Några krogbord på sistone, del 2: PatéPaté

PatéPaté

PatéPaté

Tre amerikanska kvinnor sätter sig vid bordet bredvid oss och börjar direkt bläddra i Noma-boken som de hittar på ”friends and family”-bordet strax intill.

– That’s the place where we couldn’t get a table, säger den ene av dem moloket.

När Olle Tagesson var kock på PatéPaté berättade han för mig att just PatéPaté var ett av de ställen som Noma-turisterna brukade besöka en av de kvällar under Köpenhamnsbesöket då de inte åt på just Noma.

Olle arbetar inte längre på PatéPaté, men fortfarande är krogen tillsammans med Relæ ett av mina absoluta favoritställen i Köpenhamn.

PatéPaté ligger på hörnet när man går in till Kødbyen vid Vesterbro och är belamrat med träbord, ljusstakar med stelnat stearin och griffeltavlor.Väldigt mycket Pastis i New Yorks Meatpacking District.

Kvällstid brukar det vara väldigt fullpackat, men den tidiga lördag eftermiddag då vi var där var det halvfullt och ganska loj stämning. Perfekt för en hamburgerlunch med barnen.

Vi åt burgare och läste högt ur en Thomas Tåget-bok som vi köpt åt Ludvig inför besöket.

Sedan traskade vi bort till Torvehallerne och i PatéPatés lilla filial köpte vi ett sexpack Lagunitas-IPA med oss hem till Malmö.

Noterat:

När vi gick ut i vårsolen från PatéPaté spelade slakteriet på andra sidan gatan i Kødbyen Chris Isaak på högsta volym. Ett fint Köpenhamns-ögonblick.

När jag satt på huk utanför Illums toalett

Jag satt på huk utanför toaletterna i källaren på Illum i Köpenhamn. Anledningen var att jag gav Linnea, som låg i vagnen, lite mat från nappflaskan.

Helt plötsligt märkte jag att någon böjde sig över mig.

Det var en dansk kvinna i 55-årsåldern, full av livsglädje.

– NÄMEN DE ER EN SKU DEJLIG DRENG DU HAR

Jag blev lite överumplad men fann mig ganska snabbt och skulle precis öppna munnen när hon fortsatte sitt glädjespel:

– AHHHHH HAN ER SVULTEN!!!

Jag öppnade på nytt munnen, men den livsglada kvinnan förekom mig återigen.

– EN DAG KOMMER HAN ATT VARE SEN STOR DRENG!

Nu kände jag att det hela glidit mig ur händerna. Jag kunde inte längre hitta in i konversationen. Fortfarande böjd över mig i sin turkosa, stickade tröja, avslutade den livsglada kvinnan med ett:

– ÅÅÅÅÅHHHHHH!

Sen gick hon in på damernas.

******

Innan besöket i Illums källare hade vi hunnit premiärbesöka Torvehallarna vid Nørreport. Det var lite chicare än jag hade förväntat mig. Min bild av hallarna var att de skulle vara lite mer Marsielle, men i verkligheten var det ganska danskt, ganska propert.

Torvehallerne

Torvehallerne

Men hos Ma Poule köpte vi en fantastisk smörgås med anka, och en god öl därtill. Ludvig åt Matador mix och jag erbjöd en pall åt en blind man.

Macka och öl, som ni kanske ser

Macka och öl, som ni kanske ser

På det hela taget är dock Torvehallerne ett fantastiskt inslag i stadsbilden, och värdigt en matstad av Köpenhamns dignititet.

Relæ

Förra helgen åt vi på Relæ på Jægersborggade, där haschhandeln pågår på varje gathörn och det kryllar av inredningsbutiker, kafferosterier och japanska snabbmatsgourmethak.

325 DKK för en meny, lika mycket för tillhörande (naturliga) viner. Makalöst billigt för en fantastiskt intressant matupplevelse. Det handlar om slående enkel matlagning där varje råvara tillagas på ett sätt som framhäver den och gör att man upptäcker den på nytt, faktiskt.

