Renntun.se

Vi var på kasinot igår. Återkommer med längre rapport.

Men en snabb fråga: Det här med SMS-lån, hur funkar det?

Tydligen har det skickats runt SMS igår med uppmaningen om att vi i väst ska ha röd tröja på sig idag fredag för att stödja munkarna i Burma. Jag har inte fått något SMS (och dessutom kräver dagens agenda att jag har kavaj på mig, och jag har ingen röd sådan).

Jag tycker det är vällovligt att folk verkar ha vaknat upp och nu börjat engagera sig i Burmafrågan. Men som så många gånger tidigare när medvetna västerlänningar springer igång på samma hjärtefråga blir jag en smula generad.

Varför? Jo, kampanjer som denna präglas ofta en av en övertro på vår betydelse här i väst, och vad en liten bojkott eller kampanj kan leda till. Därmed inte sagt att jag inte tycker att man bör engagera sig. Det är superviktigt, men den påverkan som deltagarna själva tror att de har jämfört med den verkliga påverkan stämmer ofta inte riktigt överens.

Låt mig dra en parallell till när MFF-fansen på Himmelrikets forum för några år sedan kom överens om att de skulle bojkotta Carlsberg eftersom öljätten var huvudsponsor till FC Köpenhamn som äger arenan där den danska polisen gick bärsärkagång mot MFF-fansen i en Royal Leauge-match mot FCK.

Fast ju mer jag tänker på det, desto mer imponerad blir jag av de personer som deltar i aktioner och som är övertygade om sin möjlighet att påverka och vägrar inse det faktum att tvåhundra MFF-supportrar som slutar dricka Hof kanske inte påverkar världens största bryggerijätte sådär jättemycket, och den danska polisen ännu mindre.

Inga liknelser i övrigt.

Så, bär röda tröjor och stötta munkarna. Men bär gärna röd tröja på måndag också när juntan förmodligen har kvävt upproret och tidningarnas utrikessidor återigen gått vidare till en annan del av världen. Själv ska jag nog öka min autogiroinbetalning till Amnesty idag. Det får bli min röda tröja.

PS: Det finns förresten redan en organisation som bär röda tröjor på fredagar. DS

Jaha, nu fyller Mejeriet i Lund 20 år.
För protokollet: Jag tycker Mejeriet är ett könlöst skitställe.

Om ni har antecknat detta i era block kan vi nu gå vidare till min lista över Mejerietminnen. Eftersom Sydsvenskan inte ringde mig inför sin lilla notis idag (åtta sidors material på tre sidor) är det väl tur att jag har en egen blogg att bre ut mina obetydliga minnen på med breda, suddiga penseldrag.

Måns Renntuns topp tre Mejeriet-minnen:

1. The Latin Kings 1992-93 någonting.
Jag, Raffi och Marcus Schultz åkte till Mejeriet iförda rutiga skjortor som vi bara hade knäppt i halsen, eftersom vi ville likna gängkillarna i Blood in, Blood Out. Jag lämnar det till andra att bedömma om vi lyckades. Hur som helst, vi visste inte att kl 20.00 på biljetten betydde att dörrarna öppnade 20.00, inte att konserten började då. Så vi satt iförda våra Vatos Locos-kostymer på en av de där gångarna i taket i två timmar och väntade på att Dogge skulle släpa sig ut på scenen.

2. Klubb Blandband
Jag och Gary Fowles skulle starta Klubb Blandband omkring 99-00 någonting. Vi var på möte med Mejeriet och fick preliminärt ok. Någon på Nöjesguiden ville strax därefter intervjua mig till vad jag trodde var en stor blandbandsartikel och jag skickade in ett fiktivt blandband i tron om att det var fler än jag som skulle skicka in band. Gary blev sedan sur för att det bara var mitt blandband som var med i tidningen och inte hans. Ett tag därefter ringde Mejeriet och sa att det nog inte skulle bli nåt. Tur var väl det. Det är ju ett skitställe.

3. Nada.
Morrisseyhyllningar, Punkt SE-fester och födelsedagskalas till trots. Mejeriet doesn’t do it for me.

”Låt oss avgöra om tipsen är viktiga”.

Så brukar default-frasen i Efterlyst låta när någon polis får uttala sig.

Nyss var jag på väg att tipsa polisen om en grej jag såg igår när jag cyklade till vår korpmatch, exakt åtta minuter (jag hade precis kollat på klockan på Södervärns busstation) efter att den där mannen blev skjuten på restaurang Claesgatan.

