Nu när Allsvenskan dragit igång, Champions Leauge är framme i semifinal och det drar ihop sig till slutstrid i de europeiska ligorna är det premiärdags för det fjärde benet i det vi kallar stor europeisk fotboll:
Division 2C i Malmö-Korpen!
Vi i Lokomotiv Värnhem möter ikväll FC Röjers, som är en nykomling från trean.
Viktigt därmed att vi inte underskattar dem.
Jag lovar, till er stora glädje, att leverera analys och fakta efter matchen.
17.30 på Mellanhedens IP.
Pepp!
Igår gick Lokomotiv Värnhems årliga lagmiddag av stapeln och det blev ”epic”, som ungdomarna brukar säga.
Vi firade åttondeplatsen i division 2B så det stod härliga till.
Vi röstade bl.a. fram årets spelare, som blev målvakts-Christian. Mycket välförtjänt! Hann vann en fyra fernet.
Indian Curry Hut var riktigt bra, matmässigt.
Tidigare år har vi ätit lagmiddagen på Indian Haweli men det har ju snackats så mycket om curryhyddan att vi ville prova deras mat.
Några smärre blamager: De hade lite dålig koll på hur många naan-bröd vi beställt, musiken som spelades gjorde att man trodde att man var på en industritechnofest i Dresden och helt plötsligt började de servera 0,6:or som stor stark istället för 0,4:or utan att säga något. Men extra betalt tog de för dom.
Men strunt samma. Det var ett kul ställe som passade utmärkt för en aktivitet som våran.
Notan.
Årets Fußball-lovers Awards är nu historia.
Vi hann med allt som vi föresatt oss, och lite till:
- Åka rulltrappa.
- Dricka öl och kolla på fotboll hos Johan i Gröndal.
- Spela ”plingpåse”. Vinnare: Leif Granlind.
- Tippa för sammanlagt 1700 kronor. Vinst: 0 kr. Inte ens på Greyhound (40 kronors insats) vann vi.
- Uppleva Söder-klichéer kring Hornstull. Alkis på systemet som stötte på den unga expediten. Annan alkis på systemet undrade högt om någon kunde hjälpa honom att hitta ”Pripps 7-2:orna”.
- Äta burgare och kolla på fler fotbollsmatcher på pub på Söder.
- Dricka fler öl (och ett och annat glas champagne och shot) på trevliga Vassa Eggen. ”Kompispris” i baren, vilket är väldigt mycket Stockholm.
- Dricka ännu fler öl i Gubbrummet på Spy Bar.
- Lyssna på rykten om Kanye West:s förehavanden i huvudstaden samtidigt som det sades att Jens Byggmark var på Vassa Eggen samtidigt som oss. Jag gick fyra varv i lokalerna utan att hitta honom.
- Vinnare av titeln ”Årets Fussball-lover 2009″ blev Martin Johansson. Han är ÖIS:are och fick förutom äran även ett grattissamtal från ÖIS-spelaren Björn Anklev, som Gustav och Totte bett ringa och gratulera.
- Komma sist i tipspromenaden.
Vi inledde såklart med att åka rulltrappa.
Samlade!
Gustav och undertecknad, segervissa!
Martin får vinnarsamtal från Björn Anklev.
Leif, proud winner of plingpåsen.
Middag på Golden Gate.
Äsch, bara ett glas lördagschampagne.
Igår kväll jobbade jag för TV4:s Fotbollskanalen.se på Fotbollsgalan.
Uppdraget var att göra intervjuer med alla vinnare och snabbt skicka upp texter till redaktionen i Stockholm.
Det blev som väntat ett riktigt race, särskilt med tanke på att det hela började med att Erik Hamrén meddelade på sin första presskonferens var tvungen att meddela Zlatan inte bestämt sig för fortsatt spel i landslaget.
Sedan kom större delen av kvällen att handla om Zlatan, trots att han inte var där. Det är Zlatan det.
Några höjdpunkter:
”Ett sånt leende kan man ju inte motstå” – Bojan Djordic till mig när jag vinkade till mig honom vid gröna mattan för en bild på honom och Mutumba.
”En bild här också, tack, Carl-Philip” – jag assisterar vår fotograf Charlotte Carlberg Bärg att få en bra bild på prinsen.
Att prata med Klas Ingesson direkt efter att han delat ut priset till Årets mittfältare. Han verkade riktigt lycklig och rörd.
Det var faktiskt mitt första besök i Malmö Arena, men jag kan inte ge er något betyg eftersom jag anlände klockan 15.30, gick lite vilse, hittade pressrummet och stannade där till 22.30 (undantaget stunden vid gröna mattan).
Men att det pågick festligheter längre upp förstod jag av basdunket att döma.
Adam Alsing undrade om Caroline Seger (mittfältare) skulle vinna Årets forward också, och sedan verkade han inte veta att hon skrivit på för Philadelphia nästa år och därför inte kan komma på tal som Årets allsvenska spelare då.
Galan i övrigt fick jag ingen bra uppfattning om. Jag såg den bara högst sporadiskt på skärmarna.
En radiosportenkille gjord en lång, högljudd och mycket träffande Lagrell-imitation mitt i pressrummet.
MFF:arna lyste med sin frånvaro på scenen (förutom bröderna Andersson), men stora delen av kansliet paraderade förbi på gröna mattan framför mig, till deras stora glädje.
En gång till: ”En bild här också, tack, Carl-Philip!”.
