Renntun.se

1. Olof Perssons övergång från MFF till Århus.
Läser på Himmelriket att det numera endast är Daniel Andersson och Höiland som återstår av guldlaget 2004. Sorgligt. Förstår visserligen att Olle flyttar. Mer cash, möjlighet att spela till sig en fast plats i startelvan inför AGF:s återtåg till Superligan och en nystart. Dessutom: konkurrensen hade nog blivit honom övermäktig i MFF nästa år. Men likt förbannat är det sorgligt att han lämnar.

2. Filmen ”The Holiday”.
Tio minuter in i filmen kom jag ihåg vad jag läst i någon tidning i samband med att filmen hade premiär: ”När Love Actually finnesrikt leker och twistar med klichéerna, så serverar The Holiday dessa klichéer rakt upp och ner”. Cameron Diaz var rent ut sagt plågsam att se, likaså Kate Winslet. Jude Law rynkade visserligen stundom en smula förtjänstfullt på ögonbrynen och Jack Black hade något enstaka ögonblick av elegans under den över två timmar långa ”filmen”. Men totalt sett var detta den mest flagranta ursäkt till romantisk komedi jag någonsin sett. Och då gillar jag ändå romantiska komedier väldigt mycket. Tiotals gånger under filmen ville jag ställa mig upp och vråla ”JA JAG FATTAR VAD NI VILL SÄGA, NI KAN SLUTA VISA KARAKTÄRENS REAKTION NU OCH GÅ VIDARE TILL NÄSTA SCEN”.

3. Resumé magasin.
Om man startar ett magasin som komplement till sin vanliga nyhetstidning, så är väl poängen att man går på djupet och skriver längre grejer än i nyhetstidningen? Resumé Magasin gör tvärtom. Helt tvärtom.
”Fan, vi snor lite annonspengar av Att:ention vetja” lär någon ha skitit ur sig på något affärsområdesmöte uppe hos Resumé. Synd bara att ingen köpte annonser. Istället fick Resumé slänga in ett gäng pluggannonser i den redan lövtunna tidningen, i vilka Resumés egna reportrar får berätta vilka telefonnummer man kan nå dem på.

Case closed. Nu tar vi helg.

Det är mellandagar som bekant. Här är några nerslag från mina mellandagar so far:

- Murkelrisotto på Tempo.

- Porterstekslunch och vin på Svea idag på lunchen. Servitören hade återfått sin röst. Undrar vad han heter?

- Redaktionsmiddag på Café Rasoir. 300 grams entrecote. Nina Persson och en barnjagande Per Sunding bland gästerna.

- Thaimat på Thap Thin (?) på Norra Vallgatan.

- Inget kaffe hemma. Jag ”glömmer” köpa nytt hela tiden vilket gör att jag ”måste” gå ner till 7-Eleven varje morgon och köpa kaffe där istället. Makalöst gott. Köpte även tre tidningar i morse – Rocky, Stureplan och Resumés magasin. Innan ni börjar courtmarshalla mig för valet av tidningar: jag var ute efter lättviktig läsning efter en vecka med insiktsfullhet i Rodeo, Odd at Large, NG, Vanity Fair, Härliga Hund och GQ.

- Rocky kostar 45 kronor och jag läser enbart sidorna med Rocky-serierna. Dessa utgör cirka 33 procent av tidningen. Av dessa 33 procent har jag redan läst cirka hälften i DN. Jag orkar inte räkna ut vad serie-per-krona blir, men dyrt lär det bli. Fast det är det värt.

- Dygnet Runt-stället på Storgatans köpcentrum innehöll bara förra veckans tidningar idag – klockan tolv en fredag innan nyår. Är det inte just på fredag lunch som 90 procent av läsarna vill ha tag på tidningen?

- Hämtade ut biljetterna till utdelningen av Malmö/Lundapriset på Sneakers’n Stuff. Blev lite nostalgisk när jag tänkte på min tid i juryn.

- Ikväll ska vi se The Holiday. Jag sa ju att jag var ute efter lättviktig underhållning just nu. I nästa liv ska jag bli Jude Law.

- Powerwalk med Alfons i Pildammarna nyss. Ciao!

Varför visar man aldrig riktiga bilder från själva spelet i TV-spelsrecensioner? Såväl TV som tidningar (Nöjesguiden, Rodeo, Sydsvenskan m. fl.) publicerar enbart illustrationer som inte härstammar från själva spelet, utan som bara är genrémässiga pressbilder. Det är ungefär samma sak som att visa upp filmaffischen i en filmrecension i Filmkrönikan och hoppas att tittaren ska förstå hur filmen är. Slentrianmässigt. Herregud, fotografera skärmen med en digitalkamera om ni inte vet något annat sätt att få fram en bild på själva spelet.

En sak till när vi ändå är igång: Mellandagsrea igår. Cyklade ner och mötte Emma och Martin på Spirit. Jag hade gått och lagt mig exakt fyra och en halv timme innan jag stod inne på Spirit. Men ändå lyckades jag hitta ett par bruna Whyred-byxor och en svart Velourrock (nedsatt från 3500 till 1000 pix). Det ni!

Nu är Christer Fuglesang på väg ner till jorden. Jag har funderat på en del saker under tiden han har varit i rymden. Fast det där med rymden är ju en sanning med modifikation. Han har varit lite ovanför atmosfären.

- Hur ofta händer det egentligen att NASA skickar upp bemannade rymdfarkoster? Att man skickar upp satelliter och annat skit i rymden lika ofta som folk säger ”fan det här har Malmö saknat” varje fredag på Jeriko, det vet man ju. Men hur ofta har de stoppat in folk i farkosterna? Det har ingen tidning bemödat sig att förklara för mig som läsare. Och då läser jag i princip alla tidningar. Utom Skånskan.

- Varför är astronauterna så käckt töntiga på alla filmer från Discovery? De uppträder ju som ett gäng frikyrkoungdomar som desperat försöker övertyga sina hädande kompisar om att ”visst kan man ha kul utan sprit på ett sommarläger – se bara hur glada, bekymmerslösa och spontana vi är”. Relationen mellan Houstonpersonalen och Discoverypersonalen har även den känts äckligt krystad.

- Vad kommer hända efter att de har landat? Om jag inte får se en direktsändning som påminner extremt mycket om avslutningsscenen i Armageddon så blir jag väldigt gramse. Jag vill att Christer ska gå från Discovery, över tarmacen, i motljus med hjälmen under armen, leendes mot massorna. Nu kommer detta inte att hända, utan Christer (”Chrille”?) placeras säkert i mediakarantän i tolv timmar innan han skiter ur sig tolv ord om att detta var en framgång för rymdforskningen.

Ja, ni vet fredagsdealen vid det här laget: Röda Kran gjorde mig besviken.

Satt igår på Svea och blev uppmanad att blogga mera (eller kanske var det på Victors som Petra kom med uppmaningen?). Så jag ska höja frekvensen en stor smula.

Fick höra vad Totte ska döpa om f.d. Zam på Inkonst till. Men jag tror tyvärr att jag måste vara en mussla när det gäller namnet lite till, då det finns publiceringsmässiga frågor att ta hänsyn till i detta fallet. Äh, jag får återkomma. Skjut mig. Säga a, säga b. Ni vet ju det säkert redan ändå.

Men det var ju ni som ville att jag skulle blogga mera. Då blir det så här.