Relæs skapare Christian F Puglisi ställer fram några fat längre bort i lokalen.

Vatten och bröd, till att börja med.

Ostron från Limfjorden, kapris och kål.

Salladslök, fläder och ängsyra ("havesyra")

Kalv och jordärtskockor

Dessert på äpple och fänkål.

Två danska noteringar

Jag är ju som bekant i Köpenhamn just nu på officiellt statsbesök.

Jag ska be att få återkomma till Relæ och Skt Petri senare.

Nu vill jag fästa er uppmärksamhet två danska språknoteringar:

1. ”Teenager”, del 1234234 i serien ”engelska ord som danskarna använder med danskt uttal utan att blinka”:

Teenager!

2. Nicke Nyfiken heter av oklar anledning Peter Pedal på danska.

Peter Pedal

Status kolon

Sitter i ett fint rum på Skt Petri i Köpenhamn.

Detta är första gången jag övernattar i Köpenhamn sedan jag sov utanför flygbåtsterminalen efter Depeche ModeValbyhallen 1996 eller 1997.

Jag har alltid hävdat att det är slöseri med pengar att sova i Köpenhamn.

Men ikväll gör vi ett undantag.

När vi checkade in på hotellet träffade vi MFF-Kindgren som fixade ett mycket bättre rum åt oss. Så här sitter vi och tvättar oss i liebfraumilch i ett hörnrum med stor takterass som, om vi hade bott någon annanstans än på nordkalotten, vi kunde använt till att sola på.

Nu ska vi äta på Relæ.

Davs!

Tjugo av tjugo

Jag har haft mina idrottsliga höjdpunkter.

Jag har gjort fyra mål i en och samma korpenmatch i fotboll.

Jag har sprungit halvmaraton på 1.33.

Jag har gått runt Kvarnby på 74 slag.

Men frågan är om inte min prestation på Tivoli i lördags kl 23.30 slår allt ovanstående.

Efter att ha fått pisk i släggtävlingen gick jag och familjen till luftgevärsskyttet.

Jag vet inte om det berodde på ölen, det faktum att jag spelat för mycket tv-spel eller helt enkelt att jag är Sofielunds svar på Ragnar Skanåker.

Men jag träffade tjugo björnar av tjugo möjliga.

Jag ska inte påstå att Tivoli stannade upp, men nog fan var det ett par jylländska familjer som tittade roat på mig när jag sträckte händerna i luften och skrek ”Yes!”.

Några bilder från Tivoli – samtliga på temat ”when in Rome”:

Grøften! Det är egentligen Ludvigs keps, men jag fick låna den.

Grøften! Det är egentligen Ludvigs keps, men jag fick låna den.

Åkband. When in Rome...

Åkband. When in Rome...

Teaterplade!

Teaterplade!

Topp sex denna fina lördag

1. Idag ska jag åka till GrøftenTivoli.

2. Min kompis Joel har blivit ölbryggare. När jag fyllde år fick jag en flaska av hans senaste bryggning. Jag vände mig till bryggaren för ett citat:

– Vi kallar den midsommarpilsner och är egentligen en brygd av malt och humle som blivit över. Freestylebryggning. Karaktärsmässigt så liknar den en amerikansk lager tycker jag men med ännu mer humlekaraktär.

Joel Börjessons officiella öl.

Joel Börjessons officiella öl.

3. Det lönar sig att skriva om mat.

När jag åt lunch på Atmosfär med mina uppdragsgivare från Turistkonsulterna (som ger ut magasinet Sweden Selected som jag är redaktör för) fick vi en extra tallrik med räkor (utöver fänkålssoppan och kalven i dillsås) från köket.

Kalv i dillsås.

Kalv i dillsås. Jag glömde fråga var potatisarna kom i från. Kanske Larsviken?

4. På tal om Atmosfär: i dagens Avspark (som ni som prenumererar på SDS har fått idag) berättar Agon om att han faktiskt fortsatt laga wallenbergare efter att vi tog med honom till Atmosfär och lärde honom laga den klassiska rätten.

