Jag tänker…

3 september, 2010

…inte prata politik här på renntun.se

Däremot konstaterar jag att det är så här arbetslinjen ser ut mestadels i hundvärlden samtidigt som jag sliter häcken av mig vid tangentbordet:

Arbetslinjen

Arbetslinjen

Tjugo av tjugo

2 september, 2010

Jag har haft mina idrottsliga höjdpunkter.

Jag har gjort fyra mål i en och samma korpenmatch i fotboll.

Jag har sprungit halvmaraton på 1.33.

Jag har gått runt Kvarnby på 74 slag.

Men frågan är om inte min prestation på Tivoli i lördags kl 23.30 slår allt ovanstående.

Efter att ha fått pisk i släggtävlingen gick jag och familjen till luftgevärsskyttet.

Jag vet inte om det berodde på ölen, det faktum att jag spelat för mycket tv-spel eller helt enkelt att jag är Sofielunds svar på Ragnar Skanåker.

Men jag träffade tjugo björnar av tjugo möjliga.

Jag ska inte påstå att Tivoli stannade upp, men nog fan var det ett par jylländska familjer som tittade roat på mig när jag sträckte händerna i luften och skrek ”Yes!”.

Några bilder från Tivoli – samtliga på temat ”when in Rome”:

Grøften! Det är egentligen Ludvigs keps, men jag fick låna den.

Grøften! Det är egentligen Ludvigs keps, men jag fick låna den.

Åkband. When in Rome...

Åkband. When in Rome...

Teaterplade!

Teaterplade!

Hund kör bil

31 augusti, 2010
En hund som kör bil utanför Caroli City.

En hund som kör bil utanför Caroli City.

Topp sex denna fina lördag

28 augusti, 2010

1. Idag ska jag åka till GrøftenTivoli.

2. Min kompis Joel har blivit ölbryggare. När jag fyllde år fick jag en flaska av hans senaste bryggning. Jag vände mig till bryggaren för ett citat:

– Vi kallar den midsommarpilsner och är egentligen en brygd av malt och humle som blivit över. Freestylebryggning. Karaktärsmässigt så liknar den en amerikansk lager tycker jag men med ännu mer humlekaraktär.

Joel Börjessons officiella öl.

Joel Börjessons officiella öl.

3. Det lönar sig att skriva om mat.

När jag åt lunch på Atmosfär med mina uppdragsgivare från Turistkonsulterna (som ger ut magasinet Sweden Selected som jag är redaktör för) fick vi en extra tallrik med räkor (utöver fänkålssoppan och kalven i dillsås) från köket.

Kalv i dillsås.

Kalv i dillsås. Jag glömde fråga var potatisarna kom i från. Kanske Larsviken?

4. På tal om Atmosfär: i dagens Avspark (som ni som prenumererar på SDS har fått idag) berättar Agon om att han faktiskt fortsatt laga wallenbergare efter att vi tog med honom till Atmosfär och lärde honom laga den klassiska rätten.

5. På tal om Avspark: i samma tidning har jag grillat med Markus Halsti.

6. Min syster hade födelsedagsmiddag på Krankajen 22 ute i Dockan i onsdags.

Vi åt tapas, och jag kan utan tvekan säga att de var några av de bästa tapas jag ätit i Malmö. Rekommenderas varmt!

Krankajen 22. Lammracks med mera.

Krankajen 22. Lammracks med mera.

Så här går det till när jag äter på festivalen

24 augusti, 2010
En kebab

En kebab

Först ställer jag mig i kön till lomitoburgarna.

Den brukar vara 400 meter lång, så efter två minuter tröttnar jag. (En gång orkade jag ända fram och fick min burgare, men när vi satte oss i en slänt ner mot kanalen för att äta den såg Alfons en anka som han skulle jaga och då tappade jag burgaren i den kissindränkta slänten.)