Jag såg en man huka sig bakom en buske ungefär vid Swedbank-bankomaten, ni vet. Först tyckte jag att det var skumt att han hukade sig, men sen upptäckte jag att det kom en ambulans runt hörnet från Bergsgatan. Detta gjorde att jag fick för mig att han kanske hukade för att han såg blåljusen och trodde det var en polis. Han hade röd jacka och pratade i mobil.

Sen tänkte jag inte mer på det, förrän imorse när jag läste alla artiklar om skjutningen. Nu på förmiddagen gick jag runt och fnurlade på om jag kanske borde tipsa polisen om killen jag såg. Det var ju bara tre kvarter bort, och tio minuter efter skotten. Men nu läste jag att polisen verkar vara säkra på att de har gripit den skyldige.

Så därmed är väl min observation utan vikt? Eller…?

Jag har precis sett det som mycket väl kan vara september månads roligaste alla kategorier:

Star Wars-episoden av Family Guy som sändes i USA igår.

Så smart. Så roligt.

Over and out från Humorakuten.

Det är dags för lite populärkultursupplysning här på Renntun.se.

Det är säkert många av er som stött på begreppet Discobelle.net, men som känner er lite undrande till vad det är för någonting. Ungefär som när ni hörde ”blog” för första gången för tre år sedan, och då inte velade fråga, men trodde att det stavades med ett ”g” även på svenska.

Discobelle är en mäkta populär musikblogg (med besökssiffror som får den här bloggen att skämmas) som ofta även underhåller från dj-bås runt om i Sverige, Danmark och utomlands. Dessutom råkar de vara mina goda vänner.

En av våra utsända lyckades fånga dem live i helgen:

Jag laddade nyss över 56 bilder som jag hade tagit med min mobil i helgen. Kvaliteten var, hur ska jag uttrycka mig, ömsom vin – ömsom vatten. Några kvalar in på Facebook, några kvalar in på Flickr och några kvalar in här.

De tio bilder som nu visas här på renntun.se är de tio finalisterna i min så här i efterhand konstruerade fototävling, vars enda deltagare är Måns Renntun.

Vilken bild vinner fototävlingen?

Erik Sandberg hade precis lagt vantarna på vad som mycket väl kan vara världens genom tidernas minsta mobiltelefon.

Recept på ”mobilsponsring”: Starta en blogg. Spela lite skivor. Döp dig till Gustav Gelin.

Året var 2007. Mobilen hade precis kommit till Malmö.

Moa och Erik. Nyförlovade.

Detta är Jonas Grönlund. Han brukar vara glad annars.

Föreställ dig utdelning av matpaket i Tchad. Byt ut matpaketen mot spons-öl och platsen mot Inkonst.



Fashion-disaster! Fast Jonas (som bott i Mogadishu) och Joel var starka i krisens stund.

Goda chips. Disig blick.

Joel och Alfons vid Joels pool. Arty bild, va?

En man. En Tiger-trenchcoat. En mobiltelefon. Ett kök. Så enkelt, så rätt.

Igår stal någon – kanske en knarkare, kanske inte – en låda loppisgrejer utanför vårt hus.

Idag kom nyheten att Södra Innerstaden i Malmö, där Sofielund utgör en vital tredjedel, är Sveriges mest brottsbelastade stadsdel.

Jag anar ett samband!

Men det spelar ingen roll. Jag hade inte velat bo någon annanstans i världen än på Algatan.

Fast en timeshare-bungalow i Marbella okt-mars hade väl inte tackat nej till. Sangria!

Kom hem med andan i halsen 18.50, peppad på att se Gefle-MFF (ja, man kan vara peppad på en sådan match) och med take away från Indian Express.

Då upptäcker vi att vår bredbands-tv från Telia inte funkar. Istället får vi lyssna på kackig webbradio-sändning på sr.se där två Gästrikebönder hellre pratade om travet än fotboll.

Efter en halvlek ringde Joel och frågade om vi ville se matchen ute hos honom i Limhamn. När vi kom ut bjöd Joel på Sprite och finska pinnar och en 2-1-förlust där Yannick Babupa slog in vinstmålet i 92:a minuten.

Det var en sådan kväll.

När vi kom hem upptäckte vi att någon knarkare snott en kartong med loppisprylar som vi ställt vid soptunnan utanför huset en timme tidigare i väntan på att vi skulle ta in den i förrådet.

Det var en sådan kväll.

Strömvallen is a place on earth.