Renntun.se

Malmö har tre krogar på White Guides Mästarklasslista.

Säger det något om Malmö som krogstad? Stockholm har 12. Göteborg 7. Malmö 3.

Sett till städernas storlek kanske differensen ser rimlig ut, men om man jämför Malmö med Jönköping, Växjö och Borgholm så har vår stad bara två krogar mer än dem…

Och Malmös krogar finns på plats 10, 18 och 22. Inga topplaceringar, med andra ord.

Sett till Malmös geografiska, och därmed kulinariska, närhet till Köpenhamn (där en av världens bästa restauranger Noma återfinns) borde väl staden kunna åstadkomma bättre.

Men somliga hävdar ju att närheten till Köpenhamn har motsatt effekt. Det är ungefär som att heta Borås och ligga nära Göteborg. Vem stannar i Borås?

För ett par år sedan lade flera Malmökrogar om stilen och lämnade fine dining-konceptet för ett mer konsumentvänligt sådant. Atmosfär är väl det tydligaste exemplet, och frågar du mig är detta en oerhört mycket mer intressant restaurang idag än för fyra-fem år sedan.

Men det återspeglas inte i en restaurangrankning som White Guides.

Bastard, Tempo och Atmosfär må vara hur unika som helst i Sverige (ängslighetens Stockholm är inte en särskilt bra mylla för krogar som dessa) men deras mer “avslappnade” (hatar ordet, men hittar inget bättre nu) stil är inte direkt poänggivande.

Restaurangutbudet i Göteborg och Stockholm är betydligt mer likartat än jämfört med Malmös.

Min konklusion är därmed att Malmö faktiskt är en minst lika intressant krogstad som för ett par år sedan. Oavsett placeringar i kroglistorna.

Idag korade White Guide årets bästa restauranger.

Här är Mästar-listan över de 32 bästa krogarna.

Trio hamnade inte så långt upp som jag trodde, utan först på nionde plats.

Titti Qvarnström, kökschef på Bloom, blev Årets rising star. Pildammskrogen börjar verkligen hitta en ny egen intressant form igen, så här ett par år efter att Ebbe Vollmer försvann.

Salt&brygga utsågs till Sveriges bästa Eko-krog, vilket var en smula överraskande. Visserligen har de alltid stått för ett gediget eko-tänk, men det är ju knappast en krog som tillhör de mest omtalade längre i Malmö.

Bastard är inte med på topplistan, men blev med sina 72 poäng ändå Malmös femte bästa krog. Starkt, med tanke på att de bara hann ha öppet ett par veckor under 2009.

Däremot verkar guiden inte ha bemödat sig med ett besök på Daniel Berlin i Skåne Tranås, som hade öppet ett par veckor längre än Bastard och med all säkerhet platsat i guiden…

Torso Twisted ramlade ut från topp-30, vilket inte var så oväntat. Men jag blir inte förvånad om de är tillbaka igen.

Jag trodde nog att Vendel Ales Stenar skulle komma högre upp än vad man gjorde…

Om PM & Vänner i Växjö är så bra som sägs (Bästa matupplevelsen i Sverige enligt White Guide) vet jag inte eftersom jag inte varit där, men jag kan konstatera att det onekligen är lite kittlande att en krog från Växjö lagar bättre mat än krogarna från Stockholm, Göteborg och Skåne…

Igår lade Mattias Kroon ut texten i Sydsvenskan om att han saknade uzebekistanska, argentinska och krogar från Säffle (ungefär) i Malmö.

Jag kan meddela att det på Sofielund nu inte bara finns en iransk krog, utan även en pakistansk dito.

Det är det före detta kebabstället Sinbad vid På Besök som bytt stil, och renntun.se:s åsikt är att det är trevligt att en liten del av Malmös 5000 falafelställen vågar nischa om sig och erbjuda något annat än standardsortimentet.

Jag spenderar ganska mycket tid i Folkets park.

Det blir lätt så när man har en ett och halvt-åring med spring i benen.

En pikant detalj i parken är den hampabuske som står mitt inne i veteranbilsbanan, nära lekplatsen.