Istället går jag till nåt närliggande stånd där med ett ryck på axlarna ställer mig i den något kortare kön med orden ”jag skiter i vad jag beställer”.

Men eftersom logistiken i merparten av stånden brukar halta något (milt uttryck) är köns längd ingen mätstock för kötiden.

Så då ger man upp även i denna kö och tänker ”jaha, då tar jag väl något från något av stånden som inte har kö” med förhoppningen att den obefintliga kön betyder att logistiken är perfekt och inte att maten är kass.

Sen upptäcker man att anledningen till att det inte är någon kö till just detta matstånd är att deras mat är slut. Dock är detta tydligen inte anledning nog att ta ner skyltarna om vilka rätter de serverar.

Så då går man och ställer sig i en kebabkö eftersom nu blodsockret befinner sig på en livshotande nivå.

Same procedure as every year.

Fast kebaben var ganska god.

Dock spillde jag en stor klick vitlöksås på mina mörkblåa shorts, vilket jag inte upptäckte förrän jag stod vid Brio-tältet och tittade på när Ludvig byggde tåg.

Brought to you by Brio

Brought to you by Brio

Mosaik

21 augusti, 2010
Glad som vanligt när det bjuds på kalas.

Glad som vanligt när det bjuds på kalas.

I torsdags åt jag middag på MosaikStortorget och slog då mitt rekord i antalet tallrikar på bordet samtidig.

Bakgrunden var att Jakob Svensson, som jag jobbar tillsammans med på MFF:s matchprogram, har en kompis, Dion Hodnett, som precis börjat som kökschef på Mosaik.

I Vanity Fair brukar reportrarna skriva ”Full disclosure” när de berättar om eventuella kopplingar mellan de själva och föremålet för artikeln.

Full disclosure: jag blev bjuden på allt.

Dion ville helt enkelt höra vad vi tyckte om den nya menyn som han tagit fram. Istället för tapas består nu menyn av lite mer raffinerade smårätter (cirka 50 till antalet).

Tidigare var inte Mosaik direkt förstavalet när man skulle ut och äta. Men nu har det blivit ändring på det.

Bland de många rätter som vi provade utmärkte sig en oxsvansgrytefylld tomat, en lite tjockare skuren oxfilécarpaccio med chili och en jäkligt god vitello tonnato. Laxtartaren var inte dålig den heller, och jag som oftast skippar desserten till förmån för något i glaset överraskades av den något kaosartade cheesecaken.

Dion är en man med humör. En dag han stod i köket och försökte få till en riktigt bra cheesecake tappade han till slut humöret och slängde cheesecaken i en skål. Sedan boxade han den till oigenkännlighet. När han tittade på röran slogs han av en idé att rulla röran som en stav, frysa in den och sedan skiva upp den.

Sammanfattningsvis: det finns nu anledning att gå till Mosaik för att äta igen. Prova!

Mosaiks nye kökschef: Dion

Mosaiks nye kökschef: Dion

Nytt tallriksrekord för mig.

Nytt tallriksrekord för mig.

Oxsvansgryta i tomat.

Oxsvansgryta i tomat.

Vi åt upp nästan allt.

Vi åt upp nästan allt.

Dagens cykelparkering

17 augusti, 2010
Imponerande dumt.

Imponerande dumt.

Man hade ju kunnat tänka sig att personen som äger cykeln på bilden ovan hade kunnat ställa den på andra sidan stället och därmed inte blockera tre cykelplatser.

Men det vore väl för mycket begärt.

Plats: Djäknegatan.

Markus Halsti

17 augusti, 2010
Markus Halsti

Markus Halsti

Igår spenderade jag alltså eftermiddagen med Markus Halsti på hans gård på Gamla väster.

Reportaget får ni läsa i matchprogrammet inför Elfsborgs-matchen, och jag tänker därför inte avslöja allt för mycket här.

Men Pep kommer spela en central roll i sammanhanget.

