Det finns olika slags skrivbord. Här är två exempel från informationsavdelningen på Malmö högskola, där jag tillbringar hälften av min tid.
Det ena skrivbordet är mitt och det ena tillhör min kollega bredvid. Gissa vilket som är mitt!
Första rätta svaret vinner senaste numret av Wired (jag ska bara läsa klart det först).
Skrivbord 1:
Skrivbord 2:
Cortadon i all ära, men det dricker man ju helst på eftermiddagen på en kaffebar när man vet att andra ser en. Ungefär som nördglasögonen.
På morgonen, i ensamheten, dricker jag bryggkaffe.
De senaste dagarna har jag börjat dricka mitt morgonbryggkaffe på Espresso House på Davidshallstorg. Det är det enda Espresso Houset i Malmö vars klientel inte liknar en Big Brother-casting 2003.
Så här sitter jag i den bleka morgonsolen på trottoarens uteservering med datorn i knät, tittar på gatusoparna som plockar upp pappersmuggar under en stor Audi-Suv och funderar lite på Malmöbornas förkärlek till att jämföra sin stad med världsmetropoler.
Men om man någon gång med den minsta gnutta självrespekt kan säga ”det är lite som i Paris”, så är det väl i denna stund. Men det känns lite töntigt att tänka det, det medger jag gärna.
Notera förresten gärna hur naturligt och spontant som tidningen ligger bredvid bilden.
Häromdagen skrev jag ett inlägg om att jag inte blivit tillfrågad av Jeriko om jag ville vara en av de ”lokala Malmöprofiler” som ska spela skivor på uteserveringen i sommar.
Nu på morgonen inventerade jag inkorgen i mitt Facebook-konto (vilket är något som jag inte gör särskilt ofta). Bland alla FRA-protestgrupper, klubbinbjudningar och konstiga invitations som jag inte förstår poängen med, hittade jag ett meddelande från Arvid ”Laban” Falk på Jeriko daterat den 16/6:
Tjenare Måns!
I sommar tänkte vi bjuda in lite Malmöprofiler att välja sina favoritlåtar på uteserveringen. Vore sjukt kul om du ville ta med en iPod en dag och välja lite låtar så bjuder vi på middag och dricka. / Laban
Lediga datum är
25 Juni
26 Juni
2 Juli
3 Juli
9 Juli
10 Juli
16 Juli
17 Juli
23 Juli
24 Juli
30 Juli
31 Juli
6 Augusti
7 Augusti
13 Augusti
14 Augusti
20 Augusti
21 Augusti
28 Augusti
29 Augusti
Jag ställer mig därmed i skamvrån med min snickerboakeps i handen och böjer på huvudet i skam över mitt tidigare inlägg.
Nåväl, jag och Mattias har ju i kommentarerna kommit överens om att jag ska göra en engångscomeback som DJ någon gång i augusti. Fråga: finns det wi-fi på uteserveringen?
Så då fick Ryssland till slut packa sina Louis Vitton-väskor och åka hem till bankkontomiljonerna i Sankt Petersburg.
Renntun.se tackar för uppvisningen med två gånger ”lika som bär”, en lika rolig som klassisk svensk tidningsklassiker:
Diniyar Bilyaletdinov Fredrik Wikingsson
The Ice Truck Killer från Dexter Yuri Zhirkov
Min gode vän Björn Jeffery får i juninumret av Nöjesguiden ensam utså spott och spe när tidningen i sin lista Tidens Anda (en lista som jag för övrigt skrev på den tiden jag var en ung hipster) går till attack mot mikrobloggslavinen.
Jag är inte den som börjar tillverka tvåpinnsflaggor bara för att regeringen röstar igenom en konstig radiolag, men när mannen som gav Malmö web 2.0 ensam får stå på den vindpinade prärien och höra vargflockarna yla i skogsbrynet, ja då ställer jag mig där bredvid honom och säger:
Say it once, say it loud: Rör inte min Björn. Utan honom hade ni allihopa suttit där med Netscape, Altavista och aftonbladet.se som startsida.
Då tackar vi cappuccinon för den här tiden och säger välkommen in i mitt liv, cortadon.
På Lilla Kafferosteriet får man sin cortado i glas. How 2009!
Jag sitter i soffan och läser Washington Post-redaktören Ben Bradlees’ memoarer samtidigt som säsongspremiären av Allsång på Skansen rullar på TV:n i bakgrunden.
Men efter en ett par minuter finner jag mig själv sitta med boken i knät, med ett fånleende på läpparna och med ett finger på höj-volymen-knappen.
Det är ju så förbannat trevligt!
Först Håkan Hellström, sen Arija och nu Bosse Parnevik med barnbarn (fast barnbarnskonceptet slog över en smula) – ett gyllene snitt av svensk trevlighet, om än i olika ålderskategorier och för olika målgrupper. Men allesammans totalt avväpnande med sin trevlighet.
Ge mig en Bandidos-hangaround, en Weekday-hipster eller en främlingslegionssoldat. Jag lovar att även de hade kapitulerat om de konfronterats av denna Umeälv av trevlighet. Om alla människor i världen fick se Allsång på Skansen en gång i livet hade vi inte haft några krig.
Allsången är the very essence of trevligt.
Kuriosa: Inte mindre än två originalmelodier till MFF-ramsor har spelats under kvällens program!
Ah, vi kör väl lite mobilkamerabilder på nyligen ätna maträtter, tycker ni inte?
Mrs Saigon
Vårrullar till måndagslunch på Mrs Saigon. Skolmatsal möter Seating Concept inredningsmässigt. Jag hoppade över ”väg-din-tallrik”-buffén på Evelinas inrådan och valde vårrullar från a’la carten. Bra val visade sig, även om det inte var Asien-klass på rullarna. Medlunchande: Andreas, Raymond, Tobbe och Evelina, samtliga från infoavdelningen på högskolan.
Lilly Anh
Pangkaka med räkor och kyckling på sympatiska Lilly Anh vid Södervärn. Midsommardagsmiddag med Karin, Tomas, Martin, Emma, Helen, Miriam och Björn. Betongkepsar på en del hjässor i sällskapet.
Pâtisserie S:t Gertrud
Jag blev bjuden på crepes med lax på Pâtisserie S:t Gertrud av min uppdragsgivare Björn L. Två dagar i rad har jag valt bort buffén till förmån för något lite elegantare vilket innebar att det igår blev crepes istället för S:t Gertruds monumentala bamsebuffé. Jag är stolt över mig själv.
För övrigt noterar jag med välbehag att konstgrenen ”mobilbilder på maträtter”, som jag var en av de första med att utforska, nu spridit sig i bloggosfären.
Det ryktas att C/O Bar ska ha lokala kändisar att spela skivor på uteserveringen nu i sommar. Karin af Malmoe är bokad och det snackas om att Ilmar har fått en förfrågan. Jag vet egentligen inte mer än så, men någon undrade om jag var upprörd över att inte blivit tillfrågad.
Nej, det är jag sannerligen inte. Skälet till detta är två:
1. Jag spelar inte skivor längre. Numera är det bara playlists och Ipods som gäller. På min tid som aktiv DJ (minst en spelning per helg 2000-2004) spelade man rediga cd-skivor på riktiga cd-spelare. Numera är det ingen sport längre. Vem som helst kan vara DJ. Ilmar Reepalu, bara för att ta ett exempel.
2. Jag har redan en spelning inbokad på Jeriko på juldagen (Mattias har lovat mig detta). Räcker gott för mig.