Renntun.se

Sedan i måndags står Punkt SE:s ställ tomma på stan. Lite sorgligt tycker jag som jobbade för tidningen från oktober 2006 till mars 2008.

Jag minns den tid som vi på Allt om Malmö delade redaktion med Punkt SE. Glory times.  När mina första krogkrönikor började publiceras i Punkt SE märkte jag hur många som egentligen läser gratistidningarna. Det är en helt annan femma än t ex KvP och Nöjesguiden.

Men om jag ska vara ärlig så var det inte så förvånande att det var just Punkt SE som var den av de tre gratistidningarna som fick lämna in först. Journalistiskt sett var den minst lika bra som Metro och City. Det var inte detta som fällde avgörandet utan det faktum att den marknadsmässiga satsningen aldrig kändes lika gedigen som de andras.

Gratistidningskriget med tre kombatanter var ju en form av chicken race. Alla var ense om att det inte fanns annonsmarknad för tre aktörer, särskilt inte på en liten marknad som Malmö/Skåne. Alla tre visste därför att någon av tidningarna skulle vara tvungen att lägga ner inom en tvåårsperiod.

Och i ett chicken race är det den som framstår som svagast som också viker av från kursen först.

Eftersom Schibsted hela tiden sagt att man kalkylerat med förlust i två år har man också sänt ut signaler som tytt på att man inte varit 110 procent säkra på att projektet skulle gå med vinst i framtiden. Då framstår satsningen som lite svagare än de andra två och man fick slänga in handuken.

Nedläggningen är väldigt tråkig för Per, Martin, Rappen och de andra på redaktionen. Särskilt för Martin som befann sig i Belgrad för att rapportera från schlager-EM när beskedet om nedläggningen kom.

För egen del slutade jag på Allt om Malmö i slutet av förra året, men fortsatte att jobba för Punkt SE med en del av de grejer som tidningen tidigare fått direkt från Allt om Malmö. I mars slutade jag även med detta när jag flyttade till Metro och Metro Stadion. Ett klokt val så här i efterhand…

Nöjesguidens krogrecensent Mattias Kroon sågar Dygnet Runts dito, den anonyme Bong, i sin krönika i senaste Nöjesguiden.

Kritiken i snabba drag: Det är fel att Bong är anonym, Bong kan inte mat, Bong ger krogar som Möllan fem av fem. Bong är precis som Homer, när denne gav alla krogar i Springfield bra betyg bara för att de gav honom mycket mat.

Dygnet Runts redaktör Mattias Oscarsson replikerar i dagens Dyngan:

Hans replik i snabba drag: Bong tar hänsyn till ett prisvärde i sina betyg, därav femman. Bongs identitet är hemlig, därmed ökar hans/hennes integritet. Mattias O tycke det är fegt av Mattias K att attackera någon som han vet inte kan försvara sig.

Vem som har rätt beror på tycke och smak.

Själv appelleras jag både av den anonyma mystiken hos Bong och att man i Nöjesguiden kan lära känna en kritiker och följa dennes besök likt en musikrecensent.

Däremot tycker jag att Bong ibland blir lite väl svepande och konstig i sin kritik och att Nöjesguiden ibland försöker svänga sig lite väl mycket med kockuttryck vilket ger en känsla av att man gärna vill visa att man minsann är en del av krogbranschen.

Men Mattias O:s dräpande avslutning i sin krönika är nog vassast i de båda inläggen:
”Och du, när såg du senast en sågning av en restaurang i Nöjesguiden?”

Bonus: Läs gärna resumén från den stora krogrecencentlunchen på Smak med mig, Mattias O, Mattias K och den f.d. Bong, Stefan Stenudd.

Igår blev det klart att mina goda vänners modeblogg Manolo säljs till Egmont.

Grundarna Björn, Tomas och Fredrik lämnar därmed över rodret för bloggen (som är en av Sveriges största) och koncentrerar sig på sin webbyrå Good Old, där de knackar HTML, googlar ”hej” på Altavista och försöker förklara för folk vad egentligen grejen är med användargenererat material. 

Renntun.se kommenterar försäljningen av Manolo:
Roligt för pojkarna! Det var dom värda.

Men det som alla undrar är ju vad de har fått betalt för bloggen, eller hur? Men inte vågar man fråga sånt eller hur?

Renntun.se vågar fråga!

Igår ställde jag frågan till en av grundarna, Björn Jeffery, på ICQ:

Jag: Kul med Egmont!
Jag: Vad fick ni betalt?
Björn: Can’t tell.

Renntun.se vågar alltså fråga. Att sedan renntun.se inte får svar är en annan femma. Men vi bangar inte för de svåra, tuffa frågorna.

Renntun.se och Stina Dabrowski-Lundberg sitter i samma båt.

Här kommer mer ur den aldrig sinande källan kallad värmländsk lokalpress!

I Karlskoga Tidning har man en hel sida barnteckningar, dit föräldrar har skickat in de teckningar som deras barn har ritat. Jag själv hyser inga tvivel om att även jag inom kort kommer anse att mitt barns teckningar är av Miro-klass, men än så länge kan jag både förundras och le stort över det faktum att Lucas Ståhlbergs föräldrar inte nöjt med sig att tejpa upp Lucas ”hund” på kylskåpet i köket där hemma, utan faktiskt skickat in den till lokaltidningen:

Notera att mamma eller pappa har skrivit ”han har ritat en hund” som förklaring till teckningen!

Denna teckning blir jag lite rädd för. Det verkar som om Evelina, 5 år, har en del att bearbeta.