Kom nyss ihåg att jag uppförde mig som en barnunge på lunchen. Men det var befogad reaktion.
Jag går på trottoaren på Baltzarsgatan tillsammans med Per Magnusson. Leder min cykel. Passerar två tanter med min cykel. God social marginal till tanterna på trottoaren.
Men, se, det tyckte inte tanterna. De tyckte att jag minsann inte skulle leda min cykel hursomhelst på trottoaren.
De börjar väsa om mitt uppförande direkt efter att jag passerat och hade det inte varit för att mina GRU-agenger Kate och Margret, som går tio meter bakom mig, hör deras väsande hade jag aldrig fått anledning att uppföra mig som en barnunge.
Så fort Kate och Margret informerar mig om tanternas reaktion reagerar jag omedelbart med att ropa ”JAHA, VADÅ, VILL NI ATT JAG SKA GÅ UTE I GATAN MED MIN CYKEL ELLER?” till tanterna.
Nu blev jag lite eggad av mitt utspel att jag också bestämde mig för att utföra det som för en tant är det värsta man kan göra: jag satte mig på cykeln och började cykla mycket långsamt på trottoaren samtidigt som jag ropade ”NU TAR JAG INTE UPP SÅ MYCKET PLATS PÅ TROTTOAREN”.

OBS det är inte tanten på bilden som väste på Baltzarsgatan.



