och fotograferade torson.

Jag fick samma klump i magen som när man ser ensamma djur på zoo. Tänk, de kunde ha varit i Köpenhamn, Stockholm eller Berlin. Men nu turistade de i Malmö. Stackars satar.

Malmö är en grym stad på många sätt, men absolut inte ur turistsynpunkt. Jag ryser bara jag tänker på att Kalkbrottet, en stor grop, är en av våra hetaste tursitattraktioner…

”Jag är på samma fest som Denzel Washington i St Tropez”.

Jag gillar ”sudda bort ditt dåliga samveten”-knappen.

Genom att trycka på den kan man sudda bort klimathot, Darfur och Guantanamo från sin näthinna. Man har ju skänkt sin pant till ett gott ändamål, för bövelen! Ungefär som när Agneta Sjödin, Håkan Hellström och Povel Ramel åker till ett barnhem i Brasilien och klappar favelabarn på hjässan.

Jag pantar sex tomma burkar Norrlands Guld 3,5%. 50 öre styck = 3 kr.

Men panten serru, den tackar jag nej till. Den skänker jag till Röda Korset. Sedan kan jag igonera hur många Naturskyddsföreningsungdomar som helst utanför McDonalds på Triangeln när de kommer fram till mig och säger ”Hej, har du tänkt på att…” utan att få dåligt samvete. Jag säger bara ”har tyvärr inte tid” och går vidare, trygg i min förvissning om att jag dragit mitt strå till stacken.

Jag skänkte ju min pant till Röda Korset på Malmborgs på Mobban.

Hallå Internet, det var ett tag sedan. Men nu kikar jag in för att lägga upp en bild på Ludvigs första, men troligen inte sista, besök på Tempo.

Det var en smula blåsigt och jag räddade ett av Rogers parasoll från att flyga över till Bagatelle, men solen sken och Ludvig sov sig nästan igenom hela besöket.

För övrigt kan jag tillägga att det är väldigt många semestrande Arvika-familjer på stan just nu. Inne på Pocketshopen på Triangeln var det en Arvika-pappa som ropade ”Kan du kolla om Lundell skrivit någon ny?” till sin Arvika-fru.

Ni kanske undrar varför det varit lugna bullar här på bloggen den senaste veckan. Jo, anledningen är nämligen att  jag och Helen fick en son i tisdags, Ludvig!

Låt mig citera en av undersköterskorna på BB: ”Han är väldigt lik sin far”.

Jag ber att få återkomma med information var ni kommer kunna se bilder på Ludvig hädanefter.

Alla åker till Barcelona just nu. Solde-Jonas var där förra veckan för att öppna bar. Gustav Gelin festade på Ramblan när Spanien vann och Karin af Malmoe ska snart åka dit.

Igår eftermiddag satt jag och Helen på Sorls uteservering på Davidshall när två stockholmare av hipsterkaraktär (de såg ut som Weekday-expediter, fast med en släng av kulturell touch) slog sig ner vid bordet bredvid. Typiskt för många Stockholms-hipsters är att de pratar LITE HÖGRE än alla andra. Dessutom är allt de pratar om jävligt uppseendeväckande, åtminstone  att döma av deras tonfall.

Dessa två Stockholms-hipsters verkade gilla jazz. Den ene killen hade varit i Barcelona tidigare, den andre skulle snart åka dit. Självklart började kille 1 att fråga kille 2 om var de ”galnaste ställena ligger” (skithögt så klart, så att kajorna vaknade på Torups slott två mil bort). Kille 1 ville gå på jazzklubb och undrade om det fanns några ”softa” ställen.

Det roliga med Stockholmshipsters är att de, förutom att de totalt saknar alla former av självironi, är att de i all sin hipphet gärna använder sig av ord som var inne för fem år sedan. Utan att skämmas det minsta.

Så där satt dom i sina oversizade ballongbyxor, sladdriga t-shirts och tyckte båda att Barcelona är en ”sjukt soft stad”.

Själv var jag i Barcelona för ganska exakt två år sedan.