Renntun.se

Efter ett halvt dygns leveransproblem är nu renntun.se återigen uppe och snurrar.

Problemet låg i att sajtens chefredaktör är en hafsig klant som inte läser instruktioner förrän efter problemen uppstått.

Som tur är känner chefredaktören en kille som är grym på WordPress och som snabbt lokaliserade problemet. Han heter Max Adolfsson och honom ska ni vända er till när ni behöver någon som är bra på foto, form, grafik och WordPress.

En liten nyhet på sajten är att jag återigen slagit på Facebook-gilla-knappen igen, så att ni som är Fejjan-människor kan ange om ni tycker om något ni läser här.

Känn ingen press!

En kommande nyhet är att jag tagit ett par steg på vägen mot ett nytt utseende här på sajten. Dock har jag inte kunnat bestämma mig för vilket WordPress-tema jag ska använda.

Jag är därför mycket tacksam för tips på snygga, tvåspaltiga, rena teman som inte är alltför röriga och som passar innehållet här på bloggen.

Ja, jag vet att det egentligen är en bokreklamfilm, men den är väldigt rolig tycker jag och då har jag inga problem med att publicera den här på renntun.se (som knappast kvalificerat sig som ”oberoende” i något sammahang ändå).

I helgen tog jag, Helen, Martin och Emma en sväng til Hamburg.

Vi bodde på ett designhotell där duschkrämen luktade grapefruit, garderoberna såg ut som kylskåp och där det hängde stora köttstycken i montrar i lobbyn.

Staden Hamburg ger jag 3 av 5.

Det är inte en stad där man går runt och häpnar över alla vackra byggnader och platser.

Inte heller är det en stad som öppnar armarna för besökaren (tunnelbanan genom centrum var avstängd och inte ens matbutikerna var öppna på söndagen).

Men med containerhamnen, de braiga butikerna, de många bra barerna och flera riktigt trevliga kvarter (Altona och Schanzenviertel framförallt) är den definitivt värt ett besök.

Dessutom ligger den bara 35 mil bort.

Här är bilderna ni hett eftertraktat:

Vi börjar med en buss, och inte vilken buss som helst utan en dubbelledad sådan! Jag kände mig som en riktig lantis när jag bara stod och gapade första gången en sådan körde förbi.

Äh, vi tar en fordonsbild till. Undrar vilket land denna bil är ifrån?

Gatufest i Schanzenviertel. Den var riktigt trevlig dagtid. Men på kvällen hade tydligen "de autonoma" tagit över festligheterna.

Men innan 1500 poliser trampade in och stämde i bäcken hade vi trevligt.

Martin äter ost och dricker vin längst upp i Hamburghof - som Karstadt fast sämre.

Vi besökte ett galleri där jag hoppades det skulle serveras bjudevin. Men det kostade pengar i baren! Nåväl, jag fann mig snart tillrätta och såg ut som ännu en konsthallschef från Sverige på besök i heta Hamburg (vanlig DN Resor-rubrik)

Pizza på Eisenstein, som är en krog inrymd i en före detta propellerfabrik i västra Hamburg (Altona).

Så här såg det ut.

Av någon anledning hade alla barer i Hamburg (i alla fall dom vi var på) röda lampor.

Här ligger Roman Abramovitj båt, som är den största privatägda båten i världen. Den kostade tydligen 800 miljoner euro. Till vänster om båten låg hans exfrus båt.

Alla vi som har sett säsong två av The Wire har en särskild relation till containerhamnar. Hamburgs är den sjätte största i världen. Här är ett riktigt stort fartyg.

Ni minns kanske att jag åkte ur Vem vet mest innan sändningen knappt hade börjat?

Häromdagen var min kompis Tom Pyl med i samma program och för honom gick det bättre.

Han kom ända till sudden death i finalen där han förlorade mot en rundlagd säljare efter att ha chansat på en fråga om amerikanska inbördeskriget.

Jag säger som vi MFF:are brukar säga när vi åker ur Svenska Cupen: ska man åka ur ska man göra det i första omgången.

Det gäller även Vem vet mest.

För övrigt kan jag berätta att dagens Vem vet mest var det första programmet jag såg sedan jag själv var ”med”.

…inte prata politik här på renntun.se

Däremot konstaterar jag att det är så här arbetslinjen ser ut mestadels i hundvärlden samtidigt som jag sliter häcken av mig vid tangentbordet:

Arbetslinjen

1. Jag är irriterad över att mitt sidhuvud inte funkar (igen) i vissa webbläsare. Någon på min webbutvecklingsavdelning bör avgå. Någon gång innan, förhoppningsvis innan Skåne ligger under vatten, ska jag uppdatera utseendet på bloggen till något mer kontemporärt.