5. På tal om Avspark: i samma tidning har jag grillat med Markus Halsti.

6. Min syster hade födelsedagsmiddag på Krankajen 22 ute i Dockan i onsdags.

Vi åt tapas, och jag kan utan tvekan säga att de var några av de bästa tapas jag ätit i Malmö. Rekommenderas varmt!

Krankajen 22. Lammracks med mera.

Krankajen 22. Lammracks med mera.

Invigningsmingel på Stereo

Igår vankades det invigning av den nya baren och restaurangen Stereo nere i Dockan.

Krogen ligger i samma lokal som Dockplats 16 tidigare huserade i, men det mest var nytt.

Renntun.se:s officielle mingelreporter tog på sig publicistkavajen och gick på kalas. Här är de som han träffade:


Folket lät sig väl smaka!

Helen och Nicola i diskussion. Även Wihlborgs får lite gratisexponering här på Sveriges största blogg.

Ludwig Böss, delägare. Tack för inbujdan!

Magnus Thure får ofta kritik av Martin Thörnkvist för att han har munnen öppen på mingelbilder.

Men han låter inte stekta sparvar flyga in i munnen bara för det! Här tillsammans med en av de andra delägarna, den alltid lika elegante Jean Benneth.

Gratis var gott! Servitören till höger påminner mig väldigt mycket om AD-killen i Mad men!

Snygga lampor.

Mattias Kroon, Tor Billgren och Erik Alexandersson.

En kvartett Nöjesguiden-medarbetare från olika epoker: undertecknad, Hanna Hallborg, Carl Reinholtzon-Belfrage och Harald Stjerna.

Mattias och Chris var röda av avund.


Den utsände reportern signar av efter ytterligare en kväll i den tredje statsmaktens tjänst.

Långfredag i Köpenhamn

Långfredagen i Köpenhamn var mycket lung. Uppenbarligen lämnar man inte sitt boende i Danmark på långfredagen, vilket innebar att de flesta ställen var folktomma och på gatorna syntes bara förvirrade turister från sydeuropa iklädda dunjackor.

Bilden ovan föreställer mig själv sittandes i solen utanför PatéPaté i Kødbyen. I glaset har jag vin. Riesling närmare bestämt. Jag myser som man bara kan göra när man vet att andra har det värre (Jesus, alltså).

Min kompis Olle Tagesson arbetar som kock på Patépaté och han bjöd oss på lite godsaker från köket. Free of charge! Gratis är den bästa kryddan, efter Piffi all.

Syltan till höger hade ett franskt namn som jag inte lade på minnet eftersom jag inte kan franska. Till höger en paté på kyckling- och anklever.

Tallriken ovan visar den biff som jag åt på nyöppnade Madklubben Steak, som ligger i samma lokal som Café Ketchup låg tidigare.

På Madklubben var det minsann inte tomt. Snarare proppfullt.

Konceptet på Madklubben Steak är detsamma som på Madklubben borta vid Kongens Nytorv och Cofoco, det vill säga komprimerade menyer där du betalar en viss summa för tre rätter. På Steak kostar tre rätter 300 DKK.

Maten var okej, men inget man skriver hem om. Miljön och stämningen var behållningen, även om klientelet var lite väl svennigt på danskt vis. I det hänseendet är det bättre på Madklubben och Cofoco.

Man sitter väldigt nära sina bordsgrannar, och det är ju trevligt.

Men tror ni inte att vi hamnade bredvid de enda stockholmarna i lokalen?

Ett ungt par med manchettknappar och mycket rouge. De verkade inte ha varit utanför Stockholm särskilt ofta, och uppträdde precis så ängsligt som bara unga innerstadsstockholmare kan.

De pratade mycket om ”fjällen”, och svalde ”l”:en riktigt ordentligt som man bara kan göra i Vasastan.

Efter kvällsmaten gick vi till Skandinaviens bästa cocktailbar: K Bar.

Vi drack martinis vid den låga bardisken och konstaterade som alltid hur jäkla bra detta ställe är.