Det rör sig dock om så kallad industrihampa vilken inte ska förväxlas med sådan hampa som man kan göra jazztobak av (mängden THC är för låg).

Dock är doften densamma oavsett vilken hampa det rör sig om.

Så när man står och glor på barnens tappra försök att ta sig an rutchebanorna i sina otympliga overaller doftar det som en vandrarhemsreception i Amsterdam.

PS: Orsaken till mina djupgående kunskaper om THC-halter i hampa beror inte på att jag gillar Cypress Hill utan på att jag intervjuade Österlens enda industrihampaodlare i höstas för Magasinet Skånes räkning.

Under kommande säsong kommer jag skriva för MFF:s matchprogram och webb.

Den som kan sin Måns Renntun vet att jag under flera år regelbundet skrev spelarintervjuer för mff.se

De senaste säsongerna har jag figurerat som MFF-skribent/bloggare i medier som Metro Stadion och Nyheter 24, men återvänder alltså Renntun (narcissistvarning på att prata om sig själv i tredje person) till hemmaboet igen.

Jag kommer figurera i lite olika sammanhang, beroende på tid, möjligheter och idéer. Men att jag kommer figurera, det kan ni hoppa upp och sätta er på.

Så, nu finns nya numret av Magasinet Skåne ute i butik.

Tidningen innehåller bland annat ett reportage författat av mig om ett gäng mikrobryggerier i Köpenhamn.

Dessutom har jag gjort min heta lista som vanligt, besökt Rosen Bar & Dining m.m.

Jag kan även varmt rekommendera Mats Wemans stora porträtt av Jesper Aspegren.

Missa inte vår redaktionsblogg, förresten.

Det har kommit till min kännedom att såväl “dope” som “hangover” är vanligt förekommande dansk-engelska ord.

Särskilt “hangover” är väldigt roligt att säga med danskt uttal.

För typ åttonde året i rad åkte jag och familjen med på svärföräldrarnas bussresa till Auffach i dalen Wildschönau i Österrike.

Sex dagar med sol. En dag med kompakt snöfall. Nästan åtta grader varmt i dalen. Det blir inte bättre än så.

Dessutom:

Vinst i rodeltävlingen i par med Helen.

Vinst även i slalomtävlingen, dock endast med ett par hundradelar före Helen och en annan kille. Eftersom tidtagningen gjordes med tidtagarur får man nog tillstå att det blev delad seger.

Jag dricksade i kassan på topprestaurangen i fyra dagar. Femte dagen resulterade detta i att jag fick en liten obstler av kassekillen att svepa varje gång jag betalade.

Ludvig hade kul i backen och var en fröjd att ha med (förutom när han tyckte 05.15 var en läglig tid att vakna).

Vi tog Ludvig på ryggen när vi var ute i backarna.

En sån där bild som man hatar att folk publicerar efter sin semesterresa.

På hotellet serverades en kväll eisbein (fläsklägg). Så här såg min tallrik ut före…

…och efter.

Fler bilder hittar ni här. Här är en film som visar när jag åker försiktigt med Ludvig på ryggen.

En närmare redogörelse om Ludvigs förehavanden kan man under morgondagen hitta på hans egen blogg.

Det lönar sig att blogga.

Jag brukar bland annat få inbjudningar i egenskap av inflytelserik bloggare.

När jag kom hem från den soliga veckan i Alperna (bilder kommer senare) väntade en inbjudan till invigningen av nya Plantagen i Burlöv centrum.

Komplett med sellerifröpåse.

Tur att jag har en trädgård på 300 kvadratmeter, med andra ord.

PS. Att säga Bulröv istället för Burlöv anser jag är sofistikerad humor. DS.

En sådan här tänker jag ha på vardera foten kommande veckan.

Så av naturliga skäl kommer uppdateringsfrekvensen vara låg.

Senaste gången jag åkte skidor var hela två år sedan. Då åkte vi med samma resa som vi nu beger oss iväg på.

Resan avslutas alltid med en slalomtävling där alla deltar (förutom den researrangerande familjen Berg, där Helen ingår).

För två år sedan vann jag tävlingen.

Jag känner redan pressen…