Ett par av mina texter:
Zlatan fick guldbollen igen: ”Det har blivit många guldbollar”
Källström Årets mittfältare: ”Kan tänka mig att bli lagkapten i landslaget”
Olof Mellberg blev Årets mittback: ”Kan inte övertala Zlatan att fortsätta”
EXTRA: Zlatan funderar på att sluta i landslaget
Stahre blev ”Årets tränare”: Det är kosmetika
Gröna mattan.
Marcus Allbäck och Erik Hamrén på presskonferensen.
Guldbollen i händerna på John Steen Olsen, Ajax scout i Skandinavien.
Prinsen, och min uppdragsgivare Olof Lundh.
Nu när det är sommar är Zlatan ledig från sitt jobb som fotbollsspelare i Inter. Då hänger han runt i Skåne, och som ett brev på posten börjar rapporterna från folk som ser honom dimpa in.
Någons kompis hade sett honom på invigningen av strandklubben Martin & Martin i Åhus häromveckan.
Min kompis Cecilia hade sett honom i Västra hamnen, utanför Bar Italia närmare bestämt, en eftermiddag tidigare i veckan. Inte direkt det bästa stället i Malmö en het sommardag om man vill hålla låg profil, men Zlatan verkade trivas bland autografjägarna.
Överallt tisslades och tasslades det ”Zlatan, kolla Zlatan”. En tant var däremot lite mer rättfram. Hon gick fram och gav Zlatan en stor bamsekram när han väntade i glasskön.
Tjänar man en trillion kronor om året på att spela fotboll så kan man nog ta att tanter kramar om en på stan.
Ni är säkert många där ute som undrar lite hur det egentligen gått för Lokomotiv Värnhem i säsongsupptakten i division 2B Ideela i Malmökorpen?
Efter kvällens vinst mot Günthers med 1-0 har vi två vinster, två oavgjorda och en förlust. Åtta poäng, vilket torde betyda att vi ligger bland de främre lagen i en haltande tabell. Inspirerat spel och bra värvningar.
Och eftersom denna blogg heter renntun.se kan jag tala om att jag gjort ett av våra sju mål.
Smolket i glädjebägaren är att förra matchen, mot Gyllene Triangeln, slutade med ett ordentligt bråk. Matcherna mot Gyllene Triangeln brukar vara tjafsiga, men denna gång gick det över gränsen när en av deras killar lappade till en av våra efter slutsignalen.
Komplettering: Vi leder serien!
Idag deltog vi, fast vi inte fattade det på förhand, i SM i Fotbollskunskap som anordnades av Fotbollskanalen.se och Offside på Debaser.
Vi trodde mest att det skulle vara en trevlig quizkväll, men det visade sig vara dead serious. Jag fick 17 av 84 poäng, och det berodde inte på att jag var kass utan på att frågorna var svåra.
Vem kan rapa upp Craig Bellamys samtliga nio klubbar i karriären, inklusive utlåningar? Jag var glad över att pricka in Newcastle och West Ham.
Det kunde vissa andra. En kille hade rest ner från Göteborg bara för att vara med.
Nåväl. Innan quizzet intervjuades Daniel Andersson och Anders Andersson av Tony Ernst. Innan intervjun pratade jag lite med dom och frågade Daniel ”och hur är det med låret då?”, följt av skratt. Jag skulle vilja veta hur många gånger han fått den frågan i dag…
Själva intervjun var väldigt underhållande. Andersönerna berättade öppenhjärtligt och med mycket humor om incidenter under sina karriärer. Daniel berättade t. ex. om när alla hans vänner ville komma ner till Venedig när han spelade där.
– Och varje gång fick man dra ut dom på sightseeing. Suckarnas bro… jag vill aldrig mer se den där staden.
Tony intervjuar Daniel och Anders.
Någon som kan Johan Elmanders moderklubb?
Burgaren. Hyfsad, men 150 kronor för en burgare är nog fan dyrast i stan.
Kicki Bengtsson! Anders klämde till med denna kultspelare när han skulle pricka in lagkapten i dam-VM 2003.
I fredags hade Lokomotiv Värnhem traditionsenlig lagfest på Indian Haweli för att fira den avslutade säsongen.
Som traditionen bjuder tvingade vi en förbipasserande privatperson att ta en lagbild på oss utanför restaurangen efter middagen:
I vanlig ordning slutade vi på nionde plats i tabellen, precis som de två senaste säsongerna:
Ledig dag för landslagsspelarna:
Johan Wiland, Tobias Linderoth och Niclas Alexandersson letade länge och väl i Lugano innan de hittade en riktigt turistisk uteservering.
– Tre banana split, tack!
Samtidigt i Milano:
– Okej, det var Diorbutiken. What’s next?
Bilderna hittade jag på Aftonbladet.se, om någon rättshaverist undrar.
Jag tänkte ta tillfället i akt att skicka ett öppet blogginlägg till den spelare i Homungos som tidigare ikväll på grusplan B vid Malmö IP skrek åt mig:
- Va lite ärlig nu va!
Han tyckte att jag borde erkänt att bollen var över sidlinjen, men se, det var den aldrig. Hela bollen måste vara över linjen och så var inte fallet. Det var därför jag fortsatte spela.
Nåväl. Vi kunde till slut skriva slutresultatet till 3-1 mot serietvåan Homungos (vars startelva inkluderade bland andra Pontus Hansson från MFF:s styrelse, en av detre bröderna Berggrensson och min gamle bekant Åke).
En avslutning av vårsäsongen som smakar mumma.
Vad är förresten Humongos för ett namn?