2. Salads&Smoothies är bäst, no protest.

3. Jag håller just nu på med intervjuer för Sweden Selected för fullt (magasinet som ska ut på ryska marknaden och som jag är redaktör för). Idag var jag på Renaissance Malmö och träffade hotellchefen. Det slutade med att jag satt och gav konsultråd kring Malmöbornas lunchvanor.

4. Vi hade kräftskiva i lördags. Det var fantastiskt.

5. Presenter jag fick när jag fyllde 32: En teckning, en mixer, en datorväska, en öl bryggd av Joel, en Iphone-hållare, Doktor Glas och The Wire alla säsonger-boxen. Min mamma köpte boxen nere på Hansa. Hon tvekade dock när hon hörde priset, men då sa en man bakom henne: ”Du måste köpa den till honom. Du måste!”.

6. Iphone-hållaren gjorde att jag kunde lyssna på musik när jag sprang igår och av bara farten slog jag nytt personligt på min runda till parken och tillbaka. In ya face, Haile Gebreselassi.

7. Ikväll var det höstpremiär i Korpen. Vi förlorade med 0-6 mot FC Lindeborg. Inte en match som jag kommer inleda mina memoarer med.

8. Det är väldigt kul att vara MFF:are just nu. As we speak förbereder jag en intervju till Elfsborgs-programmet som ska innehålla en grill, bland annat.

9. Dessutom är det fullt upp med nytt nummer av Magasinet Skåne, som går bättre än någonsin. Denna punkt, samt flera andra på denna lista, kan ni med gott samvete kategorisera som ”ointressant snack om Måns jobb”.

10. Jag läser just nu Kalle Linds bok ”Människor som gått till överdrift”. Det är den bästa bok jag läst sedan rädslan milleniebuggen lamslog landet.

Det finns en del saker som man ska vara obönhörligt exalterad över just nu, och helst också sprida denna sinnesstämning i alla tillgängliga kanaler (främst internetburna sådana).

Ofta ska man dessutom prata om dessa saker som om man vore den första personen i världen som upptäckt dom, men samtidigt anlägga en lakonisk ton som gör att man framstår världsvan.

Ja, ni fattar.

1. Vin Natures

Naturliga viner är alltid godast.

Att det fanns drickbart något innan naturliga viner är tveksamt.

Att säga att man älskar naturliga viner utan tillsatser 2010 är som att hissa en flagga på sitt hus där det står ”JAG BESTÄLLER GÄRNA VIN FRÅN BESTÄLLNINGSSORTIMENTET”.

2. Surdegsbröd

Jag vet, det är en uttjatad klassiker, men att hylla och framhålla surdegsbröd är fortfarande olibgatoriskt.

För fem år sedan skulle man ha skarpa knivar från Japan. Nu ska man baka surdegsbröd.

För tio år sedan hällde samma personer balsamvinäger över allt de lagade. Detta var alltså innan en gubbe från Skåne pajade balsam-hypen med sin italienska och sitt mozzarellaguffande i SVT. Det blev aldrig samma grej att spraya balsamvinäger över salladen längre.

3. Wikileaks

Man ska vara väldigt upphetsad över varje grej som har med Wikileaks att göra. Detta är nämligen det nya! Statsoberoende, en nagel i Pentagons öga, lite anti-imperalism och så internet! Det blir inte bättre än så.

Något säger mig att man på journalistlinjen på Skurups folkhögskola (där yours truly är utbildad) är väldigt exalterade över Wikileaks.

4. Bäst före datum-motstånd

Man ska bara rycka på axlarna när någon säger ”den har gått ut” och replikera med ”gud så svenskt att titta på bäst före datum” som om man vore den första personen i världen som insett att bäst-före-datum just är bäst-före-datum och ingen absolut vetenskap.

Sanningen är dock att folk i alla tider vetat att bäst-före-datum är ett riktmärke (fråga din mormor), men det är först det senaste året som vissa innerstadsmänniskor med fiskbensparkett börjat använda detta som någon slags signal om att de minsann har koll på råvaran och inte vill vara en del av det västerländska slit-och-släng-samhället.

5. Ramslök

I rest my case.

Gott, ja. Men fortfarande använder många ramslöken för att manifestera sitt råvarukunnande. Ofta efter att de suckat indignerat över någon annan middagsdeltagare som hällt ut mjölken för att den har ”gått ut”.