Jag stör mig ofta på journalisters användande av branschuttryck i icke-branschsammanhang.
Vi (just det faktum att jag är diplomerad journalist ger mig legimitet att gnälla på mitt eget skrå) använder kanske inte fler branschuttryck än andra yrken, men det faktum att vi kan sprida uttrycken till stora delar av världen (ej Skånskan alltså)
Sydsvenskans journalister har lagt sig till med en ovana att säga ”i pappret” när de menar papperstidningen.
Som om det tar för lång tid att skriva ”papperstidningen” eller bara ”tidningen”.
För så himla internetifierade är vi väl ändå inte än så att vi tänker ”jaså webben” när någon säger ”tidningen”.
Nästa störmoment i mitt uppenbarligen ganska innehållslösa liv just nu (eftersom jag skriver detta inlägg) gäller Studio Ett i P1.
Idag sa en av programledarna (de är två programledare eftersom de tycker det är sådär lite CNN-coolt, men eftersom de ideligen pratar i mun på varandra, blir tysta direkt, pratar i mun på varandra igen och sedan blir tysta igen faller det hela pladask) ”oj, nu kom en flash (”flashen” gällde att Alshammar tagit guld i sim-EM, och nej, jag hörde inga bilar som körde runt och tutade på gatorna strax efter meddelandet).
En flash innebär att TT anser att något är jädrans viktigt (vilket man med fog kan ifrågasätta när det gäller sim-EM eftersom simmarna har mästerskap i olika typer av bassänger fem gånger per år samt envisas med att simma trehundra olika distanser med fyra olika simsätt).
Men Studio Ett-programledaren säger alltså ”flash” istället för ”oj, nu fick vi precis höra att/ett meddelande om/in en nyhet om att Alshammar tagit guld”. ”Flash”.
Detta är P1. En av Sveriges statliga kanaler för information om världen, döden och skalbaggar för svenska folket.
Inte en eftersittning med tjeckisk pilsner (journalister dricker bara det) efter Publicistklubben.