Ikväll spelar Markus 90 minuter med U21, och inom ett par veckor borde han vara upp i samma form som de övriga spelarna.

Jag blir alltid glatt överraskad när jag hör att folk läser det som man skriver.

Därför var det roligt att höra Markus berätta att spelarna alltid läser matchprogrammet i omklädningsrummet inför match. De brukar vara på plats två timmar innan avspark och den första halvtimmen händer inte så mycket.

Då passar de på att läsa programmet, och särskilt noga läser de spelarintervjuerna för att hitta roliga citat som de intervjuade spelarna sagt.

Markus hade förresten precis tagit ner den Argentina-flagga som han haft i fönstret på önskemål av killarna i Svensson-butiken i samma hus (som ju har rötter från Argentina).

Bastardmiddag

16 augusti, 2010

Efter att regnet pajat fotbollslördagen på Stadion fick vi skjuts in till ett regnigt, deppigt Lilla torg där vi tog ett pissljummet glas vitt på Moosehead. Den krogen övertygar inte direkt…

Därefter middag på Bastard där min kompis Ivan som vanligt stod i köket tillsammans med Andreas D.

Sedan jag var på Bastard senast har de lagt om sin menyn och gjort en Atmosfär, det vill säga satsat på enbart mellanrätter som bärs in allteftersom. Tyvärr kom våra rätter på tok för snabbt på varandra. Jag ser gärna att det dröjer lite längre.

Vi åt burrata, en av de omtalade vedugnsgrillade pizzorna, en planka kallskuret och en strut svålar!

Bastard

Svålar!

Dagen efter gick vi återigen till Stadion. Denna gång var det lite varmare, för att utrycka sig milt.

Jag lyfter på min lilla hatt och kan bara uttrycka min beundran inför årets MFF.

Jag är den förste att erkänna att jag undrade hur laget skulle kunna komma topp-fyra inför säsongen, men jag är jäkligt glad att jag inte bestämmer.

Imponerande att hinna göra en 1-0-banderoll över natten

Imponerande att hinna göra en 1-0-banderoll över natten

Idag besökte jag och fotograf-Jesper Markus Halsti och hängde på hans gård. Mer om det i kommande inlägg.

Blandade krognyheter och fiskprisdiskussioner

16 augusti, 2010

Att Mai Thai-båten ska bort från Dockan har stått klart ett bra tag. Men att den ska placeras bredvid Prins BernhardSkeppsbron kanske inte är lika välkänt? Hur som helst blir det ett lyft för Dockan.

Snart öppnar ju Peter Skogström krog i ett av de nybyggda husen där nere. Med tanke på hur bra Skogströms i Slottstaden var när det begav sig ska det bli roligt att se vad det blir för typ av restaurang.

Jag träffade kocken Olle Tagesson (tidigare kökschef på Doc Italiano på den tiden den krogen var riktigt bra) på PatéPaté i Kødbyen igår eftermiddag för en intervju för Magasinet Skåne. (På tal om Kødbyen: snart öppnar en ny, italiensk krog där som ska heta Mother).

Han berättade om en ny, snygg vietnamesisk restaurang på Östra Förstadsgatan. Eftersom jag personligen sällan rör mig kring Värnhem har jag missat stället, som öppnade för ett par veckor sedan.

Någon som varit där?

Annars snackas det ganska mycket i krog-Malmö om Bongs åsikter om vad fiskrätter får kosta.

Jag noterar att Bong anser att 235 kronor för en spätta meunière Årstiderna by the Sea är på tok för mycket, medan en gravlax på lunchen Delikatessen för 165 kronor bara är ”lite väl mastigt”.

Om en rätt inte är bra tillagad spelar det ingen roll vad den kostar. Poängen är att 235 kronor för en fiskrätt på en bra krog kvällstid inte är dyrt (om det inte är fuskfisk som pangasius eller id, typ).

Fisk är en dyr råvara.