Renntun.se

Var ute en trevlig runda i lördags, som inkluderade ett stopp på Escapé, ni vet den där baren på Baltzarsgatan som man aldrig vågar gå in på, men som alltid vinner SM i bartender. Nu tror jag, utan att ha kollat upp det, att SM i Bartender är något helt annat än drink-SM (som ju Hipp-folket brukar prenumerera på). Bartender-SM handlar mer om att jonglera med flaskorna likt Tom Cruise i Cocktail (f.ö. den enda filmplanschen jag någonsin haft på min vägg) och Escapé är den enda baren i Malmö, såvitt jag vet (och jag vet) som profilerat sig på att vara en sjuhelsikes flaskjonglerar bar.

Vi tittade som sagt in på Escapé på vägen ut i lördags, så klockan var nog inte mer än halv elva och stället var tomt sånär som på två män med varsin stor stark i handen vid bardisken. När vi steg in på baren såg vi nog lite vilsna ut eftersom bartendern sa typ ”vad är ni rädda för?”.
Sen gick det fort. Vi lät bartendern bestämma drink, eftersom vi tänkte att det nog skulle innebära maximal jonglering. I början av drinkblandnigen gick det lite trögt, och vi tänkte att kanske jonglerar dom inte för så få gäster? Men helt plötsligt gjorde bartendern ett par slentrianmässiga moves, och vi jublade. Sen fortsatte han med fler konster, blåste ut servetterna med munnen och drog ett par barskämt som hade fått David Brent att blekna.

När vi gick fick vi flyers som gav oss fri entré senare på natten. Vi använde dom aldrig, utan svängde förbi Jeriko en liten stund. Jag gillar att de spärrat av dn stora delen av Jeriko nu under sommaren så att man får hållas i baren. Trångt, svettigt men ändå snabb service i baren signerad Allard och Mattias Berg.

Avslutningsvis tänkte jag bara säga att jag gillar Mrs Brown igen och att maten på Malmöfestivalen inte är vad den en gång var. Mer om det i nästa inlägg.

This just in: Poms Tobakeria, i korsningen Möllevångsgatan-Södra Förstadsgatan, har öppnat någon slags café. Tre bord är utställda på trottoaren och  ”Är du spelsugen? Kom in, så bjuder vi på kaffe och kaka” lyder lockropen från en skylt på gatan. Vad säger marknadsföringslagen om detta måntro?

När jag åker utomlands till en plats jag inte besökt tidigare, så lyssnar jag nog lite för mycket på alla som berättar om hur de tidsmässiga rutinerna. Detta innebär att jag slaviskt följer det som jag fått berättat för mig eller läst mig till. Konsekvensen blir att jag säger saker som ”nejnej, det går inte, det är nu man äter tapas” eller ”vi kan inte boka bord förrän halv tolv för ingen i stan äter innan midnatt. Det har jag hört”, bara för att komma till krogen i fråga och inse att vi är sist på plats.

Men, nog med Joakim Hakelius-fasonerna. Här kommer vår vecka i Barcelona i form av några punkter.

Düsseldorf.
De flygplatsanställda i Barcelona strejkade, rullade ut bagagevagnar på startbanan och vår mellanlandning i Düsseldorf blev ett par timmar längre än planerat. Då hann vi med att gå en runda i denna relativt menlösa tyska storstad, besöka turistbyrån, dricka lite öl, få öl utspilld på oss av en servitör, få gratis öl av servitören i fråga och sedan kolla lite på Rehn. Sen hade vi tur och kom till slut fram till Barcelona, vilket var få förunnat denna dag. Och så hamnade vi i tidningen!

Gracia
Tillsammans med Born-kvarteren, så var Gracia i norra centrala Barca de allra bästa. Åt kanske årets godaste middag på tapasstället DO, där en ung, cool kock som bl.a. jobbat med Mattias Dahlgren på Bon Lloc i Sthlm tog hand om oss när vi inte fattade den spanska menyn. Han kom ut med den ena fantastiska rätten efter den andra till oss där vi satt vid bardisken. Mellan varven drack han cava, skålade med stammisarna och berättade om sitt liv i Stockholm för oss. ”My girlfriend wanted a guy who could speak swedish”. Vi var böjda att förstå henne, eftersom han under fyra år i Sverige endast lärt sig ”fan”, ”skål” och ”tack”.

Beachen
Det Barca har som inte New York, Paris eller London har, det är stranden. Vi spenderade halva veckan vid Bogatelle, strand nummer två efter Port Olimpic. Lagom balearic med strandbar, högljudda portugiser och vågor som sköljde bort nattens cavakeps.

Folkets hus
Helens före detta kollega, Hanna, och hennes Barcaboende syster tog med oss till en av världens mysigaste barer i vad som tydligen var någon slags folkets hus långt inne bland bostadskvarteren uppe i Les Corts.

Camp Nou
Efter besöket på baren i Les Corts knallade vi bort till Camp Nou, som är precis så mäktig som man sett på TV. Betalade alldeles för många euro för en tour inne på arenen. På bilden sitter jag där Ronaldinho, Deco och Puyol intervjuas efter matcherna. Tyvärr spelade ett gäng feta sponsorer någon slags jippomatch, så vi fick varken besöka avbytarbänkarna, planen eller omklädningsrummen.

Born
Bästa kvarteren. Avgrundslångt från turistströmmarna i närliggande Barrio Gothic. Här spenderades flest kvällar.

Champagnerian
En hemlighet som numera knappast är så värst hemlig. Ett underligt hål i väggen där cavan flödade för 50 cent glaset. Härlig stämning, och det bästa stället att stanna till på när man var på väg hem från stranden. Tyvärr ingen bild.

Vi missade säkert tvåhundra bra grejer utöver detta.

Minus:
”Jävla u-land”, svor jag när vi förgäves letade efter ett nattamatsställe varje natt. Fyra miljoner invånare, och blott ett McDonalds som har öppet efter midnatt.
Mobilen stulen. Men så är det. Pengarna, passet och pilletten hade jag koll på.
”Parad”gatan Ramblan.
Sagrada Famila. 7 euro för att se ett bygge. Det kan jag se gratis bakom Triangeln. Det hade räckt att stanna utanför.

Min gode vän, Gustav Gelin, har skrivit några rader om varför han inte blir särdeles upphetsad av friidrotts-EM. Jag kan bara skriva under. Ända sedan längdhoppsduellen i VM 1991 mellan Mike Powell och Carl Lewis så får jag samma känsla när jag ser friidrott på TV, som jag får när jag känner doften av lite överblivet rosévin i botten av en karaff i kylen en onsdagsmorgon. Avslaget alltså.

Fast tre saker går jag igång på, och då kanske inte i en odelat positiv mening:

1. Ryska kvinnliga trestegshoppares frisyrer.
2. Stefan Holms segergester. Jag menar, han som är så trevlig i På Spåret?
3. Gång. Gång. Gång. Viska högst någon?