Det är VM, och det innebär att det är Paninitider igen! Jag har börjat köpa årets fotbollsbilder, som jag klistrar in i mitt Paninialbum. Hittills har jag bara kommit en bit på väg (typ 125 bilder av 600), men inför EM för två år sedan fyllde jag albumet. Visserligen krävdes det att jag till slut var tvungen att bytta bilder med en kille i England via post för att fylla albumet, men det var det värt. Ibland tar jag fram albumet bara för att känna den undernara känslan av fullkomlig perfektion.
Nu kommer dessutom snart årets version av världens bästa bytessajt upp (rapporterna tyder på att detta kommer att ske någon gång under dagen/kvällen) på vilken man lätt kan läsa av vem som har just de bilder man saknar, och vilka av ens egna bilder som denne person behöver. Postar länk när detta sker.
Den obligatoriska frågan från alla som hör om mina (och några av mina vänners) fotbollsbildssamlande är ”men är ni inte för gamla?”. Svaret är nej. Det är ju nu när vi har stadiga månadslöner som det finns en poäng med samlandet. Att lura åttaåringar med femton kronor i veckopeng att de någonsin kommer att få ett fullt album är rent bedrägeri. Bättre då att låta oss 28-åringar utan barn och villa köpa fotbollsbilderna. Och nej, vi skäms inte ett dugg när vi köper bilderna. Det handlar om att vara säker i sig själv, bara.
Nuno Valente är förresten fulast hittills bland de bilder jag fått.
